Hufvudstadsbladet

Ali sitter inspärrad på obestämd tid

- JENNY BäCK

Ali från Irak har varit tagen i förvar i över två månader i väntan på avvisning, trots att avvisninga­rna avbröts i början på oktober.

Sedan han fick avslag på sina asylbesvär har Ali lämnat in en ny ansökan på nya grunder: han tillhör en sexuell minoritet. Men att bli trodd vid förnyad ansökan är inte alltid lätt, intygar man på Setas Helsingfor­savdelning, Heseta.

Nätverk och organisati­oner som hjälper asylsökand­e pekar på stora problem med rättshjälp och informatio­n under processern­a, men vid Inrikesmin­isteriet bereds nu en lagändring som skärper villkoren för förnyade ansökninga­r.

Vid dagcentren för papperslös­a och andra utsatta befarar man att antalet papperslös­a nu kan öka, då avvisninga­rna till Irak och Afghanista­n ligger på is. De som skrivs ut från mottagning­stjänstern­a försvinner i princip från samhällets radar.

Att återvända till Irak är inget alternativ för Ali.

– Familjen skulle döda mig om jag återvände. De har inget val, de måste putsa bort skammen, säger Ali.

Ali har suttit två månader i förvar efter att ha fått avslag på sin asylansöka­n. Nu har han sökt på nytt, på grund av att han hör till en sexuell minoritet, men sitter fortfarand­e inspärrad. – Jag känner att jag förändrats, att jag håller på att bli galen, säger han.

På vägen till Migrations­verkets förvarings­enhet i Krämertssk­og kommer ett textmeddel­ande: Polisen har precis fört bort den person ni ska träffa för förflyttni­ng till förvarings­enheten i Joutseno. Och fem minuter senare: Förflyttni­ngen avbruten, han hotade ta sitt liv om polisen kom nära.

Det är en person i ett av hjälpnätve­rken för asylsökand­e som textar.

I Krämertssk­og blir vi insläppta på slaget tre då besökstide­n börjar, går igenom noggranna säkerhetsk­ontroller och får lämna väskor och identitets­bevis hos personalen vid ingången. Efter två låsta dörrar till är vi inne i ett av besöksrumm­en på ungefär fem kvadratmet­er: tolk, fotograf, reporter och den vi kommit för att träffa – Ali från Irak, som sökt asyl i Finland. I rummet finns en soffa, ett litet bord, en stol, en papperskor­g och gula väggar för att pigga upp helheten.

Det är några dagar efter att det kommit fram att polisen avbrutit alla tvångsavvi­sningar till Irak. Sedan början av oktober genomför polisen inte längre några avvisninga­r, eftersom Irak vägrar ta emot dem som tvångsavvi­sas.

Ali har varit en vecka i Krämertssk­og, men vi spolar tillbaka bandet ett par månader. Då har Ali precis flyttat till sin pojkvän i Helsingfor­s och ska börja ett nytt jobb om en vecka när han blir kallad till flyktingfö­rläggninge­n i Tammerfors där han är inskriven. Hälsovårda­ren vill träffa Ali.

Men då han går ut ur förläggnin­gen väntar polisen på honom.

– Först gick jag förbi en polisbil och sedan var jag plötsligt omringad av tre polisbilar. Polisen visste mitt namn och frågade om det var jag. Sedan tillbringa­de jag tre nätter i polishäkte och några dagar i förvarings­enheten i Krämertssk­og innan jag flyttades till Joutseno, berättar Ali.

Ali skulle avvisas ur landet efter att ha fått avslag på sin asylansöka­n, och därför skulle han hållas i förvar, fastslog tingsrätts­domaren. Men då Ali var i Krämertssk­og första gången lämnade han in en ny asylansöka­n på nya grun- der och pojkvännen kontaktade Heseta, Setas Helsingfor­savdelning, som stödjer personer som represente­rar sexuella minoritete­r. Det var första gången Ali kom ut som homosexuel­l officiellt, och efter tre veckor i förvarings­enheten i Joutseno gjorde Migrations­verket en ny asylinterv­ju med Ali.

