Olämpligt bemötande och trakasserier

Som nyexaminerad med högre akademisk examen fick Laura i september jobb som praktikant på en av Vandas förvaltningsenheter. Allt gick bra och hon fast anställdes i februari följande år.

– Jag undrade ändå lite över stämningen på arbetsplatsen, förmannen vakade väldigt noga över alla och det verkade som om hen var rädd för att göra något fel.

I början undrade Laura också över den vägledning hon fick i samband med sina arbetsuppgifter. Visst förstår du hur svårt och utmanande det här är, kunde förmannen fråga. Laura insåg också snabbt att hon inte skulle föra fram några egna åsikter vid avdelningens möten, det gick så långt att hon började skämmas över att föra fram sina åsikter.

Eftersom Laura hade problem med inomhusluften på sin arbetsplats fick hon flytta till andra utrymmen. Nu kunde förmannen inte övervaka henne på samma sätt, men skrämde henne i stället med alla fel hon kunde göra. Skulle Laura ringa ett samtal fick hon också detaljerade instruktioner om hur hon skulle uttrycka sig och ofta skällor för att ha uttryckt sig fel. Ofta skulle också meddelanden per e-post gås igenom innan Laura fick skicka dem.

– Jag hade möte på tumanhand med chefen varje måndag och på söndagarna grät jag och hade ont i magen. Men jag sade ingenting till någon utan skyllde på mig själv, berättar Laura.

Till sommaren kände Laura sig allt sämre Hon tappade rösten och gjorde till slut det misstag hennes chef väntat på. Hon gjorde ett litet räknefel i en rapport.

– Min chef skällde och förödmjukade mig, jag vågade ingenting säga.

Laura fick också skällor då hon samlade in information hon behövde direkt från dem som berördes i stället för att gå via sin chef. Någon respons på sitt jobb fick hon aldrig, inte ens då hon vid ett utvecklingssamtal sade att hon kände sig som om chefen inte litade på henne.

2014 gjordes en organisationsförändring och Lauras titel ändrades samtidigt som lönen sänktes med 300 euro i månaden. Arbetsuppgifterna förändrades däremot knappast alls. Arbetsgivarens agerande undersöks nu av Lauras jurist.

När Laura våren 2015 fick en panikattack kontaktade hon facket och arbetsplatshälsovården.

Resultatet blev att medan facket tog sig an Laura svarade arbetsgivaren att hon visst inte var mobbad på arbetsplatsen, hon hade ju gjort ett misstag. Laura blev erbjuden ett nytt jobb, den här gången som sekreterare. Hon tackade nej eftersom hon inte ansåg att jobbet motsvarade hennes utbildning. Den gången blev hon direkt hotad av sin chef.

– Det kommer att bli mycket besvärligt för dig, fick jag höra, säger Laura.

Arbetarskyddsmannen var med och hörde hotet.

I stället för att ta i hotet mot Laura konstaterade arbetsgivaren att hon fått negativ respons på sitt arbete, något Laura själv inte hört om tidigare. På samma sätt fortsatte det när hon sökte upp arbetshälsovården, i stället för att se över stämningen på arbetsplatsen fick Laura höra om fel hon gjort i sitt eget arbete. Den utredning om situationen på arbetsplatsen som arbetshälsovården rekommenderade gjordes aldrig, i stället använde staden en konsult som ställde frågor gjorda i samarbete med arbetsgivaren.

Regionförvaltningsverket har gjort en utredning kring fallet och konstaterar i sin rapport från hösten 2016 att staden gjort sig skyldig till olämpligt bemötande och trakasseri av arbetstagaren.

Laura är fortfarande arbetslös, medan hennes tidigare chef jobbar kvar.

– Jag kan inte be potentiella arbetsgivare att ringa min tidigare chef och det är ett problem.

Laura säger att hon fortfarande har trauman efter tiden i Vanda och det hon upplevt inte är lätt att prata om. Hon har ställt krav på staden för utebliven inkomst och för det hon förlorade då hennes lön sänktes, men säger sig inte hysa något större hopp om att få ersättning.