Digitala jättar måste betala mera skatt för de rikedomar de skapar
BESKATTNING 2000-talets ekonomi håller på att komma till mitt framför näsan på oss. Den är löftesrik, drivs på av digitalisering och transparens. Det återstår för oss att ta fram regler som ser till att det blir en bättre fördelning av rikedomarna, mer social och skattemässig rättvisa, en bättre kamp mot en överdriven koncentration av kapital och kunskaper hos några få.
Rättvis beskattning hänger tätt samman med demokratiers uppkomst och vidarelevnad. Det är i folkens namn, alltsedan de brittiska, amerikanska och franska revolutionerna, som man tar ut skatt. Beskattning gör att man kan finansiera staterna, för allmänintressets skull. Det är alltså viktigt för våra demokratier att var och en betalar sin rättmätiga del av skatten. Men så är inte fallet i dag.
På knappt tio år har en handfull digitala storföretag snabbare än någonsin vänt upp och ned på vår vardag. De har gjort att vi har världen i vår ficka, att vi kan komma åt vilket innehåll som helst med några klick och att vår kommunikation har snabbats upp. De har förändrat våra liv och våra konsumtionsvanor. Dessa företag är innovativa och skapar jobb.
Vi förebrår dem inte för deras framgång. Däremot förebrår vi dem för en uppenbar orättvisa: den kolossala klyfta som finns mellan de rikedomar de skapar tack vare våra personuppgifter och de infrastrukturer de drar nytta av, och de skatter de betalar i utbyte.
Fram till nu har vi föredragit att ignorera denna orättvisa hellre än att slåss mot den. Vi har föredragit att låta våra företag betala 14 procentenheter mer i skatt än dessa digitala jättar. Vi har tolererat att dessa företag bygger sin rikedom på våra personuppgifter, utan någon riktig motprestation.
De har dragit nytta av vår passivitet. Under tiden de har förändrat världen, har vi inte förändrat oss. De har dragit nytta av vår oförmåga att gemensamt anpassa våra förlegade skatteregler, som lever kvar i 1900-talet då skatterna först och främst beräknades grundat på fysisk närvaro.
Vi kan inte längre sitta med armarna i kors. För det är bråttom. Bakom de tekniska debatterna finns verkligheten. År efter år utarmar denna illojala konkurrens innovationen, försvagar entreprenörernas ambition och förvärrar våra offentliga finanser.
Framför allt är situationen till men för alla de som betalar sin del av skatten. Om de företag som tjänar mest slipper betala skatt är konsekvensen enkel: det blir mer skatt för alla de andra företagen och medborgarna. Slutligen kommer vi inte att klara att finansiera de tjänster som är grundläggande för allmänintresset som vi behöver.
Det är därför som vi behöver ge svar nu på de europeiska folkens krav på rättvisa och effektivitet. Vi klarar inte att göra det själva, varje land för sig, med våra egna särskilda skatteförhållanden, därför att företagen drar nytta av våra skillnader och spelar ut länderna mot varandra.
Vi har tolererat att dessa företag bygger sin rikedom på våra personuppgifter, utan någon riktig motprestation.
Europa är den som först och främst kan ändra saker och ting. För det är bara i europeisk skala som vi kan försvara vårt allmänintresse: vi gjorde det när vi skyddade våra personuppgifter, när vi skyddade upphovsrätten, vi måste göra det för att återupprätta en rättvis beskattning.
Sedan mer än ett år går flera länder, bland annat Frankrike, i spetsen för den här kampen.
Vi fick höra av vissa att det var omöjligt, att det krävdes enhällighet för att ändra skattereglerna. Av vissa fick vi höra att ingen någonsin skulle kunna övertyga de 28 EU-länderna, och framför allt inte de som drar störst nytta av situationen.
I dag har vi samlat mer än 20 medlemsländer bakom en enkel och effektiv lösning: en skatt på 3 procent av de digitala storföretagens omsättning. Vi vill också nå fram till ett avtal om EU-kommissionens lagtext redan till slutet av året, och vi vill att den ska tillämpas så fort som möjligt.
Det är visserligen inte perfekt, idealet skulle vara att nå en lösning för hela världen. Men vi kan bara nå dit om vi klarar att inrätta denna tillfälliga lösning på europeisk nivå. Vi har aldrig varit så nära att återställa rättvisan, så varför hela tiden skjuta upp till senare det som vi kan rätta till nu?
De europeiska folken står inte längre ut med att inget händer. De europeiska folken står inte längre ut med att slutna möten, konferenser med experter och toppmöten löser av varandra utan att det fattas något beslut. Det är dags att fatta beslut.
Vi måste bli kollektivt medvetna om denna orättvisa och agera. Vi har en chans att sex månader före EU-valen bevisa att Europa kan förbättra européernas vardag. Låt oss ta den. Det är dags.