Se till helheten då vårdens hela spektrum analyseras

SOCIAL- OCH Hälsovårdsreformen I HBL har ingått en stor mängd inlägg om socialoch hälsovårdsreformen under årets lopp och det gemensamma för de flesta av dem har varit ett hårt motstånd mot dess genomförande. Det är inte svårt att notera att de som står för kritiken hör till de prioriterade inom vården som genom privata sjukförsäkringar, personalvård eller tillräckliga tillgångar på en eller några dagar får läkartid. Den vägen får de vid behov remiss till specialistvården och får snabbt tillgång till behövliga undersökningar och den vård de behöver.

Kritikerna hör inte till dem som i veckor och månader ska köa för en läkartid till hälsocentralerna och som drabbas av ödesdigert försenad diagnostisering som riskerar förtida död eller livslång invaliditet. I ett inlägg i HBL stödde dock en erfaren läkare reformen genom att även hänvisa till det ödesdigra med de långa kötiderna till hälsocentralerna och till den fördröjda diagnostiseringen med dess hälsovådliga följder. Vårdreformen erbjuder även de stora mängderna av fattigare patienter att kunna få märkbart snabbare läkartillgång i grundvården.

Alla enkäter som gjorts bland hälsocentralklienter har visat att det främsta önskemålet är att få valfrihet och därmed snabbare läkartillgång. Det är en mycket konstig situation att motståndarna till vårdreformen så kraftigt vill förhindra dem som vill få välja den vårdcentral där de tycker att de helst vill få sin vård.

Det har riktats kritik mot att sakkunniga inte skulle ha hörts tillräckligt. I inget reformarbete har hörts så många sakkunniga som i vårdreformen. Statsrådet själv har bästa möjliga sakkunniga i Social- och hälsovårdsministeriet där både erfarna läkarexperter och flera regeringsråd specialiserade på vårdförvaltning och patienträttigheter arbetar. Därtill landets expertorgan THL, Institutet för hälsa och välfärd, med bästa möjliga experter inom alla vårdgrenar och hälsovårdssektorer.

Tidigare var riksdagsledamoten och läkaren Pekka Puska generaldirektör för THL, han som det nu skrivits så mycket om och om hans uttalanden. Han har sagt själv i diskussionen att han gärna skulle se att Vasa centralsjukhus får omfattande jour, men han har även betonat att i det nu aktuella fallet är det viktigast att se till helheten och att han ser det som landets viktigaste intresse inom vården att vårdreformen genomförs. Det råder alltså inget tvivel om att han röstade i den omtalade omröstningen precis som han själv ville göra. För han vill se till att ingenting ska förhindra eller fördröja vårdreformen, som den ansvarskännande läkare han är med bästa möjliga vårdetik.

Närapå alla av landets sjukvårdsdistrikt har ansett vårdreformen som viktig. Och nyutnämnda vd:n Jussi Tuominen för landets största sjukvårdsdistrikt HNS har även uttalat sig positivt om reformen.

Tillgång har även funnits till en oberoende expertgrupp som understöder vårdreformen och till en referensgrupp av bästa möjliga vårdexperter från olika EU-länder och från olika universitets medicinska fakulteter.

Många kommuner har redan kollapsat med att sköta vården och utöver hälsocentralerna klarar de framför allt inte av äldrevården och den psykiatriska vården. Larmrapporter kommer ständigt om vanvård som ökar för varje år och utan vårdreformen är framtidsvyerna mer än skrämmande och offren blir många. Kötiderna förlängs och därmed fördröjs diagnoserna och remisserna.

En vanlig åsikt som framförts i HBL-debatten av de överivriga motståndarna till reformen är hänvisningen till hur högklassig vårdnivå Finland kan uppvisa i internationella jämförelser. De prestationerna är helt riktiga, men det som dessa jämförelser inte jämfört är tillgång till vården och det har även flera forskningsprofessorer uppgett. Det gäller att se till helheten då man vill analysera vårdens hela spektrum. Det som dessa utredningar inte heller analyserat är hur hårt vårdsegregationen härjar i Finland och hur prioriterade de starka grupperna är och hur utklassade de fattigare vårdbehövande är.