Vad vet Bill Gates?

Bortsett från pepparkakan jag just nu tuggar på har vår värld förvandlats till oigenkännlighet. I dag gäller det mer än någonsin att hänga med i svängarna, ett minimikrav är att vara uppkopplad varje sekund. Det är jag visserligen inte själv, med min spruckna mormorsmobil som jag stänger av till natten är jag hopplöst akterseglad. Under mina sista aktiva år som lärare blev jag en visa i kollegiet för min svala entusiasm inför tekniska nymodigheter. Jag bedrev katederundervisning med krita i hand. Samma dag jag gick i pension transporterades svarta tavlan i mitt ämnesrum till Mankans tipp.

Nu läser jag om Waldorf School i Silicon Valley. Där har de stora namnen inom dataindustrin placerat sina telningar. Hur går undervisningen till? Med lärare som föreläser och understryker sina teser med krita på svarta tavlan. Med papper och penna, med häften och böcker i alla ämnen utom gymnastik. Mobiler är bannlysta, mer eller mindre också i skolbarnens hem. Bill Gates barn fick sina första mobiler vid 14, men vid matbordet och i sovrummet var apparaterna portförbjudna. Liksom pekplattor för Steve Jobs barn.

Jobs finns inte mer, men Bill Gates är världens rikaste man. Vad vet han som vi andra inte vet? Varför bygger han och hans gelikar upp ett system som det gäller att hålla sig så långt borta från som möjligt? Frågan är intressant, men någon annan än jag får besvara den. I stället ska jag relatera vad jag läst i New York Review of Books, i en artikel av Deborah Cohen, professor i humaniora och historia vid Northwestern. Slutet handlar om Henry Ford.

Som ingen före honom och ingen efter fyllde Ford det amerikanska landskapet med asfalt och svarta lådor, som rullade runt i alla väderstreck. En total omvandling, tänkt för all framtid. Men vad gjorde Ford en dag i mitten av tjugotalet? Han köpte 260 acres ängsmark i Michigan, en mile från sin fabrik vid River Rouge. Där återskapade han sin barndoms småstadsidyll, Greenfield Township, till en kostnad av en miljard dollar i dagens mynt. På de gamla ställena placerade han en smedja, en lanthandel, sin egen folkskola med ett enda rum, en såg, ett väveri, en lunchvagn, en cykelaffär, en herdehydda, en fårahjord importerad från Cottswold. Och Edisons laboratorium, flyttat från Menlo Park.

Under sina sista år satt Ford ofta i smedjan intill senan kväll. En och annan hästsko kom väl till. Så länge han levde rullade ingen bil in i Greenfield.

Mr Gates, please tell me why.