Röda Korset når ut till de mest sårbara samhällena i de bräckligaste staterna

KATASTROFBEREDSKAP Katastrofer drar stundvis till sig hela vår uppmärksamhet. Men när filmgruppernas strålkastarljus slocknar måste de samhällen som finns i riskzonerna fortsätta att upprätthålla sin katastrofberedskap varje dag. Klimatförändringen har lett till att det blir allt dyrare att vara oförberedd.

11-åriga Samip Limbu böjer sig över en karta som ritats med färgpulver på skolgården. Han lyssnar noga medan 16-åriga Yogendra Tamang, ungdomsfrivillig vid Nepals Röda Kors, förklarar dess funktion. Det är den 11 november 2014. Högstadiet Ram Nawami i Budhimorangi, som ligger i provinsen Dhankuta, cirka 200 kilometer sydost från huvudstaden Katmandu, förbereder sig inför jordskalv, översvämningar och jordskred.

Då elever och lärare i skolan märkte ut det egna samhällets riskzoner och säkra områden på kartan hade de ingen aning om det som komma skulle, men det var just vad de gjorde sig beredda på. 165 dagar senare drabbas Nepal av ett av de kraftigaste jordskalven i landets historia. Jordbävningen och dess våldsamma efterskalv dödar 9 000 människor. 500 000 byggnader förstörs och 270 000 skadas. 32 000 klassrum faller i bitar. Miljoner barn måste avbryta normal skolgång.

Sedan 1988 har Utrikesministeriet finansierat Finlands Röda Kors katastrofberedskapsprogram och utvecklingsprogram, vars mål är att på ett mer allmänt plan förstärka samhällens katastroftålighet, i Nepal. Programmen har gjort det möjligt att renovera skolbyggnader, ge första hjälpen-utbildning, samla beredskapslager, bygga toaletter och förbättra tillgången till rent vatten och hygien. Också hälsa bland mödrar och barn samt kvinnors delaktighet i byars beslutsfattandeprocesser och utbildning har främjats och kvin- nors försörjningsmöjligheter förbättrats genom att utveckla näringsverksamheten.

I går offentliggjorde Utrikesministeriet en rapport om resultatet av Finlands utvecklingspolitik under åren 2015–2018. Rapporten, som riktas till riksdagen, är viktig eftersom den sammanställer resultatet av finländsk utvecklingsfinansiering på ett mer omfattande sätt än någonsin tidigare. Bakom de stora summorna finns en väldig mängd enskilda projekt i olika länder, såsom Nepal. De skapar betydande välfärd för hushåll och individer, och är en del av den helhet som finländsk utvecklingspolitik åstadkommit.

Enligt rapporten är det finländska utvecklingsarbetet omfattande och effektivt. Den lyfter också upp utmaningar för utvecklingen i bräckliga stater och ett behov av humanitärt bistånd av aldrig tidigare skådat slag.

Det är nödvändigt att fästa särskild uppmärksamhet vid sambandet mellan utvecklingsarbete och humanitärt bistånd, och deras bundenhet till varandra. Otillräckliga utvecklingsmedel inom förebyggande arbete syns som risker som slår in och ett ökat behov av humanitärt bistånd. I nuläget kan bara kring hälften av de biståndsupprop som koordineras av FN besvaras. Det innebär att en väldig mängd mänskligt lidande inte får gehör. Att motarbeta katastrofer och kriser och att minimera deras följder genom utvecklingspolitik är det enda realistiska sättet att lindra lidande och materiella skador i anknytning till det.

För Röda Korset är utvecklingsprojekt och katastrofberedskap en del av samma fortlöpande arbete. När en katastrof inträffar växlar Röda Korset om från utvecklingsläge till katastrofläge. Efter jordbävningen 2015 bistod Finlands Röda Kors katastrofoffer i Nepal med sammanlagt 2,3 miljoner euro. Hjälpen bestod både av Utrikesministeriets humanitära bistånd och av medel ur Röda Korsets katastroffond.

Genom sitt utvecklingssamarbetsprogram når Finlands Röda Kors ut till de mest sårbara samhällena i de bräckligaste staterna, bland annat i Afghanistan, Sydsudan och Somalia, vilket är ett mångsidigt komplement till Finlands utvecklingspolitik. I bästa fall fungerar utvecklingssamarbetet både som en förstärkare av samfund, samhällen och det civila samhällets olika aktörer, och som en mekanism som förbereder dem inför risker. Tillsammans lär vi oss hur man gör sig redo inför katastrofer samt hur man minimerar risker och återhämtar sig från kriser. Samtidigt minskar katastrofernas inverkan på utvecklingsresultat som redan åstadkommits.

Sambandet och det ömsesidiga beroendet mellan insatser i utvecklingsarbete och katastrofrespons måste antecknas tydligt i den utvecklingspolitiska målsättningen och bör tas i beaktande i finansieringen. Finansieringen bör styras dit där behovet är störst; till de fattigaste och bräckligaste staterna. Det här förutsätter konsekvent utvecklingspolitik och stark politisk vilja.