De tu­sen möj­lig­he­ter­nas för­vå­nans­värld

Hufvudstadsbladet - - Kultur - AN­NA-LINA BRUNELL

Pe­ter Mickwitz’ nya bok Lek­si­kon ut­går från fel­stav­ning­ar och -läs­ning­ar, om­kast­ning­ar och miss­upp­fatt­ning­ar. Bland ord­listans drygt 500 vo­kab­ler åter­finns bå­de un­der­fun­dig­he­ter och mys­ti­fi­ka­tio­ner, be­då­ran­de barns­lig­he­ter och ut­slag av pap­pa­hu­mor. Vad sägs om ”van­fri­het” och ”ödel­se­dag”, el­ler ”för­äl­ska­dad” och ”an­de­dränkt”?

Pe­ter Mickwitz

Lek­si­kon. Sett att lä­sa Ellips 2018

Som skri­vart är lis­tan en ovan­ligt pro­duk­tiv form. Den er­bju­der en en­kel struk­tur att hål­la sig till: en upp­rad­ning ut­an nå­gon nöd­vän­dig hi­e­rar­ki el­ler ens för­bin­del­se mel­lan or­den. Den kan in­le­das hursom­helst och ver­kar väl­kom­nan­de för hug­skott och lö­sa tan­kar. Dess­utom in­bju­der den till oänd­li­ga tillägg – en lis­ta tycks ibland själv­ge­ne­re­ran­de. Har man tänkt ut tre sa­ker till sin buc­ket list ver­kar tan­ken re­dan ha öpp­nat sig för oänd­li­ga sa­ker man mås­te gö­ra in­nan man dör. Ska man lis­ta si­na fa­vo­rit­böc­ker är det plöts­ligt svårt att be­grän­sa sig till ett gi­vet an­tal. Och bör­jar man hit­ta på non­sens­ord av ren och skär lust är det lätt hänt att man fort­sät­ter och sit­ter där med ett helt bok­pro­jekt.

Det sist­nämn­da åt­minsto­ne om man he­ter Pe­ter Mickwitz och är en för­fat­ta­re som all­tid in­tres­se­rat sig för språ­kets möj­lig­he­ter. Med åt­ta dikt­böc­ker bakom sig se­dan de­bu­ten 1991 har han un­der 2010-ta­let allt mer över­gått till kort­pro­san, och i Lek­si­kon sam­man­för han bå­da­de­ra. Om den för­ra boken, Käns­lor­nas myste­ri­er, en na­tur­histo­ria (För­la­get M, 2016), här­ma­de en en­cyk­lo­pe­di, är den nya boken just ett slags för­vrängd ord­lis­ta med åt­föl­jan­de essä.

Som ti­teln av­slö­jar ut­går Lek­si­kon från skriv­fel: fel­stav­ning­ar och -läs­ning­ar, om­kast­ning­ar och miss­upp­fatt­ning­ar. Bland ord­listans drygt 500 vo­kab­ler åter­finns bå­de un­der­fun­dig­he­ter och mys­ti­fi­ka­tio­ner, be­då­ran­de barns­lig­he­ter och ut­slag av pap­pa­hu­mor. Vad sägs om ”van­fri­het” och ”ödel­se­dag”, el­ler ”för­äls- ka­dad” och ”an­de­dränkt”? Ett slags snyl­t­ord som med in­stuck­na och bort­ryck­ta bok­stä­ver för­änd­rar, för­skju­ter och för­främ­li­gar si­na värd­ords be­ty­del­se. El­ler des­sa, som un­der­stry­ker el­ler ut­vid­gar den ur­sprung­li­ga in­ne­bör­den på ett ibland gans­ka ro­ligt, ibland li­te väl puts­lus­tigt sätt: ”an­s­trä­ning”, ”lag­lud­dig”, ”kaf­fe­klo­ka­re”.

