Cil­la Back re­gis­se­rar först – för­svin­ner se­dan

Mo­der­na kvin­nor är ald­rig nöj­da Re­gis­sö­ren Cil­la Back har be­skri­vits som an­norlun­da och som en kvinn­lig no­mad in­om det eu­ro­pe­is­ka te­a­ter­fäl­tet. Själv ser hon gär­na si­na kvinn­li­ga ka­rak­tä­rer som ett verk­tyg för att be­skri­va sam­ti­den.

Hufvudstadsbladet - - Nyheter -

En dra­ma­kurs ar­ran­ge­rad av NSU och ledd av den in­spi­re­ran­de Mark Le­vengood kom att bli av­gö­ran­de för Cil­la Backs yr­kes­val.

– Ef­ter kur­sen viss­te jag att jag vil­le bli re­gis­sör. Jag var nio år och det fanns inga and­ra al­ter­na­tiv, sä­ger Cil­la Back och ler.

– Att bli skå­de­spe­la­re var ald­rig ak­tu­ellt. Jag är en så­dan som tyc­ker om att kom­ma in i en grupp, ar­be­ta en tid och se­dan för­svin­na. Jag är väl­digt för­svin­nan­de av mig.

Just den här ef­ter­mid­da­gen är det grup­pen, det vill sä­ga Lil­la Te­a­terns en­semb­le som har för­svun­nit. Kvar sit­ter Cil­la Back och jag, par­ke­ra­de i Lil­la Te­a­terns per­so­nal­kök. Äm­net är Ma­ria Braun.

Ma­ria Brauns äk­ten­skap var en kult­film på 1970-ta­let, re­gis­se­rad av Rai­ner Wer­ner Fass­bin­der. Hu­vud­rol­len spe­la­des av Han­na Schy­gul­la.

Rai­ner Wer­ner Fass­bin­der av­led 1982 och hans konst­när­li­ga arv för­val­tas av Fass­bin­der Founda­tion, en or­ga­ni­sa­tion känd för att hål­la hårt i rät­tig­he­ter­na. Ock­så Cil­la Back fick först ett nej när hon an­höll om att få sät­ta upp en egen be­ar­bet­ning av Ma­ria Brauns äk­ten­skap som pjäs­ver­sion men hon gav sig in­te.

– Jag skrev ett brev och för­kla­ra­de var­för Ma­ria Braun är så vik­tig för den sam­ti­da te­a­ter­publi­ken. Och då änd­ra­de sig Fass­bin­der Founda­tion.

I Cil­la Backs vi­sion är Ma­ria Braun ”am­bi­va­lent, ka­ris­ma­tisk, at­trak­tiv, is­kall, spon­tan och ma­te­ri­a­lis­tisk”.

– Ma­ria Braun har sam­ma sjuk­dom som Hedda Gab­ler, hon får ald­rig nog. Det är den mo­der­na kvin­nans di­lem­ma, hon får mer och mer men är ald­rig nöjd.

– I vår tid ta­las det myc­ket om kvin­nor som of­fer. Jag vil­le ha en kvin­na som in­te är ett of­fer.

Kvin­no­te­man

Skå­de­spe­la­ren Lin­da Zil­li­acus var en or­sak till att Cil­la Back fast­na­de för Ma­ria Brauns äk­ten­skap. De två har sam­ar­be­tat ti­di­ga­re och Back vil­le ha en pjäs med Zil­li­acus i hu­vud­rol­len.

– Mi­na pro­duk­tio­ner är fy­sis­ka och jag viss­te att Lin­da skul­le kla­ra av det som krävs för Ma­ria Brauns äk­ten­skap.

Kvinn­li­ga ka­rak­tä­rer har hu­vud­rol­ler­na i fle­ra av de dra­mer Cil­la Back har satt upp, som Lu­lu, Hedda Gab­ler och Frö­ken Ju­lie.

– Jag är fix­e­rad vid kvin­nor vil­ket be­ror på att kvin­nor är ut­sat­ta för fler pro­jek­tio­ner, at­ti­ty­der och reg­ler än män. Att jag ar­be­tar med kvin­no­te­man be­ty­der ba­ra att jag ar­be­tar med frå­gor som sam­häl­let ska­pat.

– För mig blir kvin­nan ett verk­tyg som jag kan be­skri­va sam­häl­let med.

Tvi­vel

”An­norlun­da” är ett epi­tet of­ta an­vänt på tal om Cil­la Backs konst­när­li­ga för­tjäns­ter. Själv sä­ger hon att an­norlun­da in­te är en ut­gångs­punkt för hen­ne men att be­grep­pet kanske kan kopp­las ihop med hen­nes ut­bild­ning och er­fa­ren­het av in­ter­na­tio­nel­la upp­drag.

Ock­så i det sam­man­hang­et är kvin­no­frå­gan re­le­vant.

– Kvin­no­te­mat är at­trak­tivt för en in­ter­na­tio­nell publik. Na­tio­nal­ro­man­tis­ka ten­den­ser är in­te det.

– I en tysk tid­ning be­skrevs jag ny­li­gen som ”en kvinn­lig no­mad in­om eu­ro­pe­isk te­a­ter”. Det kän­des fint.

Trots att yr­kes­va­let länge var så

FO­TO: CA­TA POR­TIN

Cil­la Back har be­skri­vits som en no­mad på det eu­ro­pe­is­ka te­a­ter­fäl­tet och sä­ger att kom­pli­mang­en gör hen­ne glad.■

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.