Blåvalen behöver tystnad
Förr var det harpunen, i dag är buller det främsta hotet mot blåvalen. Världens största djurart repar sig sakta, och det ger forskarna chansen att lösa några av dess gåtor.
Blåvalen är det största djur som någonsin existerat. Ändå är dess ekologi dåligt känd. Forskaren Richard Sears vill veta mer om oceanernas jätte. Beståndet i Nordatlanten verkar må hyfsat, men hotas främst av buller. – Tystnad är den största gåva vi kunde ge blåvalen
och livet i världshaven, säger han.
– Det är förbluffande att människan så gott som utrotade blåvalen innan vi visste någonting om dess liv. I dag håller den på att komma tillbaka, men fortfarande vet vi nästan ingenting om den.
Det säger amerikanen Richard Sears, en av världens främsta valforskare, under ett besök i Helsingfors. Kunskapsluckorna gäller elementära fakta om blåvalens bestånd och fortplantning. Därför är det svårt att optimera skyddsåtgärderna.
Richard Sears säger att blåvalen främst hotas av buller som sprider sig effektivt under vattnet.
– Sjöfarten men också ljudvågor från undervattenskablar stör valar. Vi har sett blåvalar ändra kurs när de uppfattat fartygsbuller på över hundra kilometers avstånd, säger han.
Människan nästan utrotade blåvalen på 1900-talet. Under den industriella valjakten med sprängharpunen som redskap dog en del valbestånd ut. Sears bedömer att världen förlorade 98–99 procent av blåvalarna fram till fridlysningen 1966.
– Men naturen har en förmåga att komma igen när människan lämnar den i fred, säger han och gläds åt att flera av populationerna ser rätt stabila ut i dag.
Man räknar med att det finns mellan 10 000 och 20 000 blåvalar i världen. Richard Sears leder en forskningsstation i Saint Lawrenceviken intill Quebec i östra Kanada som har katalogiserat alla kända blåvalsindivider i norra Atlanten.
– Vi vet nu att det finns klart fler blåvalar i nordöstra Atlanten än vi beräknade förut, säger han.
Återseende efter 34 år
Forskarna har fört in nästan 800 blåvalsindivider i en katalog över det nordöstra området från Svalbard och Island till Azorerna och Kanarieöarna.
Blåvalar kan identifieras individuellt på fläckarnas antal, form och färgnyanser ungefär som man kan skilja på individer av landlevande stora däggdjur som zebror, giraffer, elefanter och noshörningar.
– Man kan också identifiera valindivider utifrån ärren på ryggen, säger Richard Sears och påpekar att blåvalar såras av fartyg och angrips av späckhuggare.
För den som för bok över blåvalsindivider är inget så kärt som ett återseende. I somras påträffades en känd valindivid i Kanada för första gången på 34 år.
– Man kan bara undra var den hade hållit hus här emellan. Samtidigt visar det hur begränsad forskningen är. Vi är knutna till fastlandet, öar eller havsområden nära land, men valarna kan finnas långt ute till havs.
Flyttar söderut
Sears bedömer att Atlantens nordöstra bestånd mår rätt bra.
– Jag tror det för att vi regelbundet ser ungar där. I Saint Lawrence hade vi bara sett 24 ungar på 40 år, tills vi såg sju ungar från välkända honor i år. Det är ofattbart. Vi har så dålig koll på dem.
Blåvalar är lite som flyttfåglar. I Atlanten trivs de i norr på somrarna och flyttar söderut till vintern, men det är oklart vilka rutter de följer och var honorna föder sina ungar.
Men precis som man kan fästa positionsbestämningsteknik på fåglar för att följa deras flyttrutter kan man göra detsamma med blåvalar, även om det är knepigare. Richard Sears använder ett skjutvapen för att fästa sändare stora som tändsticksaskar i valarnas späck.
– Vi måste komma nära dem, högst fyra meter ifrån, för att träffa rätt.
Problemet är att sändarna sitter dåligt i späcket och lossnar lätt. Därför vet man inte än så mycket om valarnas rörelser. Sears forskningsstation samarbetar med den finska
stiftelsen Atmosmare för att ta reda på mer om blåvalen i nordöstra Atlanten. Han ska göra en expedition till den afrikanska västkusten 2020 med en båt han köper i Finland, en Targa.
Ett syfte med expeditionen är att försöka hitta ett område med så många unga blåvalar som möjligt, för att få veta var ungarna föds.
Inom ramen för internationellt havsskydd finns ett initiativ om att freda ett område för blåvalen. En uppskattning är att området borde omspänna 1–2 miljoner kvadratkilometer vilket motsvarar 3–6 gånger Finlands yta, men innan man vet vilket område som är värdefullast för blåvalen kan man inte föreslå någon konkret plats.
Förorenare och aktivister
Strax utanför Afrikas kust kan oljeborrning och överfiske hota blåvalsbeståndet.
– Länderna i Västafrika är fattiga och säljer fiskerätter på sina vatten för en spottstyver till stora europeiska flottor som tömmer vattnen på fisk, säger Richard Sears.
Explosionen som sänkte oljeriggen i Mexikanska golfen 2010 orsakade en långvarig läcka och stora skador på valbestånden. En liknande olycka utanför Afrikas kust vore ännu svårare att stoppa, och därför är oljan ett potentiellt hot mot blåvalen. Sears är ändå inte pigg på miljörörelsens förslag om ett större valreservat.
– Ibland känns det som att forskarna får slåss både mot storbolagen som förorenar haven och mot miljöaktivisterna vars agenda inte alltid bygger på vetenskap. De kan göra nästan lika mycket skada som förorenarna, säger han.
Sears ger inte mycket för begränsade marina skyddsområden.
– Det kan kännas bra att inrätta reservat i världshaven, men valarna vet inte om dem utan simmar över gränserna. När de befinner sig innanför är de skyddade, utanför kan de dödas. Miljöaktivismen jublar över en vunnen strid men riskerar förlora hela kriget.
Sears skulle föredra att skydda hela det område där valarna rör sig, när man identifierat det. Då skulle det gälla att förbjuda oljeutvinning där, men tillåta fiske och sjöfart under hållbara former. För sjöfartens del skulle det gälla att sänka bullernivån.
– Om det går att tillverka knäpptysta ubåtar kan det inte vara omöjligt att minska på bullret från fraktfartyg. Kontinuerligt buller stressar blåvalar precis som det stressar dig eller mig. Det stör deras kommunikation och kan påverka deras möjligheter att hitta föda och fortplanta sig.
Om det går att tillverka knäpptysta ubåtar kan det inte vara omöjligt att minska på bullret från fraktfartyg. Kontinuerligt buller stressar blåvalar precis som det stressar dig eller mig. Det stör deras kommunikation och kan påverka deras möjligheter att hitta föda och fortplanta sig.