En järn­dos av egen­sin­nig kre­a­ti­vi­tet

Hufvudstadsbladet - - Kultur - MATS LILJEROOS

Idén att bju­da in ös­ter­ri­ka­ren HK Gru­ber, en av sam­ti­dens mest kre­a­ti­va mu­sik­fi­gu­rer, som gäst med Avan­ti var på allt sätt mo­ti­ve­rad, skri­ver Mats Liljeroos. KLAS­SISK MU­SIK

Avan­ti

Di­ri­gent och sång­so­list HK Gru­ber. Weill, Eis­ler, And­ri­es­sen, Gru­ber. Tem­pel­plat­sens kyr­ka 18.10.

Hur många konst­mu­sik­kom­po­nis­ter sjung­er si­na eg­na, och and­ras, verk? Knap­past fler än en och idén att bju­da in en av sam­ti­dens mest egen­sin­nigt kre­a­ti­va mu­sik­fi­gu­rer, den ur­wiens­ka ton­sät­ta­ren, sång­a­ren, di­ri­gen­ten och kontra­ba­sis­ten HK Gru­ber (f. 1943) var en sti­lig fjä­der i Avan­tis hatt och att be­sö­ket var mer än mo­ti­ve­rat skvall­rar den pin­samt få­ta­li­ga publi­ken tyd­ligt om.

Hu­vud­stads­re­gi­o­nens trogna kon­sert­be­sö­ka­re kän­ner up­pen­bar­li­gen in­te till Gru­ber och när för­hands­in­for­ma­tio­nen va­rit re­la­tivt spar­sam och det fy­sis­ka fo­ru­met, Tem­pel­plat­sens kyr­ka, knap­past det op­ti­ma­la – Gam­la stu­dent­hu­set el­ler som­mar­fes­ti­va­len i Borgå ha­de läm­pat sig bätt­re för den här ty­pens sats­ning – gick det som det gick.

Den glad­lyn­te Gru­ber lät sig dock in­te ned­slås ut­an ser­ve­ra­de sin publik en järn­dos chan­son­ni­er­sång – en chan­son­ni­er kan syss­la med så­väl fransk­språ­ki­ga vi­sor som en mot talsång vet­tan­de ka­baré­sång – samt ett di­to in­fo­pa­ket om Kurt Weill, Hanns Eis­ler och det se­na 20-ta­lets Ber­lin. Gru­ber har spe­lat in nämn­da her­rars mu­sik och de nu val­da num­ren speg­la­de väl hur Wei­mar­re­pu­bli­kens op­ti­mis­tis­ka di­ver­si­tet myc­ket snart skul­le över­gå i nå­got helt an­nat.

Weills fox­trot Ber­lin im Licht – tex­ten för en gångs skull in­te av Brecht ut­an av Weill själv – är ett be­ställ­nings­verk för en el­ljus­fes­ti­val, me­dan Öl-Mu­sik (Die Muschel von Mar­ga­te) är en svi­dan­de upp­gö­rel­se med ett känt ol­je­bo­lag. De tre bal­la­der­na sig­ne­ra­de Schön­ber­ge­le­ven Hanns Eis­ler (bland dem Bal­la­de von der Wohl­tä­tig­keit till Kurt Tuchol­skys text) spann vi­da­re på den sam­hälls­kri­tis­ka lin­jen och smått kus­ligt är det att no­te­ra vil­ken ak­tu­a­li­tet te­ma­ti­ken ånyo er­hål­lit.

Ex­pres­sivt krax­an­de

Gru­bers eget in­ter­na­tio­nel­la hit­styc­ke Fran­kenste­in (1977) – med un­der­ru­bri­ken ”Pan­de­mo­ni­um för chan­son­ni­er och en­semb­le” – tar av­stamp i H. C. Art­manns milt sagt mång­bott­na­de ”barn­dik­ter”, där al­le­han­da mons­ter och su­spek­ta fi­gu­rer pas­se­rar re­vy, och att styc­ket av allt att dö­ma in­te gjorts ti­di­ga­re i Fin­land är onek­li­gen äg­nat att för­vå­na.

Sti­lis­tiskt mix­ar Gru­ber, på be­kant sätt, glatt ele­ment från den konst- och po­pu­lär­mu­si­ka­lis­ka sfä­ren och slut­re­sul­ta­tet är en säll­samt tid­lös le­ge­ring, där bru­ket av al­le­han­da bar­n­in­stru­ment – en för­svar­lig mängd tu­ta­de Gru­ber själv i – un­der­strök hel­he­tens smått ab­sur­da grund­ton, som fick sin guld­kant av Gru­bers ex­pres­sivt krax­an­de, om än onö­digt ner­mix­a­de, röst.

En an­nan egen­sin­nig este­tisk mång­kam­pa­re, hol­län­da­ren Lou­is And­ri­es­sen (f. 1939), satt mitt i prick i sam­man­hang­et. Wor­kers Uni­on (1975), med un­der­ru­bri­ken ”sym­fo­niskt styc­ke för vil­ka hög­ljud­da in­stru­ment som helst”, fram­förs ut­an di­ri­gent och den li­ka ge­ni­a­la som ef­fek­ti­va idén är att ryt­mi­ken är mi­nu­ti­öst nog­grant no­te­rad, me­dan ton­höj­den är an­gi­ven en­dast i upp- och nedåt­gå­en­de rö­rel­ser.

Styc­ket lå­ter med and­ra ord oli­ka var­je gång det fram­förs, sam­ti­digt som And­ri­es­sen på ett smart sätt un­der­stry­ker kraft­full­he­ten i den kol­lek­ti­va röst som sinse­mel­lan olikar­ta­de (sam­häl­le­li­ga) stäm­mor i bäs­ta fall kan ut­myn­na i. Avan­ti, som den­na gång fick kla­ra sig ut­an si­na RSO­mu­si­ker som var upp­tag­na på an­nat håll, ha­de på det he­la ta­get en bra kväll och spe­ci­ellt skoj var det att no­te­ra den från UMO in­lå­na­de namn­star­ka sax­o­fo­nist­t­ri­on.

FOTO: HE­IK­KI TUULI

HK Gru­ber bjöd publi­ken på bå­de chan­so­ner och upp­lys­ning samt eg­na kom­po­si­tio­ner.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.