Id­rott ska va­ra kul

Går det att bå­de ha ro­ligt och bli bra på sport? Sak­kun­ni­ga miss­tän­ker att Fin­land går mis­te om be­gåv­ning­ar på grund av en föråld­rad syn på barns trä­ning.

Hufvudstadsbladet - - Nyheter - SPT/AMAN­DA MANNSTRöM

Ny forsk­ning in­om id­rott vi­sar att det lö­nar sig att spe­ci­a­li­se­ra sig först i tolv–tret­ton­års­ål­dern.

– Bland yng­re barn ska träningen va­ra så mångsidig som möj­ligt, sä­ger Karin Stor­bac­ka, ko­or­di­na­tor för pro­jek­tet Tryg­ga re­la­tio­ner in­om id­rott.

Ce­ci­lia And­ler ska strax in­le­da da­gens trä­nings­pass med sex små gym­nas­ter från Helsing­fors gym­nas­tik­klubb, HGK. Hon bör­jar med att frå­ga al­la hur de har haft det på höst­lo­vet, om det var ro­ligt.

Att ha ro­ligt är en vik­tig del av And­lers trä­nings­ide­o­lo­gi. Hon är själv fö­re det­ta täv­lings­gym­nast och vet att red­skaps­gym­nas­tik är en krä­van­de gren. En­ligt hen­ne be­ty­der det in­te att red­skaps­gym­nas­tik som hob­by in­te kan va­ra ro­ligt.

– De som sat­sar på gre­nen läg­ger ner myc­ket tid på det här. Barn i ti­o­års­ål­dern trä­nar upp till fem­ton tim­mar i vec­kan så det är vik­tigt att det känns me­nings­fullt att va­ra här.

Stort an­svar

And­ler är ut­bil­dad id­rotts­in­struk­tör och har dess­utom vi­da­re­ut­bil­dat sig på oli­ka kur­ser som gym­nas­tik­för­bun­det ord­nat. Hon sä­ger att det sä­kert går att le­da id­rotts­verk­sam­het i nå­gon form ut­an ut­bild­ning, men för att bli en bra ju­ni­or­trä­na­re be­hövs mångsidigt kun­nan­de och en vil­ja att stän­digt vi­da­re­ut­bil­da sig och ta an­svar.

– In­om red­skaps­gym­nas­tik fö­re­kom­mer be­last­nings­ska­dor re­dan i ti­dig ål­der ef­tersom rö­rel­ser­na mås­te re­pe­te­ras ota­li­ga gång­er. Var­je gång nå­gon har ont tän­ker jag att det är mitt fel. Det är ett enormt an­svar att va­ra ju­ni­or­trä­na­re.

Ni­vå­in­del­ning ett mås­te

And­ler sä­ger att det är svårt att de­la in barn en­ligt hur bra de är. I red­skaps­gym­nas­tik är det trots allt ound­vik­ligt.

– Det går in­te att ha oli­ka ni­vå­er och åld­rar i sam­ma grupp. Bar­nens ut­veck­ling gyn­nas in­te av det.

I Helsing­fors gym­nas­tik­klubb trä­nar täv­lings­grup­per­na och hob­bygrup­per­na se­pa­rat och del­tar i oli­ka täv­ling­ar.

– Vi har en öv­nings­täv­ling för al­la en gång per sä­song som av­gör vem som får åka med på vil­ka täv­ling­ar. Reg­ler­na är tyd­li­ga och bar­nen vet of­tast vad de kan för­vän­ta sig, sä­ger And­ler.

Press får barn att slu­ta ti­digt

En­ligt Karin Stor­bac­ka, ko­or­di­na­tor för pro­jek­tet Tryg­ga re­la­tio­ner in­om id­rott och själv fö­re det­ta elit­fri­id­rot­ta­re, går vi mis­te om många be­gåv­ning­ar i onö­dan.

– Allt­för många barn slu­tar id­rot­ta re­dan i tolvårs­ål­dern, of­ta på grund av att det helt en­kelt in­te känns ro­ligt att gå på trä­ning.

En­ligt Stor­bac­ka är ti­dig spe­ci­a­li­se­ring helt onö­digt och i värs­ta fall en rik­tig gläd­je­dö­da­re.

❞ Just nu pe­kar forsk­ning­en på att det lö­nar sig att spe­ci­a­li­se­ra sig först i tolv–tret­ton­års­ål­dern. Bland yng­re barn ska träningen va­ra så mångsidig som möj­ligt. Karin Stor­bac­ka Ko­or­di­na­tor för pro­jek­tet Tryg­ga re­la­tio­ner in­om id­rott på Folk­häl­san

– Just nu pe­kar forsk­ning­en på att det lö­nar sig att spe­ci­a­li­se­ra sig först i tolv–tret­ton­års­ål­dern. Bland yng­re barn ska träningen va­ra så mångsidig som möj­ligt.

Stor­bac­ka sä­ger att vi be­hö­ver in­spi­re­ras av vå­ra nor­dis­ka grann­län­der där dis­kus­sio­nen om ni­vå­in­del­ning, topp­ning och sam­man­håll­ning har kom­mit läng­re.