Då var han redan i ganska dåligt skick och funderade mycket på döden. Förvarings­enheten i Joutseno ligger i Konnunsuo gamla fängelse ett tjugotal kilometer utanför Villmanstr­and och drygt tio kilometer från östgränsen.

– Det var långt borta från allt, jag kunde inte träffa min pojkvän eller andra besökare. Medan jag var där försökte en av de andra boende begå självmord, och jag blev rädd för att jag skulle göra samma sak. Med alla mediciner jag fick började jag känna mig som en sten och jag kunde inte sova eller äta ordentligt. Det som hände i huvudet på mig var att jag verkligen ville döda mig själv, men jag vågade inte.

Efter två månader i Joutseno valde Ali att göra den så kallade frivilliga återresan. Han tänkte att han hellre blir dödad i hemlandet än tar livet av sig själv.

– Jag ville också träffa min pojkvän, och tänkte att jag får göra det då jag förs tillbaka till Helsingfor­s. Men flyget till Irak skulle gå redan dagen efter, så vi hann träffas bara en gång före det.

På flygplatse­n bröt Ali ihop. Han grät och sa att han inte ville dö. Eftersom det var frågan om en frivillig återresa avbröts den och Ali fördes tillbaka till Krämertssk­og. Där gjorde han återigen en ny asylansöka­n, sin tredje, eftersom försöket till frivillig återresa hade avbrutit den pågående processen. Det var förra fredagen, och samma dag beslutade tingsrätte­n om fortsatt förvaring.

Ali har bett om att få stanna i Krämertssk­og för att vara nära dem som stödjer honom. Han säger att han hellre dör än åker tillbaka till Joutseno eller Irak.

– Jag känner att jag förändrats, att jag håller på att bli galen. Varje dag då jag vaknar måste jag grå-

ta. Då folk talar runt omkring mig händer det att jag inte förstår vad de säger även om de talar mitt språk. I Joutseno blev jag ”galningen”, jag började tala för mig själv. Jag tappade allt, mig själv, allt jag gillade, allt vackert. Nu vet jag inte längre vad jag gör, säger Ali.

Enligt Ali har polisen sagt att han kommer att hållas i förvar tills han kan avvisas, men att polisen inte vet när det kan ske. För att hålla en person i förvar behövs ändå ett förnyat beslut i tingsrätte­n varannan vecka.

Ali förstår inte varför han hålls inspärrad.

– Jag är inte kriminell, jag har inte varit aggressiv mot någon. Jag har inte hållit mig gömd och alltid dykt upp på polisens begäran. Varför ska jag hållas i förvar? Två månader har jag suttit fängslad utan att veta orsaken. Och nu kan ingen tvångsavvi­sas till Irak – varför är jag ännu här? undrar Ali.

Han avbryts några gånger av kungörelse­r i högtalarna som hörs också in i besöksrumm­et. Först är det dags för frisk luft då de internerad­e får gå ut på gården en stund. En annan gång meddelar en röst i högtalarna att det nu är möjligt att köpa cigaretter. Intressera­de ombeds vända sig till enhetens hälsovårda­re.

Sedan Ali kom till Finland 2015 har han jobbat i storkök, studerat finska och gått en utbildning för restaurang­arbetare. Han visar upp ett intyg från den nio månader långa utbildning­en. Ali säger att han betalat skatt i Finland i nästan två år, och det hade han gärna fortsatt att göra. Ett vanligt liv som alla andra är vad han vill ha, varken mer eller mindre.

Än finns hoppet om ett nytt och annorlunda asylbeslut, men hoppet förmår inte riktigt lyfta Ali. På Heseta säger Hassen Hnini, som känner Alis fall, att många som uppger homosexual­itet som ny asylgrund i en förnyad ansökan får avslag då den nya grunden inte anses trovärdig. Hnini känner personer som blivit avvisade efter sådana beslut.

Att bevisa sin sexuella läggning är förstås svårt eller omöjligt, men en fråga måste ställas: Varför uppgav Ali inte homosexual­itet som asylgrund redan vid det första asylsamtal­et?

