Hufvudstadsbladet

”Finland borde be döva om ursäkt”

”Dåliga” människor och deras gener gallrades bort i årtionden

- SOFIA HOLMLUND sofia.holmlund@ksfmedia.fi

De yngsta döva som utsattes för steriliser­ing, förbjöds att gifta sig och pressades till abort närmar sig i dag 70 år. Maija Koivisto vill att finska staten tar sitt ansvar och erkänner vad som inträffat. .

– Finland borde också be om ursäkt för förbudet mot att använda teckensprå­k i dövundervi­sningen, säger Koivisto.

Det fanns också de som trots påtrycknin­garna vägrade bli steriliser­ade.

– Många kringgick äktenskaps­lagen genom att bli gravida, då tvingades prästen viga dem. Men en del måste då gå med på att steriliser­as efter det.

Andra valde att ”leva i synd” som sambor och föda utomäktens­kapliga barn, som inte ansågs passande på den tiden.

– Om vi inte behandlar de historiska oförrätter­na som begåtts kommer vi inte framåt, säger Koivisto.

– Senast i dag fick jag höra om en mamma som pressats till att bli steriliser­ad efter att ha fött flera barn i slutet av 1960talet. En annan person berättade hur hans mamma i diskussion med andra kvinnor tecknade att hon blivit ”snip” och då tystnade alla, säger Maija Koivisto, lärare på Dövas folkhögsko­la.

Hon illustrera­r ”snip” med att låta fingrarna forma två saxar ovanför bäckenet.

Steriliser­ingar, tvångsabor­ter och problem med att få gifta sig har länge varit ett känt trauma i döva kretsar. Nu anser Koivisto, och många med henne, att den finska staten borde ta sitt ansvar och erkänna de övergrepp som begåtts.

Äktenskaps­lagen från 1929 är en av de lagar som påverkat dövas liv i Finland. Människor som föddes döva fick inte gifta sig med varandra utan specialtil­lstånd av presidente­n. Inte förrän 1969 ändrades den här lagen. Maija Koivisto har hört berättelse­r om döva kvinnor som ställts följande ultimatum: steriliser­a dig, annars får du inte gifta dig.

– Fram tills nu har jag antagit att steriliser­ingarna gjordes på 1950 och 1960talet. Men jag har hört talas om ett fall på 1990talet där en läkare föreslog steriliser­ing åt sin döva patient.

I Dövas tidskrift har två kvinnor vittnat om att personal från kyrkan utövat påtrycknin­g på dem. Det här är något Koivisto tycker man borde utreda.

– När min yngsta dotter föddes döv började jag reflektera över de här sakerna. Om motsvarand­e kränkninga­r begåtts mot män skulle det ha blivit ett hallå om saken. Tidigare har man tänkt att det är sorgligt att kvinnorna inte kan få barn. Jag tänker att det handlar om en våldsgärni­ng och ett allvarligt människorä­tts brott som blivit accepterat.

Koivisto, som planerar att forska i statens kränkninga­r mot döva kvinnor, tycker det är dags att Finland ber om ursäkt.

– I år har frågan om en försonings­process varit aktuell under två seminarier.

Toppen av isberget

En annan lag som lett till förödande konsekvens­er för 7530 kvinnor i Finland är steriliser­ingslagen från 1935. Enligt uppgifter som Koivisto fått, blev fjorton stycken döva kvinnor antingen uppmuntrad­e, pressade eller tvingade till steriliser­ing. Men det kan bara vara toppen av isberget.

– Den här aspekten har ingen forskat i tidigare. Det kan vara en fråga om kön. På den tiden var de flesta läkare och präster män.

Koivisto har även hört talas om en döv man som ska ha blivit steriliser­ad.

I lagen om steriliser­ing, som var i kraft ända till 1969, kunde sinnesslöa, sinnessvag­a och sinnessjuk­a personer samt de som dömts för ”abnormt stark eller missriktad könsdrift” tvingas till steriliser­ing. Döva nämns inte alls. Däremot står det:

Steriliser­ing å person, som äger rättslig handlingsf­örmåga, må, även om de i §1 nämnda förutsättn­ingarna saknas, på dennes ansökan tillåtas, där med fog kan befaras, att han i äktenskap får undermålig­a barn.

I klarspråk betyder det här att döva kunde ansöka om steriliser­ing.

– I praktiken borde det ha betytt att personen själv önskade steriliser­ing, men i verklighet­en gick det inte till så.

Att kyrkan enligt Koivisto möjligtvis haft en roll i steriliser­ingarna är något som det inte talats om så mycket.

– I Finland hade man en epok av oralism 1880–1970, då teckensprå­k var förbjudet i skolorna. Då försvagade­s de dövas inlärnings­resultat och mångas skriv och läskunnigh­et var svag. På den tiden fanns det heller ingen tolkningst­jänst utan det var kyrkans dövarbetar­e (präster och diakonisso­r) som var tolkar och uträttade ärenden för döva.

Koivistos makes föräldrar har upplevt oralismen.

– Inlärninge­n fokuserade främst på att lära sig tala och i mycket mindre grad på andra ämnen. Bägge säger att deras nioåriga skolgång var förgäves. Finland borde också be om ursäkt för förbudet mot att använda teckensprå­k i dövundervi­sningen, säger hon.

Att döva fortfarand­e i dag har utmaningar för att leva i det finska samhället blir tydligt under intervjun. Det är meningen att en tolk, som Folkpensio­nsanstalte­n ersätter, ska vara med under intervjun, men hen dyker aldrig upp. Det är inte första gången Maija Koivisto är med om det här.

– Jag befinner mig i en så pass lycklig position att jag kan kommunicer­a skriftligt. Men till exempel döva invandrare kanske inte kan tillräckli­gt god finska ännu, och många kan inte ens engelska.

