Språ­ket är vik­tigt, men in­te he­la be­rät­tel­sen

Hufvudstadsbladet - - Opinion & Debatt - DAN HEN­RIKS­SON te­a­ter­chef, Klock­ri­ke­te­a­tern

SCHJERFBECK Även om jag tyc­ker att Ant­ti J. Jo­ki­nen kun­de ha valt att gö­ra en film om Schjerfbeck på hen­nes mo­ders­mål för­sva­rar jag hans konst­när­li­ga rätt att gö­ra si­na eg­na val.

De­bat­ten om fil­men hand­lar om and­ra frå­gor än själ­va fil­men, för den finns in­te.

Språk, kul­tur och iden­ti­tet väc­ker käns­lor. Star­ten var Pon­tus Ky­an­ders upp­rop (HBL 23.10) ”boj­kot­ta fil­men”. Pro­vo­ka­tio­nen fun­ge­ra­de och är li­tet skräm­man­de. Ska allt som in­te sam­man­fal­ler med mi­na pri­o­ri­te­ring­ar boj­kot­tas, ren­sas ut? Så­da­na ten­den­ser är tyd­li­ga, de väx­er runt om­kring oss och le­der ald­rig till nå­got gott.

Sven-Erik Klink­man för­de in be­grepp som ”ma­jo­ri­tets­kul­tu­rens tyngd” och ”en­språ­kig­hetsnorm”. Han ta­lar om osyn­lig­gö­ran­de. Och då för­står man den mind­re kul­tu­rens käns­la av att bli kränkt. Den nu­va­ran­de re­ge­ring­en, med ett ut­ta­lat svensk­fi­ent­ligt par­ti, har in­te för­bätt­rat si­tu­a­tio­nen. Man ope­re­rar med osyn­lig­gö­ran­de, oför­stå­en­de, non­cha­lans och brist på ly­hörd­het.

Men det ger mig fort­fa­ran­de ing­en rätt att för­sö­ka sty­ra den konst­när­li­ga pro­ces­sen. Re­gis­sö­ren Ant­ti J. Jo­ki­nen har till­sam­mans med pro­duk­tions­bo­la­get Hand­le Pro­duc­tions satt i gång en pro­cess, som kans­ke le­der till pro­duk­tion, en film om konst­nä­ren Schjerfbeck. Det krä­ver en sans­lös mängd be­slut, konst­när­li­ga och eko­no­mis­ka. Men de kan in­te fat­tas av en mobb.

Den of­fent­li­ga fi­nan­sie­ring­en kom­mer an­tag­li­gen från Film­stif­tel­sen. Men in­te ens där har vi ut­om­stå­en­de, en­ligt rikt­lin­jer för finsk kul­tur­po­li­tik, nå­got att sä­ga till om. Det är Film­stif­tel­sen och dess ex­per­ter som be­slu­tar om det. Hy­vinge stads be­slut att med­ver­ka är en del av kom­mu­nal de­mo­kra­ti, får man an­ta.

En helt an­nan sak är att jag per­son­li­gen tyc­ker att be­slu­tet – att gö­ra Schjerfbeck-fil­men på fins­ka – del­vis byg­ger på lätt­ja, eko­no­misk spe­ku­la­tion, kans­ke bris­tan­de för­stå­el­se? För visst finns det fan­tas­tis­ka fin­lands­svens­ka skå­de­spe­la­re, som kla­rat av upp­gif­ten. El­ler en bild­konst­när?

Men Jo­ki­nen ut­går från Ra­kel Li­e­hus fins­ka ro­man, ta­lar själv fins­ka och brin­ner för att be­rät­ta histo­ri­en. Lau­ra Birn ska­par sä­kert en min­nesvärd roll­fi­gur av He­le­ne Schjerfbeck. Om de är ly­hör­da för de fram frå­gan om språ­ket i fil­men, i bonus- och mark­nads­fö­rings­ma­te­ri­al.

Film och teater hand­lar, bland an­nat, om att be­rät­ta histo­ri­er. Med ett ta­lat språk upp­står frå­gan: hur skall publi­ken för­stå det vi sä­ger? Det finns många lös­ning­ar.

Film vi­sas på en duk el­ler skärm. Den är två­di­men­sio­nell och be­grän­sad, det är re­la­tivt en­kelt att tex­ta. Rol­ler­na kan ta­la vil­ket språk som helst – om åskå­da­ren går med på att lä­sa text. I Fin­land är publi­ken van vid det, på and­ra håll vid dub­ba­de fil­mer. Barn­fil­mer dub­bas of­ta av för­stå­e­li­ga skäl.

På teater har vi många fler me­del. Vi gör över­ens­kom­mel­ser med publi­ken. Text­ning är rätt en­kelt, men pas­sar in­te all­tid. Vi kan dub­ba el­ler si­mul­tan­tol­ka, över­sät­ta in­ne i fö­re­ställ­ning­en, skri­va ut tex­ten på pap­per, vi­sa på mo­bi­len el­ler spe­la på ett an­nat språk. Det gör vi till ex­em­pel med vår ”Ma­rat/Sa­de”: just nu spe­lar vi på svens­ka i Helsing­fors, un­der vå­ren spe­lar sam­ma en­semb­le på fins­ka i Es­bo – med text­ning till eng­els­ka och svens­ka. Det är gläd­jan­de att Svens­ka Te­a­tern och Vi­i­rus har text­ning som ku­tym och Lil­lan föl­jer ef­ter. Det är ock­så en frå­ga om till­gäng­lig­het.

I vå­ras ord­na­de Klock­ri­ke­te­a­tern ett se­mi­na­ri­um ”Mul­tilin­gu­a­lism as an ar­tistic prac­ti­se” i sam­band med vår mång­språ­ki­ga fö­re­ställ­ning ”Ice” på Fin­lands na­tio­nal­te­a­ter. För ett år se­dan spe­la­de vi ”De lang­er­hans­ka öar­na” på sam­ma scen – den förs­ta fin­lands­svens­ka pro­duk­tio­nen nå­gon­sin på Na­tio­nal­te­a­tern! Sto­ra steg för oss och jät­tek­liv för språk­lig mång­fald i kul­tur­li­vet. Frå­gan om språk är fylld av käns­lor och har många ni­vå­er.

Mång­fald och di­a­log är än­då att fö­re­dra fram­för boj­kott och skytte­grav.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.