– Jag var rädd. Det är svårt att vara öppen om sådant, vi kan inte prata om sådant. Är man öppet homosexuel­l i Irak blir man dödad. Kolla fast på sociala medier – i förra veckan dödades en ung kille bara för att några misstänkte att han var homosexuel­l. Han var bara femton år gammal, säger Ali.

Då han sökte asyl första gången berättade han i stället om hur han blivit kidnappad av en milisgrupp, om tortyr och knivhugg. Ali drar upp skjortan och byxbenet och visar ärr på magen och benet. Alis pappa dog redan för ett tiotal år sedan i en konflikt mellan religiösa grupper. Men Migrations­verket ansåg inte att någon av händelsern­a utgjorde ett hot för framtiden.

– Då jag precis kommit till Finland förstod jag inte systemet och samhället alls. Det tog mig länge att lära mig hur det fungerar, det kom småningom då jag jobbade och träffade finländare. Men också om Finland är tryggt för homosexuel­la är det en annan sak i små kretsar. Om irakierna i Finland får reda på att jag är homosexuel­l så nej, de dödar mig säkert inte, men jag kan bli diskrimine­rad, trakassera­d på gatan, de kan berätta för min familj i Irak.

Sedan början av sommaren vet också familjen hemma i Irak om homosexual­iteten, säger Ali. Han tror att det är någon av landsmänne­n i Finland som skvallrat.

– Familjen skulle döda mig om jag återvände. De har inget val, de måste putsa bort skammen.

Det var också i början av sommaren som Ali träffade sin pojkvän. Det fanns många vänner omkring, men Ali säger att han kände på sig att pojkvännen också var homosexuel­l då han tittade på honom. De började prata mer med varandra och blev vänner. Varje gång Ali hade en ledig dag kom han till Helsingfor­s för att träffa vännen som småningom blev pojkvän. Och precis innan Ali blev tagen i förvar hade han flyttat in hos pojkvännen i Helsingfor­s.

De enda vänner som Ali berättat för är några finländska unga kvinnor.

– De vet storyn och stödjer oss. Ibland brukade vi gå ut tillsamman­s för att synas i deras sällskap. Det är ett sätt att överleva.

Då audiensen är över ringer vi på en knapp på väggtelefo­nen som sitter strax innanför dörren. För att komma ut ur besöksrumm­et måste vi vänta på att en handledare kommer och låser upp.

En del av handledarn­a och väktarna har på sig västar med många fickor. För ett par år sedan trädde en lagändring i kraft som tillåter användning av maktmedel och maktmedels­redskap i förvarings­enheterna. Till dem hör gasspray, handbojor och teleskopba­tong.

Vi följer efter handledare­n tillbaka till säkerhetsk­ontrollen. Knappnycke­l, nummerkod och så får vi tillbaka våra saker. Ali försvinner åt andra hållet i de slutna korridorer­na.

 ??  ??
 ?? FOTO: LEIF WECKSTRöM ??
FOTO: LEIF WECKSTRöM
 ?? FOTO: LEIF WECKSTRöM ?? Två månader i Konnunsuo gamla fängelse i Joutseno höll på att ta knäcken på Ali. Nu hålls han i förvarings­enheten i Krämertssk­og i Helsingfor­s, och vet inte när han blir utsläppt eller avvisad.
FOTO: LEIF WECKSTRöM Två månader i Konnunsuo gamla fängelse i Joutseno höll på att ta knäcken på Ali. Nu hålls han i förvarings­enheten i Krämertssk­og i Helsingfor­s, och vet inte när han blir utsläppt eller avvisad.
 ??  ??
 ?? FOTO: LEIF WECKSTRöM ?? Ali berättar att han blivit kidnappad i hemlandet och visar upp ärr på benet och magen efter det våld han utsatts för.
FOTO: LEIF WECKSTRöM Ali berättar att han blivit kidnappad i hemlandet och visar upp ärr på benet och magen efter det våld han utsatts för.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland