Mitt möte med Greta Garbo

Jag ser en svensk hundrakronorssedel med Greta Garbo på framsidan och vips sneddar jag reseledarklädd över en piazza med elegant framtoning dit konstnärer, kärlekskranka livsnjutare och den gudomliga Garbo lockats. Det är tidigt sjuttiotal och jag har varit på apoteket i Taormina på Sicilien och köpt medicin mot rethosta åt en turist. Om den dyra medicinen hjälpte minns jag inte, men apotekaren hade glädje av den. På piazzan väntar paparazzi för att få en bild av La Divina för världspressen. De vet att hon besatt av antikviteter ofta besöker Panarellos antikaffär. En svartklädd broderande gumma i gränden invid avslöjar lakoniskt att Garbo försöker pruta därinne.

Stjärnan slinker ut genom en välvd bakdörr med en antik figurin och jag följer henne till Taorminas stadsträdgård med doftande elfenbensfärgade magnolior, vita kamelior och Etnas snödraperade kalott som fond. Där sitter hon bedagad men förtrollande vacker med håret under en bredbrättad hatt och beundrar med sorgsna ögon utsikten tillsammans med sin ex-älskare och dietexpert Gaylord Hauser. Jag har ett foto av utsikten. Borde naturligtvis också ha plåtat bänken i järnsmide där de satt.

Jag släntrar förbi den mytomspunna filmstjärnan. Hon överraskar med att hälsa och frågar om jag är från Sverige. Svarar med ett artigt nej och den gråhåriga och välklädda homosexuella societetsläkaren Hauser vickar förstrött på blankade skor. Varför intressera sig för en obetydlig reseledare när ens klienter är hertiginnan av Windsor och divor som Marlene Dietrich och Gloria Swanson?

Garbo vinkar med handskbeklädd hand. Hennes blick är redan långt borta och exalterad tar jag vägen mot det pastellfärgade hotellet nedanför den antika grekiska teatern.

Jag solar nedanför Gaylord Hausers vitkalkade Villa Silemi med gallerfönster mot stranden där Kalabrien blånar i fjärrran. Här odlar Garbo basilika och sin ensamhet. Redan dessa korta möten och ryktet om att hon drar sig tillbaka till takterrassen när Gaylord Hauser har vilda bjudningar kunde fylla 199 sidor i en bok om henne. Frågan är om boken ska heta Greta Garbo och jag eller Jag och Greta Garbo. Ska diskutera med förläggaren när hen tar kontakt.

P.S. Det kanske intresserar läsarna och förläggaren in spe att veta att min faster påstod att vi är avlägset släkt med ensamhetens ikon. Det är bara att kolla på nätprogrammet Geni.