KD vill polera barnens rykte med pengar
Sari Essayah: Alla barn är välkomna, oberoende överbefolkningen
Tusen euro i handen i samband med den första utbetalningen av barnbidraget – det vill Kristdemokraterna att staten bjuder på för att nativiteten inte ska fortsätta sjunka. Att pengar kanske inte är den bästa moroten för att bilda familj tonar Sari Essayah ner i HBL:s intervjuserie med partiledarna. Hon tänder inte heller på tanken att Finlands sjunkande nativitet hejdar den globala folkökningen, åtminstone en smula.
Kristdemokraterna är upprörda över skolundervisningen om könsmångfald. Sari Essayah betonar att finsk lagstiftning erkänner exakt två kön. KD vill inte att transpersoner, som upplever att könsidentiteten inte stämmer överens med det biologiska könet, ska få lov korrigera detta utan läkardiagnos.
Tusen euro till föräldrarna för varje barn som föds – så vill Kristdemokraterna öka nativiteten. Partiledaren Sari Essayah ser babypengen som ett komplement till moderskapsförpackningen och som ”en gåva från samhället till alla nykomlingar”.
Ska pengar vara en morot för familjetillökning eller finns det en risk för att någon vill ha tusenlappen hellre än barnet? – Jag tror inte på den risken.
Essayah säger att en nationell babypeng skulle vara rättvis. I dag betalar bara vissa kommuner en babypeng, men ”barn ska vara lika välkomna oberoende av i vilken kommun de föds”.
Pengen skulle gälla alla som omfattas av den sociala tryggheten i Finland, oberoende av nationalitet, men inte folk som kommer till Finland bara för att föda. Essayah påpekar att babypengen inte skulle kosta staten mer än 50 miljoner euro om året eftersom finländarna får så få barn.
Ute i världen ökar folkmängden däremot i rasande takt – inom bara 5 år är vi 8 miljarder. Strax efter att dagens spädbarn fyllt 30 befolkas världen av 10 miljarder människor. Redan i dag är tiotals miljoner på flykt.
Ska Finland med skattemedel bidra till världens överbefolkning? – Det är vettigt att satsa på finländarnas framtid. Våra barn ska på sikt ta ansvar för arbetslivet, bli skattebetalare och upprätthålla vårt pensionssystem. Vi har aldrig tänkt oss att exempelvis kineserna ska ta hand om underskottet i vår arbetskraft.
Är det läge att tänka om då fortsatt folkökning kan äventyra planetens bärkraft? – Det är också viktigt att utbilda unga i Afrika, att de afrikanska
länderna utvecklas så att deras ungdomar kan få jobb, att de inte behöver emigrera för att bygga sin framtid.
Orsakerna till Finlands sjunkande nativitet är ekonomiska, som osäkerhet i arbetslivet. Babypengen lindrar symtomen men botar inte orsakerna. Börjar ni i fel ända? – Egentligen inte, babypengen är en del av en helhet. Vår skuggbudget utgår från att barnbidragens indexfrysning måste hävas.
Sari Essayah kritiserar regeringens nedskärningar i barnfamiljernas sociala förmåner, det slopade barnavdraget och de större gruppstorlekarna. Babypengen är också en reaktion på detta.
– Visserligen kan pengar inte locka folk att bilda familj, men regeringen signalerar att barnfamiljsskedet är en börda, att barnen inte är välkomna. Därför behövs konkreta åtgärder för att underlätta för dem som bildar familj och får barn.
För att lösa det egentliga problemet vill KD att jobb och familjeliv ska kunna sammanjämkas smidigare. Det tangerar hemvårdsstödet som regeringen inte lyckades reformera.
– Familjen ska få bestämma vem som sköter barnet när. Politikerna ska inte sätta kvoter som dikterar vem som ska stanna hemma hur länge.
Essayah vill att varje familj får en summa för att själv bestämma vem som är hemma med barnet eller om någon annan tar hand om det. Hon vurmar för en modell där den som sköter både sina egna och någon annans barn hemma får extra ersättning från kommunen.
– Kan mammor med invandrarbakgrund ta hand också om andras barn öppnar det en karriärchans för dem, säger Essayah vars barn blivit omskött av en kvinna som senare grundade ett privat dagis.
KD vill också att kostnaderna för hemvård ska fördelas jämnare mellan föräldrarnas arbetsgivare. Essayah vill låta utreda en svensk modell där alla arbetsgi
vare betalar till en försäkringsbaserad fond som jämnar ut kostnaderna mellan arbetsgivarna.
Kön och identitet
Kristdemokraternas familjepolitiska program diskuterar också kön, könsidentitet och transpersoner. Partiet har kritiserat Utbildningsstyrelsens guide om jämställdhetsarbete för begreppsförvirring och för att pådyvla skolbarn en uppfattning att det finns fler än två kön.
– Guiden blandar ihop kön med identitet. Jämställdhetslagen utgår från att vi har två kön i Finland. Om en person upplever sig vara av ett annat kön än de två som lagen känner handlar det om identitet. Var och en ska få vara det slags pojke, flicka, man eller kvinna som känns bäst, säger Essayah.
Jämställdhetsguiden talar bland annat om ”en osynlig mångfald av kön”. Den säger att ”var och en har rätt att definiera sitt kön” och ”genom att förstå och respektera mångfalden av kön kan vi lättare utvidga vår bild av hurdana vi kan och får vara som ... män och kvinnor eller som något annat kön”.
Sari Essayah framhärdar att det här är problematiskt:
– Vi har två juridiskt fastslagna kön i Finland. Varje persons upplevda könstillhörighet är däremot en identitetsfråga.
Är det juridiken eller individen som vet bäst? – Poängen är att en guide för skolundervisningen måste rätta sig efter lagstiftningen. Skolan kan inte säga att det finns exempelvis fem kön då lagen erkänner två. Vi har bett Utbildningsstyrelsen korrigera begreppen i nästa upplaga av guiden, för folk har gett mycket respons på begreppsförvirringen.
Guiden påpekar att läroplanen ålägger läraren att ta upp könsmångfald. Essayah upprepar att det handlar om identitetsmångfald.
– Om du upplever att din identitet är någonstans mellan de två könen
är det din ensak, det är inget vi förbjuder. Rätten till en identitet är något annat än vad lagen säger om två kön.
Tyskland och flera andra länder erkänner ett tredje kön för att underlätta för dem som inte upplever sig vara män eller kvinnor. KD är emot att Finland gör lika.
En annan tvist handlar om vem som ska ha rätt att fastslå en transidentitet. Exempelvis Amnesty anser att den så kallade translagen strider mot mänskliga rättigheter. Internationella läkarförbundet har föreslagit att var och en själv ska få definiera sitt kön, men Essayah anser att det fortsatt ska krävas en läkardiagnos för det.
– Det vore tufft att sätta in hormonbehandlingar på minderåriga. Vem tar ansvaret för det? Det är med oro jag följer debatten.
En ny translag skulle underlätta livet för en liten minoritet. KD skyltar på allmän nivå med slagord som ”ingen får lämnas ensam” och ”vi måste förebygga marginalisering”.
Gäller det också transpersoner eller får de lämnas ensamma och marginaliseras? Vill ni diskriminera dem? – Det tycker jag inte vi gör, hur så?
Sari Essayah säger att könsidentiteter får diskuteras i skolan, men terminologin måste vara rätt och utgå från lagen. På tal om terminologi skrev hennes partikamrat Päivi Räsänen nyligen i ett pressmeddelande att ”värderingar som bottnar i genderideologin har införlivats till och med i dagisundervisningen, tvärt emot värdegrunden i hemmen”. Genderfrågan handlar om identitet. Varför talar Räsänen om ideologi? – Ta till exempel svenskspråkiga daghem, vissa anser att man inte längre skulle få säga han eller hon utan hen. Varför använda en annan term på dagis om man säger han och hon inom familjen, om termen inte motsvarar familjens uppfattning och hemuppfostran?
Essayah säger att rätten att sjunga vissa psalmer under högtider i skolor har utretts minutiöst, och att skolelever får avstå kyrkobesök så snart föräldrarna begär det, men att en könsneutral ideologi tycks skölja ohejdat över dagis och skola.
– Vi är väldigt strikta med vissa frågor men i andra frågor tycks det inte spela någon roll vad man anser eller hur man uppfostrar barnen hemma.
Räsänen förväxlade ideologi med identitet och var upprörd för att elever i lägre årskurser har visats filmer om transpersoner. Tycker du det är ett problem? – Det beror på filmerna och på barnens utvecklingsnivå. Temat ska tas upp i skolans hälsokunskap, frågan är när och hur det behandlas.
Essayah berättar om en flicka som ska ha gråtit i panik vid läggdags. När mamman frågade vad som stod på svarade flickan att hon var rädd för att vakna upp som pojke följande morgon. Skolan hade visat en film som antagligen inte var lämpad för barn i flickans ålder.
Essayah anser att det är okej att visa filmer om transidentiteter om man beaktar elevernas ålder och utvecklingsnivå. Däremot är hon be kymrad över en översexualisering av samhället, hur kvinnor och flickor gestaltas i reklam, vilken press de upplever kring utseende och hur svårt det är att hitta normala sommarklänningar åt flickor då plaggen är provocerande.
– Vi måste låta barnen växa upp och utvecklas i fred från det som hör vuxenvärlden till.
Men översexualiseringen av samhället är något annat än en kontroversiell könsidentitet på individnivå, som kan infinna sig tidigt i skolåldern. Är det inte bra om skolan kan stötta sådana barn, berätta att de in te är ensamma om det, eller är den diskussionen problematisk för er? – Nej, den är inte problematisk så länge undervisningsmaterialet är anpassat till barnens utvecklingsnivå, korrekt, passande och beaktar vad lagen säger om antalet kön.
Fler kvotflyktingar
Kristdemokraternas familjepolitiska program inbegriper integrationen av invandrare. Det identifierar lågutbildade mödrar som sköter barnen hemma som en högriskgrupp för marginalisering och utslagning. Sari Essayah har sett hur Israel framgångsrikt tacklat en liknan de utmaning: man ordnade skräddarsydda språkgrupper för etiopiska judinnor.
– Vissa av de här kvinnorna som ammade sina barn kunde inte läsa. I stället för att dela språkkurs med ryska kärnfysiker fick kvinnorna skräddarsydd språkundervisning medan någon tog hand om barnen i rummet intill. Mamman tog en paus när hon skulle amma och återgick sedan till undervisningen.
Viktigt här, säger Essayah, är att kvinnorna ska börja integreras genast, inte efter att alla deras barn börjat skolan.
– När kvinnorna i grupp kan stötta varandra och upplever att samhället bryr sig om dem underlättar det integrationen.
KD vill också satsa på barn till invandrare, genom mindre grupper i skolan, fler behöriga språklärare och större resurser.
– Skola och utbildning för invandrarfamiljer är en investering som betalar tillbaka sig själv på sikt. Satsar vi inte på det finns risken att kostnaderna blir betydligt större. Utslagning är det dyraste alternativet för samhället, oberoende av vem det gäller.
Essayah säger att invandringen är mer än en kostnadsfråga.
– Det finns invandrare i många kategorier. Inom den humanitära invandringen vill vi främst höja flyktingkvoten. Då kan man ge alla en kommunplats och påbörja integrationen genast.
Om du upplever att din identitet är någonstans mellan de två könen är det din ensak, det är inget vi förbjuder. Rätten till en identitet är något annat än vad lagen säger om två kön.