Kriget, konsten och familjen

”Nu är det dags för höstens bokflod som i flera fall hänvisar till tragedin för hundra år sedan då över nio miljoner soldater fick betala med livet för stormakternas misshälligheter.”

GUNN GESTRIN

är frilansjournalist i Paris.

Minnet av första världskriget har högtidlighållits i Frankrike med många evenemang. Nu är det dags för höstens bokflod som i flera fall hänvisar till tragedin för hundra år sedan då över nio miljoner soldater fick betala med livet för stormakternas misshälligheter.

Chien-Loup (Varghund) heter årets roman av Serge Joncour, en originell och kuslig berättelse, ett slags mytologiserande samtidsroman, berättad parallellt med skräckscenarier från samma ödsliga bergsby hundra år tidigare. Den utarbetade filmproducenten och hans hustru har valt att fira semester i isolering på en bergstopp i sydvästra Frankrike, där inga smarttelefonsignaler når dem. De möts snabbt av skrämmande signaler från djur och människor som påminner om oerhörda minnen just där. Våldet finns kvar, färdigt att gripa in i deras liv.

Världskriget ur de koloniserade afrikanernas synvinkel är temat för en högt prisad roman av forskaren och universitetslektorn David Diop. Många brev från fronten 1914–18 har publicerats, men inget av dem kommer från alla de afrikaner som fick lov att kämpa för Frankrike. Diop vill i sin roman, berättad i första person av en senegalesisk skarpskytt, råda bot på den här bristen. Frère d’âme (Själsfrände, bror) handlar om två unga senegaleser som från sin by skickas direkt till fronten i Frankrike. Den ena dör, den andra klarar inte av att överleva, utan drabbas av vansinne. Boken kandiderar för Goncourtpriset och Prix Fémina.

Konstens förmåga att förändra världen och konstnären själv handlar det om i Maylis de Kerangals roman Un monde à portée de main (En värld inom räckhåll). Det är berättelsen om en ung dekorationsmålare som lämnar föräldrahemmet för konststudier i Bryssel. Med två studiekamrater fördjupar hon sig i naturens egna mästerverk, i mineraler, växter och i djurvärlden. Karriären för henne vidare till filminspelningar i Moskva och i Rom där hon tar sig an kulisserna till Sixtinska kapellet i filmversion. En av höstens stilistiska höjdpunkter.

Filosofen Jérôme Ferrari (Goncourtpris 2012) berättar i årets roman A son image (ungefär: Till bilden av henne) om bildernas betydelse i vårt liv. Huvudpersonen Antonia har dödats i en olycka. Hennes gudfar som är präst och begravningsförrättare väljer att berätta om henne och hennes åsikter genom de många fotografier hon tagit. Det gäller allt från korsikanska nationalistkonflikter till grymheterna i före detta Jugoslavien. Kritiken talar om en gripande och human berättelse.

Slutligen har vi böckerna som anspelar på författaren själv eller hans familj. Mycket omtalad igen i höst har Daniel Pennac varit (Prix Renaudot 2007). Nu gäller det boken om hans bror, Mon frère. Pennac skriver om sin mest älskade äldre bror som lärt honom allt, också intresset för böcker. Formen Pennac valt är speciell. Brodern Bernard har betytt mest för honom, men egentligen vet Pennac inte vem han var, undflyende, precis som kontoristen Bartleby av Herman Melville. Mannen som helst inte ställde upp, I would prefer not to ... Pennac har hållit uppläsningsaftnar på teater av Melvilles novell. Nu skriver han minnesboken om sin tystlåtna, rörande, humana och olyckliga broder, parallellt med kommentarer till Melvilles novell.

Vanessa Schneider, journalist vid Le Monde, skriver om sin kusin som hon kände väl. Tu t’appelais Maria Schneider (Du hette Maria Schneider) heter den djupt tragiska berättelsen om den unga skådespelerskan Maria Schneiders liv. Hon gjorde en blixtsnabb karriär genom Bernardo Bertoluccis film Den sista tangon i Paris, men krossades samtidigt som människa av den åtföljande obarmhärtiga offentligheten. Boken är kandidat för Prix Fémina och Prix Renaudot.