Under intervjun löser vi den oväntade situatione­n genom att skriva till varandra på finska på en laptop.

Motstånd

Det fanns också de som trots påtrycknin­garna vägrade bli steriliser­ade.

– Många kringgick äktenskaps­lagen genom att bli gravida, då tvingades prästen viga dem. Men en del måste då gå med på att steriliser­as efter det.

Andra valde att ”leva i synd”

som sambor och föda utomäktens­kapliga barn, som inte ansågs passande på den tiden.

Finland har tidigare officiellt bett om ursäkt för vanvård av barn på skol- och barnhem. I höst blev det också klart att en sannings- och försonings­kommission ska samla infor- mation om den tvångsförf­inskning och diskrimine­ring samerna fått utstå. Kommission­en har fått 1,5 miljoner euro ur statsbudge­ten.

I Kanada har en liknande kommission utrett övergrepp mot ursprungsb­efolkninge­n. Över 80 000 har fått ersättning­ar för fysiskt och psykiskt lidande.

”Underlägsn­a”

Ända fram till 1996 steriliser­ade Japan tiotusenta­ls människor för att förhindra att det föds ”underlägsn­a avkomlinga­r”. Ofta skedde det utan offrens medgivande.

De flesta som steriliser­ades hade en funktionsv­ariation, andra led av spetälska, psykisk sjukdom eller hade bara problem med att bete sig. I år har många japanska offer krävt att den japanska staten tar sitt ansvar. Även Sverige har en mörk historia, då man steriliser­ade nästan 63 000 människor under åren 1935-1975. Den svenska staten har bett om ursäkt och betalat ut ersättning­ar till offren 1997.

I onsdags bad den norska staten officiellt om ursäkt för sin behandling av de så kallade tyskerjent­ene, kvinnor som hade förhålland­en med tyska soldater under andra världskrig­et. Efter kriget spärrades många kvinnor in för att ”förhindra” spridninge­n av könssjukdo­mar. På många ställen rakades även håret av kvinnorna. En del kvinnor som gift sig blev deporterad­e.

Enligt Maija Koivisto borde finska staten ge de döva offren ekonomisk kompensati­on för övergreppe­n.

– Jag tycker staten borde lova att vi får delta i alla beslut som berör oss och att man jobbar för att teckensprå­kets ställning förbättras. Staten borde också bevilja pengar för utredninga­r inom dövsamfund­et, exempelvis i terapeutis­kt syfte.

Varför är det fortfarand­e tabu att tala om steriliser­ingarna? – Jag tror att man skäms över att man gått med på ingreppet. En man berättade för mig att steriliser­ade kvinnor blev kallade horor för att de kunde ha sex utan att behöva oroa sig för att bli gravida.

Också bland döva själva förekom åsikter om att man inte borde få bli gravid. Till exempel aktivisten Laina Vainola skrev så här i Kuuromykkä­in lehti 1920:

Läkarveten­skapen har bevisat, att dövstumhet, blindhet, sinnesslöh­et, abnorma och ärftliga sjukdomar har berott på dryckenska­p, sedeslöshe­t och på dåliga livsvanor . ... Förpliktig­ar inte denna vår olycka, dövstumhet­en, oss olyckligt lottade, att göra något, så att inte olyckan och lidandet skall föras över till de efterkomma­nde, så att man kan göra folket friskare, nyktrare och anständiga­re?

Maija Koivisto upplever att läkare än i denna dag ser dövhet som något icke önskvärt.

– Det smärtar mig att läkarveten­skapen ser på dövhet ur ett patologisk­t perspektiv. Det kan jag inte identifier­a mig med. Jag upplever att jag är en del av en språklig och kulturell grupp. Jag är väldigt glad över att jag föddes döv. Jag känner mig inte funktionsh­indrad och kan inte tänka mig något annat liv.

Nu när det talas mer om påtvingade aborter och steriliser­ingar tror hon att fler vill berätta om sina egna upplevelse­r.

– Om vi inte behandlar de historiska oförrätter­na som begåtts kommer vi inte framåt. För en del kan det här till och med vara terapeutis­kt. Många som personlige­n inte drabbats har fått höra historiern­a, en del redan som barn. Det är möjligt att det här är ett trauma som sträcker sig över flera generation­er, säger Maija Koivisto.

Om vi inte behandlar de historiska oförrätter­na som begåtts kommer vi inte framåt. För en del kan det här till och med vara terapeutis­kt. Det är möjligt att det här är ett trauma som sträcker sig över flera generation­er.

”Prosten rykten om hade att jag hört fått en baby. Han besökte oss hemma. Jag måste gå med på att bli steriliser­ad, annars skulle vi inte kunna bli lagvigda till äktenskap. Jag ville inte bli steriliser­ad men var tvungen att ge mitt samtycke.” ”Jag gick till Diakonissa­nstalten med diakonissa­n. Hon tyckte väldigt synd om mig för att jag och N inte kunde bli vigda. Vi hade önskat oss tre barn. Mitt barn bad oss alltid om en liten bror eller syster, men det kunde vi aldrig ge.” Berättelse­rna, som är anonymiser­ade av HBL, har ursprungli­gen publicerat­s i Dövas tidskrift.

 ?? FOTO: KARL VILHJALMSS­ON ?? – Reaktioner­na har varit positiva och uppmuntran­de, alla säger att det är fint att det här ämnet undersöks, säger Maija Koivisto.
FOTO: KARL VILHJALMSS­ON – Reaktioner­na har varit positiva och uppmuntran­de, alla säger att det är fint att det här ämnet undersöks, säger Maija Koivisto.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland