Låt oss göra bildning sexigt igen
”Det går bara inte för sig att trampa på mänskliga rättigheter utifrån egna föreställningar och fantasier.”
Jag satt på flyget och den vite, heterosexuelle medelåldersmannen (hans beskrivning) bredvid mig inledde ett samtal. Jag har vuxit upp i Tammerfors och tar alltså inte initiativ till någon diskussion, särskilt inte i slutna rum där det inte är möjligt att gå bort. Mannen ville i varje fall prata så jag lyssnade artigt.
Början var lovande: äventyr på motorcykel i USA, visst hade han levt livet. Det visade sig att mannen kom från en liten stad i Belgien, att han jobbar som mellanchef i ett företag, att han har familj och att han en gång i tiden studerat till en magistersexamen vid universitet. Hur det nu var ledde diskussionen ändå snabbt in på invandring, sexuella och könsminoriteter och klimatförändringen, av orsaker jag bara kan gissa mig till. Flera meningar inleddes med ”Inget illa menat, men ...”.
Den statssubventionerade utbildningen och möjligheten till lättillgänglig information som det civiliserade samhället erbjuder lyste ändå med sin frånvaro. I det här skedet var jag – det ska medges – nyfiken. Menar människan bredvid mig verkligen allvar?
– I Belgien får folk 1 200 euro i månaden av skattebetalarnas pengar för att de skyr arbete. (Jag kontrollerade senare, det stämmer inte, den sociala tryggheten beror på den individuella situationen, tidigare anställningsförhållande och så vidare, precis som i Finland).
– Människor är till sin natur antingen härskare eller undersåtar. (Faktiskt, vilkendera är du?)
– Jag har inget emot homosexuella men är det nödvändigt att förkunna sin homosexualitet och marschera på gatan? Barn behöver både en manlig och en kvinnlig rollmodell. (Inte enligt forskningen, men hej, du är på gång, låt inte fakta störa bilden.)
– Islam är inte en religion, det är en lag som bestämmer hur man ska leva och Koranen kräver att icke-muslimer ska dödas. (Har du läst Koranen eller Bibeln?) – Jag är inte intresserad av 2 000 år gamla fantasyböcker. – I kommunen har det varit tal om att män inte skulle få gå och simma på torsdagar, då är det kvinnornas tur. (Inverkar det här på din vardag?)
– Javisst, jag vill inte att någon berättar för mig när jag får gå och simma. (Nå, själv skulle jag säkert gå just under kvinnoturerna eftersom det är skönt att kunna slappna av och simma utan blickar på sig.) Ja, men du är en vacker kvinna, du kan inte skuldbelägga män för att de tittar. (Jag hade inte skuldbelagt någon, bara konstaterat vad jag själv såg som ett trevligare alternativ.)
Jag skulle egentligen jobba på flyget men tiden gick fort då jag lyssnade på mannen och iakttog hans reaktioner på mina motargument. Jag vet inte vad han fick ut av diskussionen, kanske han pratar om vårt möte och glädjer sig åt att han fick undervisa en yngre kvinna. Men hos mig väcktes en oro över att vi på något vis borde lyckas göra bildning sexigt igen.
Hur är det möjligt att det i hjärtat av Europa lever en vuxen, arbetande, utbildad människa som anser att det är okej att basunera ut tankar byggda på sensationstidskrifter och kaffebordsdiskussioner, och fullständigt strunta i såväl bondförnuft som vetenskapliga fakta? Att det räcker för honom med en bekant tradition i bakhuvudet och ett av tiden förgyllt minne av då allt var bättre. Och en personlig känsla av att allt nytt, speciellt utvecklingen av de mänskliga rättigheterna, är enbart exploatering som riktar sig mot honom själv – han är när allt kommer omkring ett offer.
Självständigt kritiskt tänkande är en fin sak, bara man först har tillräckligt med vetenskapliga fakta och verktyg att hantera dem. Det går bara inte för sig att trampa på mänskliga rättigheter utifrån egna föreställningar och fantasier.