Det goda livet – vad är det i klimatkrisen?
Att anpassa samhället till klimatkrisen kan inte bara handla om lägre utsläpp. Omställningen utmanar vårt sätt att leva och hur vi fördelar resurser. Vi rustas för framtiden inte bara genom vår förmåga att avstå, utan också genom att kunna se livet som meningsfullt på nya sätt, skriver filosofen Mio Lindman.
Många av oss känner ångest över att något fundamentalt i vårt sätt att leva hotas genom klimatförändringarna. Men vad? Ofta förblir hotet grumligt. Vi vet att ”klimathotet” är massivt och i stora drag hur det gestaltar sig, men vad exakt står på spel?
Klimathotet är inte bara psykologiskt svårt att greppa med dess långa tidsperspektiv och makrobilden av hela planetens liv. Klimathotet är också förbundet med svårigheten att förhålla oss till förändringar som är ovissa, även om riktningen, att temperaturen på jorden stiger och att detta har ödesdigra konsekvenser, befinner sig utom allt tvivel. Klimatkrisen får oss att tappa fattningen; vårt tänkande pendlar mellan att avstå från plastkassar till att se framtidens avgrund öppna sig.
Trots att vi alla vet att något drastiskt måste göras präglas samhällslivet bara punktvis av denna insikt. Och trots att saker också görs lever vi på det stora hela ännu som om vi kan röra oss med en oändlig mängd resurser: billig och lättillgänglig fossil energi har skapat illusionen av att vårt nuvarande sätt att leva, givet vissa justeringar, kan fortsätta för evigt.
Det är sant att vårt nuvarande sätt att leva inte går att förändra i en handvändning. Vi har ärvt och växt in i ett system som förutsätter att produktionen och konsumtionen måste öka både lokalt och globalt, och om de inte gör det uppstår kriser som drabbar i synnerhet de mest utsatta. En ständig tillväxt försvaras fortsättningsvis av dem som ser sina intressen hotade. Av goda skäl upplevs också en mindre resursförbrukning som ett hot inte bara av företagen utan också av de som vill försvara välfärdsstaten. Vad ska välfärd byggas på i framtiden?
Så länge det varar...
Tillväxtens försvarare är ofta de som vill skramla ihop optimistiska korn. Ruschen till Arktis och till Ishavet innebär nya ekonomiska möjligheter, samma gäller migrationsströmmar som kan ge nya affärsmöjligheter. Innovationer sägs miljöanpassa allt från energiförsörjning till lantbruk. Det tycks vara trösterikt att tänka att vi lever i ett tillstånd av tillfällig normalitet som vi i vårt lilla hörn av klotet kan njuta av så länge den varar.
Var finns då idéerna om att skapa ett bättre samhälle i diskussionen om klimatkrisen? Sådana idéer kommer till uttryck i den otroligt viktiga kampen mot matsvinn och överdri- ven köttkonsumtion, i strävanden att minska sin egen konsumtion och i satsningar på det återvunna. Men vi vet samtidigt att det behövs något mer än individuella handlingar. Vi måste göra något tillsammans och grundmönstren i våra liv måste förändras på något sätt.
Anpassning
De nuvarande politiska debatterna utgår för det mesta från att avvärja de former av mänsklig aktivitet som hotar att i ännu högre grad accelerera klimatförändringen. Tänk på diskussionen om skogsavverkning här i Finland. Regeringens linje – att skogsavverkningen kan öka under en tidsperiod – har mött kritik av både forskare och miljöorganisationer, som påminner om att skogen binder koldioxid och beskriver Finlands linje som ansvarslös. Att anpassa sig till klimatförändringarna handlar här om att delvis avstå från att utnyttja vissa vinstbringande nischer för att avstyra klimatkatastrof inom en snar framtid.
Men valet att delvis avstå från en vinstbringande nisch som har destruktiva följder har många sidor. Det handlar inte bara om konkreta utsläpp. Att minska den mänskliga verksamhet som hotar att accelerera temperaturhöjningen på jorden kan också ses som ett sätt att röja undan hotet som filosofen Ville Lähde i boken Niukkuuden maailmassa talar om som radikal knapphet, ett tillstånd där resurser som vatten, mat och bränsle blir så svårtillgängliga att ett fredligt samhälle hotas. En sådan radikal knapphet eliminerar rummet för politik, så att maktrelationer i stället blir allenarådande.
Exempel är lätta att hitta i olika delar av världen redan i dag. Ofta är det fattiga regioner som är beroende av utvinningen av råvaror som drabbas av det som kan kallas radikal knapphet (tänk Jemen). Att försöka stävja klimathotet handlar alltså också om att bevara möjligheten för politiskt svängrum i framtidens samhällen, utrymmet för att det över huvud taget ska finnas politiska vägval.
