Kär­lek el­ler kli­mat

Hufvudstadsbladet - - Dagbok - CAT­HA­RI­NA VON SCHOULTZ Blog­gar på livs­lard.blogg.hbl.fi

Vi har en dot­ter som bor i Ka­na­da med sin fa­milj. Det här be­ty­der att vi in­te ses sär­skilt of­ta, men tack va­re Sky­pe och and­ra sy­stem kan vi mö­tas via skär­mar var­je vec­ka. En el­ler två gång­er per år re­ser vi till varand­ra. Re­sor vi al­la ser fram emot och ibland räk­nar da­gar­na fram till. Det är svårt att ha dem man äls­kar så myc­ket så långt ifrån.

Men hur re­ser vi? Med flyg för­stås ef­tersom det in­te finns nå­gon an­nan re­a­lis­tisk möj­lig­het. Det här har bör­jat ska­va allt­mer i takt med kli­matrap­por­ter­na. Bor­de vi skä­ra ner på vå­ra re­sor, bor­de vi över­gå till att en­bart um­gås via nä­tet? Hur kra­mas man vir­tu­ellt? Kan man stäl­la kär­lek mot kli­mat?

Jag har inga svar att ge, men visst ertap­par jag mig själv ibland med att tyc­ka att vå­ra re­sor min­sann är myc­ket vik­ti­ga­re än andras, en­bart se­mester­re­sor. De åker för att upp­täc­ka nytt för sitt eget nö­jes skull, me­dan vi åker för att hål­la kon­takt med barn och barn­barn, som vi upp­le­ver som ab­so­lut livsnöd­vän­digt. Men för­stås går det in­te att jäm­fö­ra så här, att stäl­la mi­na be­hov mot nå­gon an­nans och tro sig hit­ta ett ob­jek­tivt kor­rekt svar.

Men fak­tum kvar­står att vi in­te kan fort­sät­ta våld­fö­ra oss på na­tu­ren och där­med på oss själ­va i den takt vi gör i dag. Vi mås­te änd­ra vå­ra kon­sum­tions­möns­ter. Det gäl­ler ock­så mig. Och dig.

Hur ska vi gö­ra med fly­gen då? Vi fly­ger mer än nå­gon­sin förr och pri­set för att fly­ga till en stor­stad läng­re sö­derut i Eu­ro­pa lig­ger i sam­ma klass som en konsert- el­ler te­a­ter­kväll i den eg­na sta­den. Det är för bil­ligt med hän­syn till de kli­ma­tef­fek­ter var­je flyg­ning har. Bor­de man hö­ja pri­ser­na? Det skul­le för­stås le­da till att många in­te läng­re kun­de fly­ga, me­dan and­ra kan fort­sät­ta obe­ro­en­de. En del kun­de allt­så tack va­re att de har mer peng­ar kö­pa sig rät­ten till att smut­sa ner mer än and­ra. En så­dan lös­ning lär in­te ska­pa den ge­men­skap som krävs för att in­se att na­tu­rens fort­sat­ta ex­istens är al­las vårt an­svar.

Tän­ker då mer i ba­nor av kvot­sy­stem i kom­bi­na­tion med nå­got hög­re pri­ser. Bor­de vi de­la ut flyg­rät­tig­he­ter åt al­la in­vå­na­re, ett visst an­tal flyg­mil per år som in­te får över­skri­das? Men hur går det då med af­färs­re­sor? Kun­de bo­lag få en viss kvot och om de öns­kar över­skri­da den­na skul­le de be­ta­la straff­skat­ter?

I no­vem­ber kom­mer jag igen att sät­ta mig på ett flyg för att få se min dot­ter och dot­ter­dot­ter – med då­ligt sam­ve­te men lyck­lig över att snart få kra­ma dem igen.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.