I sin nya själv­bi­o­gra­fi ta­lar Petter Nort­hug ut om sin barn­dom, be­svi­kel­ser­na, seg­rar­na, ratt­fyl­lan och kvin­nor­na.

”Nort­hugs va­pen har all­tid va­rit slut­spur­ten – vil­ket ock­så gjort att han of­ta bli­vit för­ring­ad av ex­per­ti­sen.”

Hufvudstadsbladet - - Nyheter - MAR­CUS LIN­DQVIST sport­jour­na­list

”Ibland mås­te man ba­ra vi­sa vem som är boss.”

Petter Nort­hug skul­le kun­na fram­stå som en clown – om in­te för det fak­tum att han vun­nit tret­ton VM-guld och två OS-guld. Nort­hug kan när­mast be­skri­vas som ett fe­no­men in­om skid­spor­ten – en färg­klick som blåst liv i en sport som be­hövt en an­sikts­lyft­ning.

Det ovan­nämn­da ci­ta­tet hän­vi­sar till en in­ci­dent i sam­band med Tour de Ski i Ita­li­en 2008, då Nort­hug hy­scha­de den ra­san­de publi­ken ef­ter att ha grä­lat med Gi­or­gio Di Cen­ta och snu­vat ita­li­e­nar­na på se­gern i sprint­fi­na­len – och läm­na­de skid­sta­di­on i po­li­seskort. Ett ci­tat som kans­ke är be­teck­nan­de för den bild som ska­pats av Nort­hug i of­fent­lig­he­ten – men kans­ke in­te för Nort­hug som en verk­lig per­son.

”Vem är kung­en?” Nort­hug vrå­la­de ut sin gläd­je över att ha be­seg­rat den nye svens­ke stor­ta­lang­en Mar­cus Hell­ner i Gäl­li­va­re 2007 – och blev snabbt bå­de ha­tad och äls­kad av si­na svens­ka gran­nar. Fi­ent­lig­he­ter­na kul­mi­ne­ra­de ef­ter den om­ta­la­de herr­sta­fet­ten i VM i Oslo 2011, då Nort­hug stan­na­de fö­re mål­lin­jen och för­öd­mju­ka­de Sve­ri­ges an­ka­re Hell­ner. En må­nad se­na­re var Nort­hug un­der po­li­sö­ver­vak­ning i världs­cu­pav­slut­ning­en i Falun.

”Jag in­såg först ef­teråt hur all­var­lig si­tu­a­tio­nen var. Om jag är all­de­les är­lig, tänk­te jag ba­ra att läng­dåk­ning­en blev li­te uppig­gad. Action, bu­rop och döds­hot. Läng­dåk­ning bör­ja­de änt­li­gen på­min­na om en sport för he­la fol­ket.”

Det är svårt att in­te va­ra nyfiken på vem som egent­li­gen döl­jer sig bakom fram­gång­ar­na, de själv­säk­ra kom­men­ta­rer­na och kon­flik­ter­na med lands­lags­led­ning­en. Min histo­ria (Petter Nort­hug, Jo­nas Forsang) be­rät­tar om en in­åt­vänd bond­poj­ke från lan­det som än­da se­dan barn­do­men dri­vits av en ovan­ligt stark vil­ja att vin­na. Som barn var han ald­rig bäst, el­ler ens bra, men han trä­na­de som be­satt. Han bad om att få gå på to­a­let­ten i sko­lan för att smi­ta ut och gö­ra si­tups. Till slut bör­ja­de den kle­na spo­ling­en från Fram­ver­ran, en by med någ­ra hund­ra in­vå­na­re i Trøn­de­lag, vin­na lopp.

Och vin­na och vin­na. Nå­got be­skri­van­de för hans kar­riär är att han för­u­tom de tret­ton VM-gul­den och två OS-gul­den en­dast har tre VM-sil­ver, ett OS-sil­ver och ett OS­brons. Sju av guld­me­dal­jer­na är in­di­vi­du­el­la, me­dan han vun­nit åt­ta som an­ka­re i Nor­ges lag i sta­fett el­ler sprint­sta­fett.

”För mig är det allt el­ler ing­et. Un­der he­la min kar­riär har jag ba­lan­se­rat på knivs­eg­gen när det gäl­ler hur myc­ket jag kan tå­la.”

Lär­do­men? Att sä­ga att hård trä­ning ger re­sul­tat ger väl knap­past No­bel­pri­set i lit­te­ra­tur, men kans­ke po­äng­en är den att – även i en gren som krä­ver rå fy­sik – den men­ta­la bi­ten är så av­gö­ran­de.

”Nor­ge är fullt av ski­då­ka­re som är oer­hört bra över­allt, ut­om i tävling.”

För­u­tom sin trä­ning, be­skri­ver Nort­hug hur han i de­talj gått ige­nom var­je tänk­bart sce­na­rio in­för en vik­tig tävling. Hur han förmår att pres­sa sin kropp tills han näs­tan svim­mar. Pre­cis som han själv kon­sta­te­rar, det är en väl­digt li­ten skill­nad mel­lan elit­å­kar­na i en masstart el­ler ett sprint­lopp. I sin själv­bi­o­gra­fi mis­sar han in­te ett en­da till­fäl­le att ge si­na ri­va­ler en pass­ning: bland an­nat för Sve­ri­ges miss­tag i sta­fet­ter­na i Val di Fi­em­me 2013 och Falun 2015.

”Lyck­ligt­vis het­te (Sve­ri­ges) nya an­ka­re Cal­le Halfvars­son.”

Nort­hug har för­stås dra­git enorm nyt­ta av att in­ter­na­tio­nel­la skid­för­bun­det Fis re­for­me­rat skid­spor­ten med att in­fö­ra masstar­ter, sprin­ter och lät­ta­re, me­ra tv-vän­li­ga ban­pro­fi­ler. Hans va­pen har all­tid va­rit slut­spur­ten – vil­ket ock­så gjort att han of­ta bli­vit för­ring­ad av ex­per­ti­sen. Det krä­ver lika­fullt en gi­gan­tisk fy­sik att or­ka hänga med i 50 km för att se­dan avgöra på mål­ra­kan. Det är in­te säm­re än att vin­na 50 km med in­ter­vall­start, det är ba­ra an­norlun­da, ryc­ki­ga­re och mer tak­tiskt.

Han har haft si­na ord­krig med svens­kar­na, men fin­län­dar­na blir knappt om­nämn­da i Nort­hugs bok. Det har för­stås si­na na­tur­li­ga or­sa­ker. De blå­vi­ta her­rar­na var in­te sär­skilt fram­gångs­ri­ka un­der Nort­hugs bäs­ta år och var där­med in­te sär­skilt re­le­van­ta som ri­va­ler. Mat­ti He­ik­ki­nen vann VM-guld i Oslo 2011, men på 15 km klas­siskt där Nort­hug in­te ens var med.

Fram­gång­ar­na för­änd­ra­de för­stås Nort­hugs liv. Av­slö­jan­de­na om hans pri­vat­liv väck­te stor upp­märk­sam­het i Nor­ge re­dan in­nan själv­bi­o­gra­fin kom ut. Ett av­snitt som be­hand­la­de hans för­hål­lan­de med ex-mo­del­len Ay­lar Lie av­lägs-

na­des ef­ter att hon ho­tat med sin ad­vo­kat.

”Jag var ald­rig sär­skilt po­pu­lär som barn... Ef­ter VM i Oslo blev det en för­änd­ring. Jag hann knappt in ge­nom dör­ren till ba­ren in­nan man var på mig. Det tog of­tast ba­ra nå­gon mi­nut in­nan den förs­ta kvin­nan kom och frå­ga­de mig ifall jag föl­jer med hen­ne hem... Med ti­den blev det trå­kigt.”

bi­lo­lyc­kan 2014 var en vänd­punkt i Nort­hugs liv, som be­hand­las ut­för­ligt i själv­bi­o­gra­fin. Det är för­stås svårt att be­dö­ma hur djupt han ång­rar att han sat­te sig bakom rat­ten i be­ru­sat till­stånd för att kö­ra hem en vän, men hans comeback är yt­ter­li­ga­re ett osan­no­likt ka­pi­tel i hans häp­nads­väc­kan­de kar­riär. Han straf­fa­de sig med att gö­ra si­tups och pus­hups i po­lishäk­tet och ef­ter ratt­fyl­le­rido­men var han fast be­slu­ten att kom­ma igen i VM i Falun föl­jan­de vin­ter.

”Jag skul­le töm­ma Sve­ri­ge på me­dal­jer.”

Det gjor­de han för­stås, ge­nom att ta fy­ra VM-guld. En full­stän­dig do­mi­nans. Ett av mi­na märk­li­gas­te min­nen från sam­ma VM är 15 km fritt, där Nort­hug ski­da­de i lugn och ro i mål till­sam­mans med är­ke­ri­va­len Cal­le Halfvars­son – och slu­ta­de på 62:a plats. Allt el­ler ing­et.

Kom­mer Nort­hug igen yt­ter­li­ga­re en gång? Han har in­te haft det lätt un­der som­ma­ren, fast han kru­pit till kor­set och åter­vänt till sprint­lands­la­get ef­ter sin pe­ri­od som so­lo­ar­tist. De två sä­song­er­na har va­rit mer el­ler mind­re to­talt miss­lyc­ka­de. Ba­nor­na i Se­e­f­eld lär gyn­na ho­nom. Det störs­ta frå­ge­teck­net är väl när­mast om han plat­sar i Nor­ges lag. Nor­ge har re­dan en ny Nort­hug, Jo­han­nes Høs­flot Klae­bo. Klae­bo be­sit­ter al­la de fy­sis­ka egen­ska­per som Nort­hug ha­de som bäst – och li­te till. En sak sak­nar han dock. Per­son­lig­he­ten. Tror in­te det kom­mer nå­gon ny Nort­hug di­rekt.

I Fin­land har Min histo­ria getts ut på fins­ka av Ota­va, Minun ta­ri­na­ni. Värd en re­kom­men­da­tion, in­te ba­ra för vän­ner av skid­spor­ten.

FOTO: LEHTIKUVA/ MARTTI KAINULAINEN

Petter Nort­hug do­mi­ne­ra­de■ VM i Falun 2015.FOTO: LEHTIKUVA/HE­IK­KI SAUKKOMAA

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.