När man vill mä­ta en ut­veck­ling som in­te kan mä­tas

”Det är myc­ket svå­ra­re att nå re­sul­tat i rik­tigt fat­ti­ga län­der med sva­ga stats­ap­pa­ra­ter, men det är lik­väl ett mål och en skyl­dig­het.”

Hufvudstadsbladet - - Nyheter - PE­TER BUCHERT Ger ut­veck­lings­po­li­ti­ken re­sul­tat? Var­för kan allt in­te re­do­vi­sas? pe­[email protected]

Vil­ka re­sul­tat ger Fin­lands ut­veck­lings­bi­stånd? Frå­gan ak­tu­a­li­se­ra­des 2015 se­dan re­ge­ring­en på Sann­fin­län­dar­nas ini­ti­a­tiv sku­rit 40 pro­cent av ut­veck­lings­bud­ge­ten. Utri­kesmi­ni­s­te­ri­et har för förs­ta gång­en sam­man­fat­tat re­sul­ta­tet i en rap­port som ska ges till riks­da­gen. Rap­por­ten vi­sar att bi­stån­det tjä­nar sitt syf­te även om det kan för­bätt­ras. Den pro­ble­ma­ti­se­rar ock­så själ­va frå­ge­ställ­ning­en ge­nom att vi­sa vad man kan och vad man in­te kan för­vän­ta sig av bi­stånd och ut­veck­lings­po­li­tik.

HBL be­nar ut kon­ten­tan av rap­por­ten med hjälp av Sa­tu San­ta­la, chef för Utri­kesmi­ni­s­te­ri­ets ut­veck­lings­po­li­tis­ka av­del­ning.

– Ja, det gör den och det har vi ve­tat he­la ti­den, men ald­rig för­ut har vi sam­man­fat­tat en så här stor hel­het, sä­ger San­ta­la.

Rap­por­ten på­pe­kar att värl­den på många sätt blir bätt­re, och att Fin­lands bi­stånd bi­drar till det, men att ut­veck­ling­en in­te gäl­ler al­la. Pre­cis allt kan in­te hel­ler re­do­vi­sas i siff­ror.

Fin­lands bi­stånd är en li­ten bit i ett stort pus­sel. När EU-bi­stån­det ger 56 mil­jo­ner kvin­nor till­gång till pre­ven­tiv­me­del vet vi in­te ex­akt hur många som gyn­nas av just Fin­lands in­sats. En fin­ländsk de­mo­kra­ti­kurs i My­an­mar kan på sikt få stor be­ty­del­se även om ba­ra någ­ra hund­ra per­so­ner del­tog. Och att mä­ta den förs­ta in­sat­sen med den se­na­re är som att jäm­fö­ra äpp­len med pä­ron.

– Vår in­ver­kan kan all­tid va­ra stör­re el­ler mind­re än vår fi­nan­sie­rings­an­del, be­ro­en­de på vårt in­fly­tan­de. Ingen­ting av ut­veck­ling­en kan till­skri­vas Fin­land en­samt. Vi job­bar all­tid till­sam­mans med nå­gon an­nan, sä­ger San­ta­la.

Hur kan man då räk­na re­sul­tat i ut­veck­lings­po­li­ti­ken? Ut­gångs­punk­ten är att vi ska hjäl­pa and­ra att byg­ga en fram­tid i en­lig­het med FN:s håll­bar­hets­mål. Det in­vol­ve­rar så många ak­tö­rer och spän­ner över så lång tid att vår in­sats är svår att pe­ka ut.

För­sö­ker man gö­ra det mås­te man se he­la puss­let. Vå­ra re­sur­ser ka­na­li­se­ras via myn­dig­he­ter, folk­rö­rel­ser, in­sti­tu­tio­ner och fö­re­tag. Des­sa sam­ar­be­tar med and­ra gi­va­re, med re­ge­ring­ar i ut­veck­lings­län­der och med and­ra folk­rö­rel­ser, in­sti­tu­tio­ner, fö­re­tag och in­ter­na­tio­nel­la or­ga­ni­sa­tio­ner.

He­la nät­ver­kets in­sat­ser ger en del ome­del­ba­ra och kon­kre­ta re­sul­tat, som någ­ra brun­nar i en by. Här går det bra att re­do­vi­sa vår an­del. På me­del­lång sikt kan brun­nar­na bi­dra till stör­re och mer ab­strak­ta re­sul­tat, som fun­ge­ran­de sam­ar­be­te in- om byn för att han­te­ra vat­ten­för­sörj­ning­en. I den hel­he­ten är det svå­ra­re att ringa in just vår in­sats.

På lång sikt och på än­nu hög­re ab­strak­tions­ni­vå kan ut­veck­ling­en le­da till att ett helt sam­häl­le får till­gång till rent vat­ten. Då når sam­häl­let i vårt part­ner­land ett av FN:s håll­bar­hets­mål, men vår an­del i ut­veck­ling­en blir omöj­lig att slå fast.

