Busholmen – en grovhuggen uppstickare
Elina och Joonas Vartiainen ångrar inte flytten från Idrottsgatan till Riogatan, från en gammal stadsdel med färdiga strukturer till en ny som ska påminna om en byggplats i ytterligare tio år. – Vi trivs och gillar området trots stöket, säger paret som fi
Busholmen är halvvägs. Byggstarten gick 2008 och nu återstår ytterligare tio år av frenetiskt arbete. Hela 85 procent av Busholmen är utfyllnadsmark som har erövrats från Finska viken. När Busholmen är färdigbyggd har 24 000 helsingforsare sitt hem på området. Det är folkmängden i Mariehamn dubbelt upp. Och området säljer till höga kvadratmeterpriser. Arkitekturen är varken svalt elegant eller stram och strävan är att skapa en grovhuggen urban stadsmiljö som sjuder av liv.
Den täta dimman omsluter Busholmen och den råkalla luften speglar närheten till vattnet. Sikten är usel och bullret från pågående byggplatser får en extra dimension av ljudet från mistlurar till sjöss. I själva verket är den stora variationen på de yttre omständigheterna på Busholmen en faktor som gör området spännande. Dimman är trolsk och inte ens byggbullret stör paret Vartiainen.
– Men vi bor förstås inte på en gata där byggandet är som livligast och oljudet som värst.
I somras packade paret ihop hemmet i Bortre Tölö och flyttade till sydvästra Helsingfors, till Busholmen som är ungefär halvvägs i förvandlingen från hamnområde till bostadsområde.
Byggarbetena kom i gång direkt efter att Nordsjö hamn hade färdigställts 2008 och kvarteren som kommer att bereda plats åt omkring 24 000 invånare ska ha färdigställts vid slutet av 2028.
I dag har närmare niotusen helsingforsare sitt hem på Busholmen. Av dem har drygt 700 svenska som modersmål.
– Vi hade osannolik tur för ett par år sedan när lotterna drogs på lägenheterna i vårt hus. I det skedet hade vi ännu inte barn, vår dotter är i dag ett och ett halvt år gammal, men vi fick köpa en gavellägenhet med fönster som vetter åt tre väderstreck och en rymlig balkong med öppen utsikt över Godahoppsparken. Och vi förfogar över 93,5 kvadratmeter och tre sovrum. Man kan inte påstå att priset var billigt, vi betalade nästan 500 000 euro, säger Elina Vartiainen medan Joonas Vartiainen inflikar att ingenting i deras hem korrelerar med pågående debatt om usel standard på nya hus.
– Tvärtom, vårt hem håller hög kvalitet och känns väldigt gediget byggt.
Fungerar bäst utan bil
Men helt utan kritik skildrar paret inte sitt boende på Busholmen.
– För oss fungerar vardagen bra för vi har inte bil. Jag har jobbet på promenadavstånd och Joonas cyklar till metron som tar honom till jobbet. Men de som måste röra sig i området med bil är så gott som alltid arga. Trafiken i anslutning till färjorna fungerar inte och köerna är grymma. Man ska inte ha bråttom eller så ska man ha möjlighet att välja när man kör bil.
Att all service ännu inte existerar är ingen störande faktor, menar paret.
– När man flyttar till Busholmen kommer man till ett hamnområde och en stökig byggplats och det ska man vara medveten om. Läget med kort avstånd till centrum kompenserar en hel del olägenheter och Gräsviken har bra matbutiker. Och trots allt byggande så finns här redan trevliga lekparker där man möter många barnfamiljer och överlag är stämningen glad och optimistisk.
Till Busholmens koncept hör nutida sophantering, med uppsamlingsplatser i fastigheterna och underjordisk transport för vidarehantering.
– Rööri ser bra ut på pappret men i praktiken fungerar sophanteringen dåligt. Öppningen till röret är snäv och möjligheterna att sortera begränsade. Alla större sopor ska bäras till större enheter som ligger glest och som dessvärre ofta är belamrade med skrymmande föremål som soffor, sängar och mikrougnar som folk bara dumpar. I ett nytt bostadsområde med stor flyttrörelse har folk dessutom en önskan att bli kvitt mängder av kartong.
– Men vi har kommit för att bo kvar länge. Och medan vi bor här skaffar vi inte bil, säger Elina och Joonas Vartiainen, med rötter i Åbo respektive Kuopio.
Efterfrågan på familjebostäder
Bostäder på Busholmen står i allmänhet inte länge och väntar på köpare eller hyresgäster. I själva verket säljs det mesta långt innan huset ens nått takhöjd.
– Busholmen är lätt att sälja och efterfrågan i synnerhet på familjebostäder är stor. Efterfrågan på bostäder med flera sovrum är större än utbudet. Dilemmat är förstås att de sto-
ra bostäderna blir dyra men å andra sidan är räntorna låga, säger fastighetsförmedlare Paula Andersson på Kiinteistömaailma. Företaget säljer i likhet med andra fastighetsförmedlingar både bostäder på den fria marknaden och bostäder som är reglerade enligt Hitas-bestämmelserna.
– Båda typerna har åtgång på Busholmen. Detta trots att det just nu pågår omfattande nyproduktion även i Fiskehamnen och Böle, nämner Andersson.
Om man går in på webbtjänsterna Oikotie och Etuovi är den gemensamma nämnaren relationen mellan pris och läge och gäller både fritt finansierade och Hitas-reglerade bostäder.
Ju attraktivare läge desto dyrare, på Utterhällen som inte kommer att ha genomfartstrafik är det begärda priset över 10 000 euro per kvadratmeter i hus som säljs på den fria marknaden, på livligt trafikerade gator utan sjöutsikt kan man komma över bostäder till ett kvadratmeterpris som ligger under 7 000 euro.
Stigande Hitas-priser
Hitas betyder att Helsingfors stad reglerar priset på bostäder som byggs på tomt som staden äger. Ursprungligen var syftet med Hitas att producera bostäder till överkomliga priser men i dag är nivån relativt hög i synnerhet i nya stadsdelar med innerstaden inom synhåll.
På Busholmen har prisutvecklingen på Hitas-objekt accelererat snabbt. Mellan 2010 och 2012 var medelpriset på en Hitas-bostad 3 800 euro per kvadratmeter. I dag är priset cirka 5 300 euro per kvadratmeter och ingenting säger att trenden inte skulle fortsätta.
Ungefär 40 procent av bostadsproduktionen på Busholmen faller inom ramen för fri finansiering men de Hitas-reglerade bostäderna har också en stark position.
I samband med tomtöverlåtelser reglerar Hitas-systemet riktlinjerna för storleken på bostäderna och enligt detta ska 70 procent av lägenheterna vara avsedda för familjer och vara minst 80 kvadratmeter med två sovrum.
I fritt finansierade hus har staden inte samma möjligheter att förutsätta en viss andel familjebostäder och resultatet är att det byggs en hel del små lägenheter där den totala prissumman kan vara överkomlig trots att kvadratmeterpriset är skyhögt samtidigt som byggföretag gärna signalerar att det är bristen på enrummare som är störst.
På stadsmiljösektorn som gör upp generalplaner och detaljplaner i Helsingfors bekräftar teamchefen för Busholmen, arkitekten Matti Kaijansinkko att efterfrågan på familjebostäder är enorm.
– För inte så länge sedan visade över 200 familjer intresse för ett och samma Hitas-hem på Busholmen, säger Kaijansinkko.
Ny jättebro löser trafikknuten
Planeringen av Busholmen kom i gång 2001 och Matti Kaijansinkko har hållit i trådarna från starten. På den tiden hade man inte ens fattat det definitiva beslutet om att bygga Nordsjö hamn. Men trenden att folk väljer att bo aningen trångt i flervåningshus i innerstaden i stället för rymliga fristående villor på avstånd kunde redan då skönjas, och både planerare och politiker såg stor potential i såväl Busholmen som Fiskehamnen. Men där Fiskehamnen inte har drabbats av proppen som hamntrafiken orsakar hör problemen med osmidiga förbindelser till Busholmens besvärjelser. Busholmsborna har myntat begreppet ”ratikkaraivo”, spårvagnsursinne som kan härledas ur den olidliga trängseln i spårvagnarna som fylls av passagerare från färjorna.
– På Busholmen har syftet aldrig varit att bygga en sovstad utan ruljangsen med färjtrafiken och kryssningsfartygen hör till den urbana stadsmiljön och dess gytter av liv och rörelse, säger Kaijansinkko.
– Men ingen kunde förutse att hamntrafiken skulle öka så starkt. Vi räknade med 3 miljoner passagerare årligen, i dag handlar det om 7 miljoner passagerare. Det är orsa- ken till att den nya passagerarterminalen uppfördes tidigare än planerat.
– När Busholmen planerades visste man heller inte att de gamla färjorna skulle ersättas av större med effektivare långtradarkapacitet, än mindre att visionen om att långtradarna skulle fraktas ombord på fartyg på linjen Hamburg–Nordsjö aldrig blev verklighet. I stället kör långtradarna genom Baltikum och färdas över Finska viken mellan Tallinn och Helsingfors.
För tillfället utreder man möjligheterna att bygga en ny brokonstruktion som startar i kilen mellan Busholmen och Sandviken och ersätter den nuvarande Gräsviksbron som är i dåligt skick och ska rivas.
– Några beslut finns ännu inte, men klart är att det är fråga om ett omständligt och kostsamt projekt som förbättrar miljön.
Invånarna på Busholmen klagar också på bristen på parkeringsplatser men Kaijansinkko konstaterar att normen är en bilplats per 135 kvadratmeter bostadsyta. Det är mycket mer än i gamla innerstadskvarter.
I det här skedet vet man inte heller hur många av hushållen som kommer att ha bil.
– I grannområdet Gräsviken har bara vartannat hushåll bil. Det är det lägsta antalet i Finland, säger han och kontrar kritiken mot smala cykelvägar med att de är avsedda att vara enkelriktade. En annan sak är sedan att många cyklister struntar i färdriktningen.
Tennistorn, hotell och badhus
På Busholmen bygger man inte bara tätt stående bostadshus som speglar nästan alla skikt av nutidsarkitektur. Av arealen på hundra hektar blir en femtedel eller 20 hektar parkområ- den, man bygger åtminstone två skolor med rum för 900 elever och så ska Bunkern inhysa allt från simhall till idrottsplaner. En småbåtshamn är planerad i sydväst och Royalarenan är ett projekt som gestaltas intill den nya färjterminalen och ska ha ett så kallat tennistorn med flera tennisplaner ovanpå varandra, en hockey- och idrottsarena och sal för publik på 3 500 personer.
– I de tidiga skisserna för Busholmen fanns en badstrand men vattendjup och hög sjögång sätter stopp för projektet. I stället planerar man en bassäng i stil med Allas och med anknytning till ett badhotell. Sammanlagt ska Busholmen ståta med åtta hotell. Hotellen sätter också sin prägel på kvarteren. Men den lilla konstgjorda holmen som skulle ha plats för ett kapell är inte längre aktuell, säger Kaijansinkko.
För oss fungerar vardagen bra för vi har inte bil. Men de som måste röra sig i området med bil är så gott som alltid arga.
Elina Vartiainen