– I Nor­ge har man till ex­em­pel be­slu­tat att man in­te får gö­ra långa match­re­sor med knat­te­lag. Verk­sam­he­ten ska ske lo­kalt så att så många som möj­ligt kan va­ra med. Det är ett myc­ket bra ini­ti­a­tiv.

Vik­tigt att ha ro­ligt

Den id­rotts­psy­ko­lo­gis­ka råd­gi­va­ren Christoph Trei­er ser ock­så en tyd­lig skill­nad mel­lan Fin­land och öv­ri­ga Norden. I Fin­land finns en tra­di­tion av att stå tyst i kö, me­dan svens­kar­na och norr­män­nen får pra­ta och ha ro­ligt på träningen.

– Visst är det vik­tigt med di­sci­plin,

men barn tyc­ker fram­för allt om att träf­fa kom­pi­sar. Om man ba­ra ska stå tyst i kö, hur ska man då hit­ta kom­pi­sar och um­gås med dem?

Trei­er sä­ger att var­nings­kloc­kor­na bor­de ringa om ett barn upp­le­ver att hen mås­te av­stå från nå­got an­nat på grund av id­rot­ten.

– Så fort ett barn bör­jar pra­ta om att hen off­rar nå­got är det nå­got som är fel. Ett barn som vill id­rot­ta och har valt det själv upp­le­ver in­te att hen off­rar nå­got. Dä­re­mot är det van­ligt att per­so­ner som id­rot­tar för si­na för­äld­rars el­ler trä­na­res skull upp­le­ver att de off­rar till ex­em­pel sin ung­dom.

Kom­pe­ten­ta ju­ni­or­trä­na­re be­hövs

Bå­de Trei­er och Stor­bac­ka sä­ger att en del trä­na­re har bris­tan­de kun­ska­per om vad id­rot­tan­de barn be­hö­ver för att må bra. Gam­mal­dags me­to­der som att skri­ka, be­lö­na el­ler be­straf­fa fö­re­kom­mer ock­så.

Ett sätt att hjäl­pa bar­nen hål­la in­tres­set up­pe är att för­bätt­ra trä­nar­ut­bild­ning­en.

– Vi bor­de föl­ja Ryss­lands ex­em­pel. Där trä­nas de all­ra yngs­ta av de all­ra bäs­ta trä­nar­na. I Fin­land är det tvärtom. Här får vem som helst va­ra trä­na­re ef­ter någ­ra da­gars ut­bild­ning. I värs­ta fall får en helt out­bil­dad mam­ma el­ler pap­pa age­ra trä­na­re. Med tan­ke på bar­nens kropp och psy­ke skul­le det va­ra vik­tigt att ha ut­bil­da­de trä­na­re. Att va­ra barn­trä­na­re bor­de ha hög­re sta­tus, sä­ger Trei­er. Stor­bac­ka är in­ne på sam­ma lin­je. – Det finns myc­ket kun­skap bland trä­nar­na men en ju­ni­or­trä­na­re be­hö­ver kun­na mer än ba­ra tek­nik och tak­tik. Till ex­em­pel kun­skap om grupp­dy­na­mik är jät­te­vik­tigt, sä­ger hon.

Folk­häl­san ger prak­tis­ka råd

De redskap som Folk­häl­san ta­git fram för pro­jek­tet Tryg­ga re­la­tio­ner in­om id­rott rik­tar sig till vux­na som job­bar med barn och id­rott. Hu­vud­må­let är att lyf­ta upp äm­net bland vux­na.

Karin Stor­bac­ka sä­ger att det är sär­skilt vär­de­fullt för trä­na­re att träf­fas över gren­grän­ser­na.

– Det är lätt hänt att man fast­nar i tan­ke­ba­nor­na för en viss gren. Då är det bra att hö­ra hur and­ra klub­bar och grup­per gör, sä­ger Stor­bac­ka.

Ce­ci­lia And­ler har an­vänt Folk­häl­sans redskap och hål­ler med om att det är bra att vid­ga vy­er­na. Bå­de trä­na­ren och ad­ep­ter­na kan in­spi­re­ras av and­ra gre­nar.

– I nå­got ske­de mås­te man väl­ja vad man vill sat­sa på, men det är ak­tu­ellt först i hög­sta­di­e­ål­dern, sä­ger And­ler.

FO­TO: SPT/AMAN­DA MANNSTRöM

Ce­ci­lia And­ler, chefsträ­na­re i Helsing­fors■ gym­nas­tik­klubb, har svårt att se när barn pres­sar sig själ­va el­ler li­der.

FO­TO: SPT/AMAN­DA MANNSTRöM

Ce­ci­lia And­ler in­stru­e­rar si­na ad­ep­ter un­der ett trä­nings­pass i Glo­ri­a­hal­len■ i Helsing­fors.

FO­TO: LEH­TIKU­VA/VE­SA MOILANEN

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.