Po­li­tisk udd

I lek­si­ko­net finns ock­så ny­bild­ning­ar med po­li­tisk udd, som på­min­ner om an­ti­na­tio­na­lis­men i strids­skrif­ten Passport So­ma­li­land (Ellips, 2013): ”na­tio­a­nal­stat”, ”de­por­ta­ment”, ”irr­na­tio­nell”. Men of­tast är or­den be­tyd­ligt mer öpp­na och i brist på de­fi­ni­tio­ner har vi att själ­va stå för me­nings­ska­pan­det. Och visst sät­ter Mickwitz igång upp­fin­nings­för­må­gan till och med hos den mest fan­ta­si­lö­sa: Vad är en ”me­an­der­ta­la­re”? En ty­pisk bort­koll­ra­re! El­ler en ”sa­te­li­ten”? En stac­kars li­ten hom­sa som tas­sar runt i ut­kan­ten!

Det är dock tack va­re den av­slu­tan­de es­sän som Lek­si­kon – sett att lä­sa blir till en omist­lig hel­het. Här sam­man­län­kar Mickwitz språk­lig kre­a­ti­vi­tet med dyslexi, en åkom­ma som är van­lig i för­fat­ta­rens släkt. Med re­spekt för de ut­ma­ning­ar som dys­lek­ti­ker brot­tas med pe­kar Mickwitz ock­så på läs- och skriv­svå­rig­he­ter­nas po­ten­ti­ellt för­lö­san­de kraft: trös­keln att skri­va blir läg­re när man in­te läng­re fäs­ter sig vid felen. Kans­ke kan dys­lek­tis­ka för­fat­ta­re ge­nom

Med re­spekt för de ut­ma­ning­ar som dys­lek­ti­ker brot­tas med pe­kar Mickwitz ock­så på läs- och skriv­svå­rig­he­ter­nas po­ten­ti­ellt för­lö­san­de kraft: trös­keln att skri­va blir läg­re när man in­te läng­re fäs­ter sig vid felen. Kans­ke kan dys­lek­tis­ka för­fat­ta­re ge­nom att kas­ta loss från den ner­vö­sa norm­bun­den­he­ten till och med va­ra vik­ti­ga konst­när­li­ga ny­ska­pa­re?

att kas­ta loss från den ner­vö­sa norm­bun­den­he­ten till och med va­ra vik­ti­ga konst­när­li­ga ny­ska­pa­re?

Det öpp­na, rör­li­ga

Så an­slu­ter Lek­si­kon till Mickwitz över­gri­pan­de ären­de: att ta­la för det öpp­na, rör­li­ga, om­vand­lan­de, ut­vid­gan­de, mång­fal­di­ga, och där­i­ge­nom även för det obe­grip­li­ga, svå­ra, kom­plexa. Den­na gång med stöd från neu­ro­lo­gin, när­ma­re be­stämt den del av forsk­ning­en som äg­nar sig åt den läsan­de hjär­nan: att lä­sa är näm­li­gen en in­lärd fär­dig­het som in­te är gi­ven av bi­o­lo­gin – läs­ning mo­di­fi­e­rar hjär­nan, ska­par nya kret­sar och kopp­ling­ar som se­dan blir ett fun­da­ment för att tän­ka på ett an­norlun­da sätt.

”Se mikä avautuu” är un­der­ti­tel till det fins­ka över­sätt­nings­ur­va­let av Pe­ter Mickwitz kort­pro­sa från 2016 – och det kun­de gott syf­ta på allt han skri­ver. Läs Mickwitz och bli kvitt pre­sta­tions­krav och tan­ke­mäs­si­ga tvångs­trö­jor – hör här till ex­em­pel: ”Att ar­be­ta ut­gå­en­de från att all­ting är möj­ligt är för mig me­ra re­a­lis­tiskt än att äg­na sig åt vil­ken som helst be­grän­sad över­ty­gel­se.”

För att sä­ga det med någ­ra nya ord jag lärt mig: Lek­si­kon är en un­der­bar li­ten bok om felens och miss­ta­gens vis­le­le­dan­de po­ten­ti­al, en bå­de be­vå­gad och bild­ningstre­van­de upp­ma­ning till att ut­fors­ka de tu­sen möj­lig­he­ter­nas för­vå­nans­värld.

FOTO: CATA PORTIN

Den nya boken Lek­si­kon an­slu­ter till Pe­ter Mickwitz över­gri­pan­de ären­de: att ta­la för det öpp­na, rör­li­ga, om­vand­lan­de, ut­vid­gan­de, mång­fal­di­ga, och där­i­ge­nom även för det obe­grip­li­ga, svå­ra, kom­plexa.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.