Bilfantaster

Jag förflyttades i tankarna till min avlägsna ungdom, när jag faktiskt åkte på bönpallen till en vespa genom Roms på den tiden inte särskilt livligt trafikerade gator.

Nyligen fick jag skjuts av en ung man i en bil som var ungefär lika gammal som han själv och därför – till skillnad från honom – tämligen åldrig. Med smittande entusiasm underhöll han mig under färden med hur fint hans fordon är, även om det saknar kördator (eller vad det nu kallas) och allsköns moderniteter. Det är en omfångsrik kärra, både lång och bred, men han lyckades ändå betydligt bättre än jag med att backa in mellan två moderna stadsjeepar när vi kom fram. Själv hade jag tvekat, trots att min egen ålderstigna bil är både liten och smal.

Under åkturen lärde jag mig att gamla bilar har en speciell charm som nyare modeller saknar. Man kan reparera dem själv. Eller åtminstone försöka. Min unga kusk och hans kompisar hyr ett garage där de ägnar timmar åt att försöka sätta sprätt på motorerna i sina rishögar (men det skulle jag aldrig våga kalla klenoderna så att någon hör).

Min kusk demonstrerar den för mig totalt obegripliga motorn i sin speciella dyrgrip och stolthet, en (i mitt tycke) ganska skamfilad T-Ford, som han säger ska bli det första föremålet i ett fordonsmuseum som han och kompisarna planerar. När han ser min skeptiska uppsyn börjar han skratta.

– Du ska få inbjudan till öppningen, säger han glatt, vi har redan en bra lokal och några rariteter som till exempel en trehjulig mikrobil av märket Vespa. Har du sett någon sådan?

Jag förflyttades i tankarna till min avlägsna ungdom, när jag faktiskt åkte på bönpallen till en vespa genom Roms på den tiden inte särskilt livligt trafikerade gator. Jag mindes de livsfarliga små trehjulingarna med sina sköra plåthöljen och jag kom också ihåg den tiden då unga damer drömde om att skaffa sig en av de då så moderna låga minibilarna där det kändes som om man nästan satt på asfalten. För att inte tala om när de enorma amerikanska vrålåken gjorde entré och man hoppades få en åktur med ett av dem …

Visst är det trevligt att intresset för gamla fordon gör att också barnbarnen har en chans att se vad farmor åkte med i deras ålder.