Näs­tan vik­ti­ga­re än en re­do­vis­ning av ome­del­ba­ra och kon­kre­ta re­sul­tat är att UM-rap­por­ten vi­sar i vil­ken mån in­sat­ser­na lig­ger i lin­je med håll­bar­hets­må­len. För även om bi­stån­det ger fi­na re­sul­tat, som att fler barn går i sko­la, kan ef­fek­ten va­ra noll om ele­ver­na ingen­ting lär sig. Kva­li­tet mäts in­te li­ka en­kelt som kvan­ti­tet. Och även om kva­li­te­ten är hyf­sad kan ett krig omin­tet­gö­ra ut­veck­ling­en.

– Ut­veck­lings­po­li­ti­ken sik­tar in­te ens på att vi en­sam­ma ska lö­sa pro­blem. Den är ett verk­tyg för att dri­va ut­veck­ling­en fram­åt, men ald­rig det en­da, sä­ger Sa­tu San­ta­la.

Om vi be­ak­tar vad som är möj­ligt, vil­ka re­sul­tat ger vårt bi­stånd? Allt fler män­ni­skor får till­gång till rent vat­ten och pre­ven­tiv­me­del och allt fler sko­le­le­ver går ock­så hög­sta­di­et i vå­ra part­ner­län­der. Ex­emp­len är många och kon­ten­tan att Fin­land bi­drar till att lö­sa glo­ba­la pro­blem – myc­ket skul­le ha bli­vit ogjort ut­an vår in­sats. Rap­por­ten no­te­rar att ned­skär­ning­ar i bi­stån­det för­säm­rar re­sul­ta­ten, att Fin­land bor­de kon­cen­tre­ra si­na in­sat­ser och att det be­hövs lång­sik­tig­het i bi­stånds­po­li­ti­ken.

Sko­la, ut­bild­ning, sex­u­al­häl­so­ar­be­te och ar­be­te mot dis­kri­mi­ne­ring lyfts fram som ex­em­pel på fram­steg i Fin­lands part­ner­län­der. Vi­da­re är Fin­land en på­lit­lig part­ner vid hu­ma­ni­tä­ra kri­ser ef­tersom en stor del av vår fi­nan­sie­ring in­te är öron­märkt ut­an kan an­vän­das där den be­hövs bäst.

– Fin­land är in­te den som hjäl­per mest, men den som hjäl­per bäst, sä­ger San­ta­la.

Var har vi mest att för­bätt­ra? Rap­por­ten re­kom­men­de­rar en jäm­na­re fi­nan­sie­ring av bi­stån­det och en tyd­lig färd­plan mot mål­ni­vån 0,7 pro­cent av bnp. Den krä­ver ock­så att vi ge­nom­gå­en­de ska be­ak­ta mänsk­li­ga rät­tig­he­ter, kli­ma­ta­spek­ter, jäm­ställd­het och per­so­ner med funk­tions­ned­sätt­ning.

En svår men vik­tig in­sikt är att vi in­te ska för­sö­ka max­i­me­ra re­sul­ta­tet av vårt bi­stånd. I så fall bor­de vi job­ba ba­ra med me­de­lin­komst­län­der där det är lät­ta­re att ska­pa väl­färd med mind­re in­ve­ste­ring­ar. Det är myc­ket svå­ra­re att nå re­sul­tat i rik­tigt fat­ti­ga län­der med sva­ga stats­ap­pa­ra­ter, men det är lik­väl ett mål och en skyl­dig­het.

Rap­por­ten no­te­rar att Fin­land gjort väl ifrån sig i de svå­ras­te om­stän­dig­he­ter där främst folk­rö­rel­ser­na job­bar, men den läm­nar osagt att just folk­rö­rel­ser­na drab­ba­des hår­dast av re­ge­ring­ens ned­skär­ning­ar. Det är in­kon­se­kvent och kontra­pro­duk­tivt om re­sul­tat ska sty­ra bi­stån­det.

Rap­por­ten lyf­ter fram ris­ker­na i sek­torn. Sa­tu San­ta­la sä­ger att vi mås­te ac­cep­te­ra att bi­stån­det in­te all­tid kan ge re­sul­tat.

– Vi kan in­te läg­ga ned ut­veck­lings­pro­gram ba­ra för att de in­te ger re­sul­tat. Ibland är nol­l­ut­veck­ling det bäs­ta man kan nå, det krävs in­sat­ser för att ut­veck­ling­en in­te ska gå bak­åt. Vi kan in­te job­ba ba­ra där det är lät­tast att nå re­sul­tat.

Kom­mer det fler ut­veck­lings­po­li­tis­ka re­sul­tatrap­por­ter? Ja, en rap­port vart fjär­de år ska vi­sa vil­ka re­sul­tat bi­stån­det ger. Sam­ti­digt be­hövs för­stå­el­se för att re­sul­tat och ef­fek­ter in­te all­tid kan mä­tas.

FOTO: LEHTIKUVA/ AFP/ADEK BERRY

Två flic­kor får till­gång till rent vat­ten på ett till­fäl­ligt lä­ger se­dan en jord­bäv­ning med ef­ter­föl­jan­de tsu­na­mi slog till mot In­do­ne­si­en ti­di­ga­re i höst. Fin­land är bra på hu­ma­ni­tär hjälp, men bor­de hö­ja ut­veck­lings­bi­stån­det, fast­slår Utri­kesmi­ni­s­te­ri­ets rap­port över bi­stånds­re­sul­ta­ten.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.