Stränga straff för konstskojare
Paret som ägde Galerie Vision i Helsingfors döms till fem, respektive fyra års fängelse för tiotals grova bedrägerier. Samtidigt döms åtta andra konsthandlare eller bulvaner till olika långa fängelsestraff. Domslutet var nästan 700 sidor långt.
Tio centrala personer i konstlivet i Helsingfors döms till olika långa fängelsestraff. Ägaren till Galerie Vision Reijo Pollari döms till fem års fängelse och hustrun Kati Kärkkäinen till fyra års fängelse. Paret döms att ersätta sina offer med 13 miljoner euro.
Skojarna diktade ihop den ena mer fantasifulla historien om de förfalskade konstverken än den andra. Allt för att föra köparna bakom ljuset. Det är speciellt en förmögen köpare som utsatts för det omfattande skojeriet.
Tingsrätten i Helsingfors behandlade den stora konstsvindeln i etthundra dagar. Rättegången inleddes för två år sedan. Sammanlagt 16 personer, flera av dem kända inom konstkretsar, stod åtalade, men åtalen mot sex personer lades ner under maratonrättegången. Det gällde bland annat för auktionshuset Hagelstams chefsin- tendent och Bukowskis verkställande direktör.
Den dyraste tavlan var Fernand Légers förfalskade Le Cirque som såldes för 2,2 miljoner euro.
Pollari döms för bland annat 36 grova bedrägerier och ett fall av grov penningtvätt. Kärkkäinen döms för 37 grova bedrägerier, ett skjutvapenbrott och grov oredlighet som gäldenär.
Bulvan får tre år
Galleriägarna utnyttjade Ari Pentti Juhani Koivula som bulvan i affärsverksamheten. Han dömdes till tre års fängelse för 25 grova bedrägerier och att ersätta de lurade med 5,7 miljoner euro.
Tingsrätten dömer tidigare konsthandlaren Pekka Edvard Pirttiniemi, som numera är verksam i filmbranschen till 2,5 års fängelse. Pirttiniemi hade använt förfalskade konstverk som säkerhet i kreditarrangemang i anslutning till filmprojekt och dessutom sålt och förmedlat förfalskningar. De kriminella handlingarna inbringade över tre miljoner euro. Han dömdes att erlägga staten 600 000 euro för brottsnyttan.
En del av ägarna till de uppdagade förfalskningarna har självmant överlåtit verken till staten medan en del verk som signerats Fernand Léger fortfarande är på villovägar. Risken är stor att de senare igen dyker upp på marknaden.
Bukowski Ab döms att till staten överlåta en tavla signerad av Akseli Gallen-Kallela, en som signerats Ellen Thesleff, tre tavlor som signerats Hugo Simberg och en som signerats Reidar Särestöniemi. Bukowskis betalade 2015 tillbaka närmare 800 000 euro åt personer som hade ropat in sex förfalskade tavlor, fem av dem i Finland.
Paradoxalt nog var en av de lurade köparna Bukowskis ägare Eva Lundin, som 2009 köpte en tavla som påstods vara målad av Fernand Léger för 536 000 euro. Bukowskis hade låtit världens ledande expert på Léger värdera tavlan. Denne hade inte upptäckt att den var förfalskad.
En central fråga för tingsrätten var att utreda säljarens ansvar i konstaffärer. Enligt rätten ligger det på säljarens eller förmedlarens ansvar att utreda proveniensen, det vill säga tavlans ägarhistoria eller att presentera en utredning som visar att tavlan införskaffats från en källa som själv har införskaffat en pålitlig utredning. Då skyddar sig försäljaren mot beskyllningar för att ha vilselett köparen om det senare fram-
kommer att uppgifterna om tavlan inte är sanningsenliga.
Låtsassamtal
Galerie Visions ägare diktade bland annat ihop historien om en tavla signerad av Julius von Klever med att den hade varit i släkterna Weneskoskis eller Ahlströms ägo medvetna om att köparen inte hade gjort affär om han vetat vem ägaren varit i verkligheten.
Vid ett annat tillfälle hade Galerie Vision utnyttjat sin förslagna bulvan att spela teater för köparen vid försäljningen av en påstådd Victor Westerholm. Bulvanen lät förstå att tavlan härstammade från släkten Weneskoski och mitt under förhandlingarna med köparen låtsades han ta ett samtal till en ”representant för släkten”. För att ytterligare förstärka intrycket av att han verkligen hade talat med någon sade bulvanen efter samtalet att ”gammelpigan var på dåligt humör för hunden var sjuk”.
Vid sidan av förfalskningarna hade tingsrätten att utreda överprissatta inhemska konstverk. I de fallen hade galleristen eller bulvanen lurat köparen att betala ett alldeles för högt pris för en tavla genom att använda vilseledande dokumentation om tavlans värdering.
I ett fall sålde Galerie Visions ägarpar en tavla signerad av Helene Schjerfbeck för 620 000 euro. Dess riktigare värde hade varit 300 000 euro. Som stöd för överpriset presenterade paret en falsk värdering som hade gjorts av Bukowskis ex-chef som i själva verket ägde tavlan. Ex-chefen som hörde till de mest kända personligheterna i konsthandeln i Helsingfors dog dagen innan den stora rättegången började.
De åtalade förnekade genomgående brott och ifrågasatte nationalgalleriets experter som hävdade att tavlorna var förfalskningar.
Flera av de åtalade befanns ha sålt tavlor som förfalskat av den självlärde konstnären Veli Seppä från Lembois. Han uppges ha förfärdigat ett tusental förfalskningar som sedan signerats Schjerfbeck, Särestöniemi, Thesleff, Gallen-Kallela, Léger, Edelfelt, Munsterhjelm ...
Byter signering
Journalisten Risto Rumpunen beskriver i sin bok Huijarit taidemaailmassa att konstskojarna ofta ropar in okända verk som påminner om något av de stora målarnas. Så byter de bara ut signeringen.
– Ryssarna är experter på detta. De köper exempelvis en målning som föreställer en schweizisk byväg för några tusenlappar. I Ryssland byts signeringen ut mot en rysk mästare och tavlan döps om till ”Kaukasiskt landskap”, berättade Rumpunen för HBL när hans bok utkom.
– Jag häpnade i rättssalen över att folk inte har sett att tavlorna är förfalskade.
Enligt Rumpunen hade vem som helst kunnat skilja en förfalskning från en äkta tavla om de ställts bredvid varandra i rättssalen.
Rumpunen tror inte på förklaringen att folk vill låta sig luras. En troligare förklaring är att de lurade utsatts för durkdrivna manipulatörer.