Problemen pockar, politikerna dröjer
Fortfarande ångar svensk ekonomi på i god takt, men samtidigt väntar flera svåra problem.
Det kanske bara är bra att Sveriges övergångsregering får fortsätta. Åsikten har uttalats både av ekonomer och enstaka politiker under fruktlösa försök att få ihop en handlingskraftig regering efter valet den 9 september.
Nya kostnadsdrivande beslut får inte fattas så länge den nedröstade nuvarande rödgröna regeringen är en expeditionsministär. Men partierna har i allmän enighet beslutat göra undantag för att snarast sänka skatten för pensionärer eftersom den är högre än för arbetstagare.
Lika bra att köra vidare med vingklippt regering så att det inte blir några äventyrligheter, är ett argument. Ekonomin är ju på topp. Visserligen revideras den ena prognosen efter den andra nedåt.
Fortfarande ångar svensk ekonomi på i god takt, men samtidigt väntar flera svåra problem: Oförmåga att hantera integration av de många flyktingarna, köer i sjukvården, undermåliga skolresultat, brist på både lärare och poliser samt en utbredd önskan att vässa ett nedrustat försvar.
Statsskulden tillhör de lägsta i EU, de samlade utrikesaffärerna i bytesbalansen har höga överskott. Politikerna har ålagt sig själva att se till att offentliga sektorn visar årliga överskott årligen. Resultatet är att statsskulden i år är på väg ned till 25 procent, enligt EU-mått ned mot 35 procent.
Samtidigt ökar den privata skuldsättningen. Bostadslån kan erhållas till drygt en procents årlig ränta. Riksbanken håller fortfarande minusränta inom banksystemet (reporäntan).
Vinsterna i näringslivet ligger på hög nivå, aktiekurserna nådde all time high i början av oktober, men har sjunkit cirka tio procent sedan dess. Inflationsmålet om 2 procent per år har efter många år med ännu lägre prisstegringar nu nått den beslutade nivån. Reallöneökningarna ligger därmed på en enstaka procent.
I all denna relativa vällevnad, både historiskt och i jämförelse med övriga världen, ökar rädslan för en krasch. Så här kan det väl inte fortgå, uppåt år efter år, frågar sig många.
En krasch uppenbarar sig först på aktiemarknaden. Men trots nedgången i oktober har aktiekurserna genomsnitt stigit med 35 procent på fem år men, hela 195 procent på tio år efter förra kraschen utlöst av banken Lehman Brothers. Motsvarande siffror i Finland är också cirka 10 procent ned i oktober, nedgång senaste månaden, 43 procent upp på fem år, 143 procent plus på tio år fram till torsdagseftermiddagen. Till detta kommer aktieutdelningar på 3-4 procent per år.
Krascher brukar beteckna en nedgång under kort tid på kanske 25-30 procent. Det blir ändå stora värden kvar för majoriteten aktieägare som håller sina aktier många år, särskilt för dem som köpte aktierna för tio år sedan eller längre tillbaka.
Det stora problemet uppstår om näringslivet uppskjuter investeringar under intryck av en allmän pessimism i det ekonomiska livet. Det är här handlingskraftiga regeringar kan få fart på håglösa investerare.
Behoven är stora även i utpräglade välfärdsstater. En övergångsregering kan Sverige leva med ännu ett bra tag. Men problemen pockar på lösningar. Och politikerföraktet ökar ju längre det dröjer.