Se upp för ”greenwashing”!
■ Dokumentären Die grüne Lüge från 2017 handlar om den bekväma fantasin vi har om att vi kan lösa den hotande klimatkrisen genom etiska personliga konsumtionsval. Bara vi väljer produkter med rätt certifiering i snabbköpet kan vi undvika att regnskogar skövlas, minimera våra koldioxidutsläpp och hålla världshaven rena med endast minimala justeringar i vår bekväma västerländska livsstil.
Det är i alla fall filmens regissör och ena huvudperson, den hobbitaktige österrikaren Werner Bootes uppfattning i filmens början. Ändå störs han av en viss oro över att hans plan för att hjälpa till att rädda världen inte är tillräckligt. Han kommer i kontakt med miljöexperten och aktivisten Kathrin Hartmann, som har en mycket mer kritisk syn på saken kombinerad med en fördjupad sakkunskap. Tillsammans beger de sig på en resa runt världen för att få reda på sanningen bakom de sloganer om ekologisk hållbarhet och ”gröna värderingar” som i dag även anammats av globala storföretag.
Boote bjuder generöst på sig själv som huvudperson på ett sätt som påminner om Werner Herzogs senare dokumentärer (också det sätt på vilket hans berättarrösts tjocka tyska brytning används för deadpan-komisk effekt i kombination med absurt allvarliga ämnen ekar bekant från desamma) vilket gör ett sympatiskt intryck fastän han inte uppnår samma finess. Scenerna där hans västerländskt konsumtionskapitalistiska optimism ställs mot Hartmanns passionerade aktivism och dystra medvetenhet om sakförhållandena kan kännas lite överdrivet arrangerade och orealistiska. Men de görs i alla fall med glimten i ögat och fungerar för att illustrera problematiken och föra handlingen framåt.
Trots att en stor del av filmen ägnas åt att spräcka illusioner och synliggöra hotande och redan skedda ekologiska och mänskliga tragedier (avsnittet då Boote och Hartmann besöka Mexikanska golfen för att se spåren efter oljekatastrofen som bolaget BP redan påstår sig ha städat upp gör särskilt starkt intryck, kanske för att vidden av vidrigheten i BP:s agerande också efter katastrofen aldrig tidigare stått helt klar för mig) avslutas den ändå med ett försiktigt hoppfullt budskap, levererad av en av världens främsta kapitalismkritiker Noam Chomsky. Att dokumentären vågar framföra ett radikalt budskap i kombination med sin vänligt pedagogiska framtoning blir i slutändan en av dess största styrkor. Yle fem 22.00