Anpassningen handlar alltså i hög grad om hur vi lever, inte bara om att minska utsläppen. Att anpassningen till klimathotet väcker frågor om hur vi inrättar samhället visar hur viktigt det är att klimatkrisen inte behandlas som en isolerad fråga som saknar samband med annat; tänk bara på den besinningslösa exploateringen av olika naturresurser, men också olika samhälleliga strukturer.
Här kommer fördelning in i bilden. Klimatkrisen kan aldrig lösas om resurser inte fördelas rättvist så att människor i sina lokala samhällen kan bygga upp ramverk som skapar trygghet inför framtiden. Det kan handla om att i motsats till den gröna teknologins tro på marknadslösningar forma verksamheter kring det gemensamt ägda, där också teknik och vetenskap är tillgängliga för alla, i stället för att som nu vara inlåsta till exempel genom patent. Lähde skriver bland annat om vikten av att satsa på kunskap om odling och förädling av råvaror, där man (inte bara yrkesjordbrukare) lär sig odling som inte dränerar jorden; med andra ord att producera mat för lokala behov.
Emancipatorisk klimatpolitik
Att förankra klimatkrisens utmaningar i människors ansvar för ett liv tillsammans påminner mig om de i dag lite bortglömda filosoferna André Gorz och Ivan Illich som frimodigt beskrev ett samhälle som inte byggs kring lönearbete och kapital, utan som till stora delar vilar på gemensamma resurser och gemensamt lärande, där lärande inte begränsar sig till skolan, och där produkter inte uppfinns för att skapa nya marknader.
I en sen text föreslår Gorz att
innovationeriställetförattskapalönsammanischerutvecklasföratteffektivtombesörjagrundläggandebehov.Isinaolikaskrifterförsökerhanföreställasigenekonomidärmänskligabedömningarav”dettillräckliga”kangesplats,snarareänattproduktionendrivsavmålsominteharnågotattgöramedvåragemensammabedömningaravvadvibehöver.Faständeskrevienannantidkandennatilltrotilldetgemensammalärandetsessomenformavemancipatoriskklimatpolitik.
”Upplysning” räcker inte
Attvimåsteläraossattlevamedbegränsningarärsjälvklart.MensomIllichpåpekaräretthållbartlivintenågotsomvikanläraosslevaavexpertergenomnågonformavsocialingenjörskonst.Vikommerinteattbörjalevahållbartomvibetraktarosssjälvasommottagareavyttreskolning.Men,skriverhan,vikommerhellerinteattkunnalevahållbartomviinteserlivetsommeningsfullt.
Jagtänkeratthanmenarattdetblirsvårtattlärasiglevamedbegränsningarsompådyvlassomtvång ochrestriktionerientillvarovisersommeningslöselleromöjligattförändratilldetbättre.Detgårnämligeninteattmanipulerafolktillattbrysigomenhållbarframtid.”Upplysning”ärenotillräckligvägattgå.
Menomviutgårfrånvadvitillsammanssersomviktigtivåralivöppnarsigenannorlundahorisont.Klimatkrisenställerossinförnödvändighetenatttänkaomgällandevadvisersomvärtattbevaraellerkämpaför–vilketocksåställerossinföroenigheterochintressensombefinnersigikonflikt.
Fallet Ashton Heyes
Klimatstrategiersomväxerframiettlokaltsamhälleärnågotsombådeforskareochaktivisterocksåharbörjattalaom.Påengelskatalarmaniblandomcommunity-based carbon reduction strategies:iettsamhällegårmanihopochutarbetargemensammasättattanpassavardagentillklimatförändringarnashotbild.
IAshtonHayesimellerstaEnglandförsökermangörabynklimatneutral.Projektetstartadesavbybornasjälva.Dekring1000invånarnaharundermeräntioårstid
Klimatkrisen ställer oss inför nödvändigheten att tänka om gällande vad vi ser som värt att bevara eller kämpa för – vilket också ställer oss inför oenigheter och intressen som befinner sig i konflikt.
Mio Lindman Filosof
aktiveratsigiprojektet,företagharstöttdetochuniversitetetiChesterharskickatditstudenterföratttalamedortsbornaförattsamladataombynsekologiskafotavtryck.Omställningsarbetetharomfattattillexempelvatten-ochenergiförsörjning,husisoleringochtvättsystem.Solpanelerharriggatsupppåskolansfasadochpåettbykafé.DeforskaresomskrivitomAshtonHayes–detfinnsenheldelavdem–påpekarattklimatomställningenintebaraharvaritpraktisktlyckadutanbybornaharocksåkommitnärmarevarandragenomdengemensammaverksamhetenochgenomdetsomdeharlärtsigviadeolikaprojekten.
Framtiden är redan här
Somvivetärklimathotetintenågotsomberörossförstomtreellerfyragenerationer.Dearktiskaisbergenhållerpåattsmälta,öknarbrederutsig,bränderhärjar,vissaregionerdrabbasavstormarochskyfall.Denbiologiskamångfaldenärhotadredannu.Detråderocksåenstorenighetomattfattigaländerdrabbashårdastavklimatkrisen.
Vårtberoendeavfossilaenergikällor(olja,kol,torvochgas)möjliggördenrådandeglobalaarbetsdelningen,därproduktionenskerdärdetärbilligast.SomVilleLähdepåpekarärproblemetinteenbartvårkvantitativtmätbaraförbrukningavfossilabränslen.Fossilabränslenärinbyggdaisjälvavårlivsform,ijordbruk,industriochtransport(denbefintligainfrastrukturen),ochhärbehövsdetrannsakanpåenglobalskala.Förutomflygtrafikenstårtrafikentillhavsförenväxandeandelavkoldioxidutsläppen.Enrapportfrånbörjanav2018varnadeförattflyg-ochfartygstrafikenkommerattståförnästan40procentavkoldioxidutsläppenomutvecklingenfortsätter.Flygtrafikenharoftabeskrivitsitermeravpersonligaställningstagandenattinteflyga.Fartygstrafikenhardäremotkommitiskymundan,mendetärdensommöjliggördenglobalahandeln.
Denglobalahandelnkansesirelationtillnågotsomintebaraomfattarklimathotet,utanrörsigmerommiljöproblemöverlag,vilketännuengångpåminnerossomviktenattinteisoleraklimatkrisenfrånannat.Vårasättattarbetaochkonsu- merainnebärenförträngningavdenglobalaarbetsdelningen.Rikaländeroutsourcardeverksamhetersomförstörmiljöntillfattigareländer,somsåattsägafårtasmällengenomattproduktionenochutvinningenavråvarorskerdärdetlönarsigmestekonomiskt.
Klimatkriseningåridennastörreproblematikiochmedattdeinternationellaberoenderelationernasomjaktenpåtillväxtskapargördetsvårtattanpassasigtilldenverklighetsomklimathotetställerossinför.Förattlånahumanekologiprofessorn Alf HornborgsdiagnosiendebattartikeliDagensNyheter:”detlångsiktigtorimligaienmarknadsombelönarenaccelereranderesursförbrukningmedmeraresurserattförbruka”.Härkanmanalltsåintetalaomnågonpsykologiskdissonans,utanettdjuptrotatsystemsomviärvtavtidigaregenerationer,ochsomvåravardagsliv–vårmat,vårakläder,vårajobb–präglasav.
Såkundeenutgångspunktförendiskussionomklimatkrisochdetgodalivetseut.Omviverkligenskakunnatalaomdetgodalivetmåstedetvaraettgottlivförossalla,inteenelitsommedtänderochklorförsökerupprätthålladetegnaöverflödetutanattsevemsombetalardethögstapriset.
Gott liv bortom bekvämt liv
Atttänkapådetgodalivetpådetsättjagförsöktgörahärärinteatttänkapåindividenslycka.Härkrävertankenpådetgodalivetattviförmårurskiljavadsombinderosstilldenglobalaarbetsdelningen.Vileveridetglobalanordännuitronattklimathotetkanbekämpasgenomensäkerhetspolitiksomgårutpåattfortsättaattnjutaavfrukternaavdeninternationellahandelnmedan”välfärdsflyktingarna”(varsförsörjningialltflerfallundermineratsavklimatkrisen)jagaspådörren.Dettaärjustvadsomytterligarefördjuparkrisen.
Utandetglobalasammanhangetellerutanpåminnelseromviktenavrättvisfördelningriskerartalom”detgodalivet”attbligemytligtmysandesommobiliseraskringdetenkla,minimalistiskalivet.
Visstärdetbraattframhålladetenklalivetsomettreelltalternativ,mendetbekymmersammaärattvåragrundbehovskötsavmassproduktionochmasskonsumtionsomviallavetinteärhållbara.Diskussioneromöverflödochknapphetutgåroftafråndenrationellaindividensomalltidharmöjlighetattavståfrånvissakonsumtionsvarorochlevaettriktochmeningsfulltliv.Detär,krasstsagt,enmöjlighetförenlitenelitivissadelaravvärlden.
Menhurkanviförändradenvardagsförankradevävenavmänskligaktivitetsomförstörplaneten?Dettakanintebaravaraenfrågaomattförhindraettkatastrofscenario.Visstkräverrealismenattvimåstekunnaförberedaosspåtorka,matkriserochöversvämningar,menjustdärförblirdetänviktigareattvågatänkapådenetiskagrundfrågan:hurskavileva?
Skribenten är filosof och chefredaktör för tidskriften Ikaros som utkommer med ett klimatnummer i december.