Finns det nu ett momentum för förhandlingar?

Den här veckan grep fackens protester mot planerna på att göra uppsägningarna lättare för små företag på allvar in i medborgarnas vardag.

Skolor, daghem och äldrevården fick fundera över sina matrutiner då de offentligt anställdas förbund JHL tog ut medlemmar i en tvådagarsstrejk.

Inom många sektorer både inom den privata och den offentliga sektorn pågår olika protestaktioner som övertidsförbud och förbud mot att byta arbetsskift.

Nästa vecka trappas läget upp ytterligare då servicefacket Pam har meddelat om stridsåtgärder som berör omkring 50 000 av förbundets 230 000 medlemmar. Vad det blir fråga om avslöjas först när besluten verkställs, men Pams ordförande Ann Selin säger att konsumenterna nog kommer att känna av dem.

Politiska strejker omfattas inte av avtalen om arbetsfred.

Men när man börjar en strejk måste man veta hur den ska avslutas.

Nu har den här konflikten nått ett principiellt och prestigeladdat plan där lösningen verkar allt avlägsnare. Regeringen säger att facket inte kan ha vetorätt gentemot regeringen och riksdagen. Facket säger att regeringen måste avbryta beredningen av uppsägningslagen. Ingendera verkar nöja sig med mindre än en knockoutseger.

Med de utgångspunkterna verkar det på kort sikt inte finnas något slut på kraftmätningen.

En enkät som Iltalehti presenterade senaste veckoslut visar att 50 procent av finländarna godkänner de pågående politiska strejkerna. Över 40 procent svarade att de inte godkänner dem. Opinionen tycks vara på fackets sida, men läget förändras ju mer protesterna påverkar vardagen. Pams åtgärder hör till den kategorin.

Mot den bakgrunden kan det nu finnas ett momentum för att komma ur konflikten.

Det finns uppgifter om att facken och arbetsgivarna förhandlar om en lösningsmodell som kunde ges till de beslutande organen redan den här veckan.

Vad den kunde innehålla är inte känt. En möjlighet är att på nytt ta upp förslaget om att ersätta uppsägningslagen med en modell där små företag lättare än hittills kan göra tidsbundna arbetsavtal.

Modellen förkastades på rak arm både av statsminister Juha Sipilä, C, och av Företagarna i Finlands vd Mikael Pentikäinen.

Men i går kom ett nytt element med i bilden. Finlands näringsliv EK:s chefsekonom Penna Urrila hänvisade till regeringens eget bakgrundsmaterial till uppsägningslagen, och konstaterade att beräkningarna inte stöder statsministerns uppfattning att förenklad uppsägning har större effekt på sysselsättningen än att utvidga möjligheterna till tidsbundna avtal.

Urrila påpekade också att sakkunniga har olika uppfattningar om vilken inverkan den förenklade uppsägningen över huvud taget har på sysselsättningen.

Statsminister Juha Sipilä har sagt att förbättrad sysselsättning är det viktigaste syftet med lagen. Urrilas utspel visar att målet eventuellt ändå kan nås med andra metoder än att göra det lättare för en viss kategori av företag att säga upp anställda.

Om uppsägningslagen är ute ur bilden borde det största hindret för facket att sätta sig vid förhandlingsbordet vara borta.

Urrilas inlägg visar också de konstellationer som uppsägningslagen har gett upphov till.

På den ena sidan finns facket, med en viss uppbackning från EK. På den andra sidan står regeringen och Företagarna i Finland.

Företagarna i Finland har stött regeringen i konflikterna som förnyandet av arbetsmarknadslagarna har gett upphov till. Men Samlingspartiet och antagligen också Blå framtid vill knappast att regeringen i alltför hög grad ser ut som ett språkrör för Företagarna i Finlands intressen.

Det kan göra att regeringen kan vara böjd att kompromissa om eller när läget är moget för förhandlingar.