Barnkära gorillahannar får mer sex
Mer sex och parning. Det får de gorillahannar som hjälper till med barnen. Iakttagelsen går stick i stäv med bilden av den testosteronstinne hannen som bråkar och slåss om honorna.
Sedan länge är det känt att gorillahannar lever i en hård värld där de tvingas tävla med varandra för att få tillgång till honorna. För några år sedan visade forskare att hannarna bland bergsgorillorna i Rwanda inte bara tävlar med varandra. De hjälper till med att sköta ungarna, både sina egna men också andra i samma grupp.
Nu kan samma forskare visa att de hannar som gör det får mer sex. Antalet parningstillfällen ökar.
– Hannarna tillbringar en stor del av sin tid med grupper av ungar, och de som umgås och sover mer med ungarna får i slutändan fler reproduktionstillfällen. En möjlig förklaring är att honorna väljer att para sig med hannarna utifrån dessa interaktioner, säger Christopher Kuzawa, professor i antropologi vid Northwestern University i USA.
Både människor och bergsgorillor är unika såtillvida att de är de enda av de större aporna som utvecklar starka, sociala band till sina barn. Genom att studera varför bergsgorillor agerar som de gör, hoppas forskarna förstå hur omhändertagandet av barn bland dagens män har utvecklats.
– Vi har länge vetat att hannarna bland bergsgorillor tävlar med varandra för att få tillgång till honorna och antalet parningstillfällen. Men vår forskning visar att det finns olika strategier. För även när vi kontrollerar resultatet för hur dominanta hannarna är, deras ålder och antalet reproduktionstillfällen, så är det de hannar som har dessa starka, sociala band till barnen som är mycket mer framgångsrika, säger Stacy Rosenbaum, medförfattare till artikeln som publiceras i Scientific Reports.
Enligt forskarna kan detta ge en fingervisning om varifrån vårt eget beteende kommer.
– Traditionellt har vi trott att det manliga omhändertagandet är beroende av en specifik social struktur, monogami, eftersom det säkerställer att mannen tar hand om sina egna barn. Vår forskning visar dock på en alternativ väg där evolutionen kan resultera i detta beteende, även om hannarna inte vet om avkomman är deras egen eller inte, säger Rosenbaum.