Haavistos besked garanterar en grön ordförandekamp
Mängden rampljus hittills i karriären, den politiska profilen och könstillhörigheten är de främsta skiljetecknen mellan kandidaterna när De gröna väljer ny ordförande i morgon.
Efter att flera tippade namn hade droppat av under veckan, senast Emma Kari på torsdagsmorgonen, tillfördes ett element av konkurrens i De grönas ordförandeval då Pekka Haavisto på sociala medier lämnade beskedet att han står till förfogande. Det betyder att Outi Alanko-Kahiluoto, som tillkännagav sin kandidatur förra veckan, får en motkandidat.
– Det är jättefint. Jag är glad att partimedlemmarna på förhand vet vilka som ställer upp. Min ambition var hela tiden att vi skulle föra en öppen debatt, säger Alanko-Kahiluoto när HBL ringer upp henne under en semesterresa i Japan.
Hon planerar inte att avbryta resan fastän partidelegationen, som väljer en tillfällig partiordförande fram till nästa partikongress, samlas i morgon. Alanko-Kahiluoto har tidigare redogjort utförligt för varför hon ställer upp. De som tar beslutet känner henne väl, och hon är vid behov tillgänglig på distans.
Jämfört med Pekka Haavisto är hon ändå inte lika känd bland folk som inte följer politik på närhåll. Där han är rikskändis inte minst tack vare tidigare presidentkandidaturer, ministerportföljer och partiordförandeskap är hon, i allmänhetens ögon, en tredje periodens riksdagsledamot.
– Vi har båda gjort en lång politisk karriär. Hans är längre, den började med Koijärvirörelsen, och den är mångsidig. Också jag har varit med om mycket i politiken, egentligen allt utom det man kan vara med om bara som partiordförande. Det behövs inte mer än någon tevedebatt för att jag ska bli känd bland folket, säger Alanko-Kahiluoto.
Fredsmedlare mot rättvisekämpe
Där Haavisto har sina politiska meriter inom utrikesfrågor som fredsarbete och utvecklingspolitik är Alanko-Kahiluoto bevandrad i social- och hälsovården. Hon sitter i det riksdagsutskott som jobbar med vårdreformen och hon har varit en aktiv debattör i plenisalen, också efter att hon lämnade posten som gruppordfröande.
Haavisto utmålas som favorit, bara med tyngden av hans resultat i presidentvalet 2012, men den sista skiljelinjen är på Alanko-Kahiluotos sida. Att hon är kvinna kan spela en roll i ett parti som präglas av och som attraherar fler kvinnor än män, och det i ett läge då två män suttit på ordförandeposten de 7,5 senaste åren.
– Det kan spela in, beroende på vad delegationen betonar, och jämställdhet är något som partiet betonar starkt. Delegationen avgör, och jag respekterar dess beslut i alla händelser, säger hon.
Pekka Haavisto som är på arbetsresa i Eritrea och i telefonskugga fram till i dag skriver på sin webbplats att De gröna väljer ordförande under exceptionella omständigheter eftersom ordföranden kan väljas antingen fram till sommaren eller för en längre period. Med det avser han att ingen vet hur delegaterna tänker – att ordförandemandatet de facto sträcker sig bara fram till partikongressen i juni, eller att det vore lönt att med en gång välja en ordförande som man backar upp på sikt.
Enighet behövs
Haavisto har inte sagt om han vore beredd på ett längre ordförandeskap. Hans tidigare uttalanden har snarast tolkats som att han i första hand kan ta över för en kortare period. Vidare har det spekulerats i att den lösningen skulle öppna för en yngre förmåga att ta över på sommaren, och att de som är otåliga att se Emma Kari eller Maria Ohisalo som ordförande kunde känna sig tryggare med Haavisto som ordförande, om han mer sannolikt skulle kliva åt sidan i juni.
Hela det här resonemanget bygger på en viss intern splittring med falanger som vill olika. Haavisto skriver att det inte är lätt att ta över ordförandeklubban bara fem månader före val och att det kräver att partiet är exceptionellt helgjutet och enigt, att den som väljs till ordförande får maximal uppbackning.
Outi Alanko-Kahiluoto säger samma sak:
– Oberoende av hur det går i ordförandevalet måste partiet gå vidare med enad front.
Ordförandeuppdraget är kort men ovanligt tufft eftersom det vankas riksdagsval i april och EU-val i maj, mitt under pågående regeringsförhandlingar. Både Haavisto och Alanko-Kahiluoto betonar att ordföranden måste driva frågor som klimatpolitiken, fattigdomsbekämpningen och utbildningen. Haavisto skriver att han upplever att mycket av De grönas insatser på de här fronterna har hamnat i skuggan av andra rubriker.
Partidelegationens 43 medlemmar väljer ordföranden utan att kandidaterna för några egentliga kampanjer. Lite intressant är att ex-ordförande Ville Niinistö skriver på Facebook att Pekka Haavisto besitter det slags ledarskap och den erfarenhet som behövs. I gengäld har en annan ex-ordförande, Satu Hassi, sagt sig föredra en kvinnlig ordförande och nämnt Outi Alanko-Kahiluoto vid namn.