Men­sen väc­ker fort­fa­ran­de ont blod

”Lingon­vec­kan, rö­da fa­san och rys­sen kom­mer. Okärt barn har många namn. Trots att det stän­digt job­bas med att bry­ta ta­bu­na kring men­stru­a­tio­nen är det många män som har då­lig koll. Sam­ti­digt ra­sar an­ta­let svens­ka män som kal­lar sig fe­mi­nis­ter.”

Hufvudstadsbladet - - Opinion & Debatt - PE­TER AL FA­KIR

Ett av mi­na mind­re lyc­ka­de ver­nis­sa­ge­be­sök var när jag be­sök­te ett li­tet gal­le­ri i Stock­holm som ha­de blo­di­ga tam­pong­er häng­an­de i ta­ket. Där fanns även godis ned­sme­tat med mens­blod och en rappare som skrek ra­dikal­fe­mi­nis­tis­ka slag­ord på en li­ten scen for­mad som en va­gi­na. Jag vet in­te om blo­det var äk­ta men en­ga­ge­mang­et gick in­te att ta mis­te på.

När se­dan teck­na­ren Liv Strömqvists kon­tro­ver­si­el­la mens­tav­lor dök upp på Slus­sens tun­nel­ba­nesta­tion var det in­te ur tom­ma in­tet. Tvärtom vet jag in­te hur många unga kvinn­li­ga konst­nä­rer som an­vänt men­stru­a­tio­nen som te­ma och ut­tryck i sin konst de se­nas­te åren. Det är väl så att man ska­par där man står, men ock­så ut­i­från det som fort­fa­ran­de an­ses ta­bu och pro­vo­ce­ran­de. Ja, mens är tyd­li­gen fort­fa­ran­de en ögon­bryns­hö­ja­re.

Det märks in­te minst se­dan Jäm­ställd­hets­myn­dig­he­ten de­lat ut bi­drag till or­ga­ni­sa­tio­nen Men­sen som är ett fo­rum för men­stru­a­tion. Bland an­nat kan man ta Men­sens hjälp för att menscer­ti­fi­e­ra sin ar­bets­plats, el­ler som de själ­va sä­ger, gö­ra den ”mens­vän­lig”. För­u­tom menscer­ti­fi­e­ring job­bar de med folk­bild­ning ge­nom ”Mensme­ga­fo­nen”. Allt det­ta un­der pa­rol­len ”Mens ska ut ur tro­san, in i of­fent­lig­he­ten!”.

Ett an­tal bor­ger­li­ga le­dar­skri­ben­ter har kal­lat bi­dra­gen för trams ef­tersom de tyc­ker att re­sur­ser­na kun­de ha sat­sats på an­nat, bland an­nat ofri­vil­lig barn­lös­het hos män. Jäm­ställd­hets­myn­dig­he­ten star­ta­des av Ste­fan Löfven-re­ge­ring­en i år för att stär­ka jäm­ställd­hets­ar­be­tet na­tio­nellt och ska stöt­ta myn­dig­he­ter och fö­re­tag. Den har knap­past gjort nå­got vä­sen av sig, för­u­tom nu med mens­bi­dra­gen.

Att men­sen väc­ker ont blod är kans­ke in­te så kons­tigt. Det är väl ba­ra pric­ken över i:et för al­la be­lac­ka­re av fe­mi­nis­tisk ut­ri­kes- och kul­tur­po­li­tik som va­rit på ta­pe­ten de se­nas­te fy­ra åren. Om den nu alls va­rit fe­mi­nis­tisk…

Men även kvin­nor stäl­ler sig frå­gan­de till menscer­ti­fi­e­ring­en. Det är bra om fler lär sig om mens, re­so­ne­rar de, men vem vill åter­i­gen bli re­du­ce­rad till kropp och kön? Om al­la på job­bet har koll på ens menscy­kel kan ju ar­gu­men­ten slu­ta med att man bort­för­kla­ras på grund av hor­mo­ner­na. Typ att che­fen läg­ger hu­vu­det på sned och sä­ger ”Nä, det där me­nar du in­te, det är PMS:en som ta­lar”.

Och nu kom­mer yt­ter­li­ga­re bak­slag för jäm­ställd­hets­ar­be­tet. I en färsk undersökning gjord av SvD/Si­fo ra­sar an­ta­let män över tret­tio år som kal­lar sig fe­mi­nis­ter, från 50 pro­cent 2014 till 25 pro­cent i dag. An­ta­let kvin­nor som an­ser sig va­ra fe­mi­nis­ter gick tvärtom upp från 44 till 72 pro­cent.

En förklaring som ges är att fe­mi­nis­men har po­li­ti­se­rats och kopp­las starkt sam­man med Fe­mi­nis­tiskt ini­ti­a­tiv och väns­ter­po­li­tik. En an­nan förklaring som man kan tän­ka sig är att folk är tröt­ta på att få fe­mi­nis­men ner­körd i hal­sen. Det blir som ett beskt pil­ler som män mås­te ta, lik­som för sitt eget bäs­ta. Om bud­ska­pen stän­digt le­ve­re­ras ge­nom mensme­ga­fo­ner el­ler med ding­lan­de blo­di­ga tam­pong­er i ta­ket blir re­sul­ta­tet lätt dö­va öron. Fe­mi­nis­men blir åter­i­gen en frå­ga ba­ra för kvin­nor, vil­ket den ju in­te är.

Det är där­för jag tyc­ker att ini­ti­a­tiv som den li­te me­si­ga menscer­ti­fi­e­ring­en kan va­ra en god idé. För om jag rann­sa­kar mig själv så har mens yt­terst säl­lan va­rit ett sam­tal­säm­ne för mig och mi­na man­li­ga be­kan­ta. Det är knap­past så att man be­stäl­ler varsin öl i ba­ren, kli­ar sig i skäg­get och se­dan ge­nast kas­tar sig in i men­stru­a­tio­nens rö­da uni­ver­sum. För många män är men­sen på sin höjd ett kvin­nans ok att bä­ra. Vul­gärt för­knip­pas men­sen med ling­on­vec­ka, det vill sä­ga, vi kan ha sex om du in­si­ste­rar men det blir blo­digt. Myc­ket är ba­ra okun­skap och oin­tres­se. Länge trod­de jag att tam­pong­ens oli­ka stor­le­kar be­rod­de på kvin­nans ana­to­mi och in­te på flödet.

Jag vet in­te om Ti­mo So­i­ni el­ler de and­ra gub­bar­na i re­ge­ring­en har li­ka då­lig koll som jag på bin­dor och menskop­par? Nå­got sä­ger mig att men­stru­a­tio­nen kan va­ra än mer ta­bu­be­lagd i Fin­land. Men om jag träf­far So­i­ni nå­gon gång på tra­vet i Es­bo lo­var jag att bju­da på en öl och snac­ka mens.

FOTO: MOSTPHOTOS

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.