Jan Simons fick fotfäste i tv-branschen i USA.
Låten ska vara klar på en timme och musiken ska vara effektiv. Det finns ingen tid för svammel. Så beskriver Jan Simons jobbet som tv-musiker i Los Angeles.
Jan Simons slängde ut teven i tonåren, men fick känning för mediet på nytt när han började jobba i branschen. I dag ger han exakt den musik som regissörerna och producenterna ber om. – Men jag gör ju inte bara det här, jag gör fortfarande mina skivor och är seriös kompositör.
När producenten, basisten och kompositören Jan Simons i finanskrisens efterdyningar började fundera på nya intäktsmöjligheter efter att kassaströmmen från krogspelningarna sinade hittade han på att producera en sångtävling där första priset för de tävlande var att få spela in en låt i Los Angeles.
Föga anade han vilka dörrar det här skulle öppna för honom själv.
– För den som alltid har diggat soul och jazz var det som att komma hem, mindes Simons när jag träffade honom för tre år sedan.
Föga anade han också vilka konsekvenser de frekventa besöken på västkusten skulle få för hans karriär. Han kom i kontakt med nya människor och fick in en fot i dörrspringan vid några tvproduktionsbolag. Det blev allt tydligare för honom att det var här han ville leva och jobba, och att allt han hade gjort dittills egentligen bara varit förberedelser för de uppdrag som han nu skulle ta sig an.
– Jag gjorde skivan Travellers i USA och fattade snart att mitt arbetssätt och min musiksmak passade väldigt bra där. Det mesta jag hade lyssnat på som ung kom därifrån. Det var Jeff Porcaro, alla stora studiomusiker, Earth Wind & Fire och hela soul och funksvängen.
Helt sjukt tempo
Tempot i Los Angeles är helt sjukt, menar Simons.
– En gång satt jag flera timmar i en trafikstockning och spelade på telefonen in sångstämmor som jag skickade över till beställaren. När jag kom fram var trummorna inspelade. Jag är extremt glad att jag i min ungdom var petnoga och filade i flera timmar, för det ger mig en grund att falla tillbaka på nu när allt ska vara klart på momangen.
Själv tror Simons att det varit till hans fördel att han inte är alltför framfusig. När de andra berättar med hög röst vad de har hållit på med sitter Simons som den coola nordbon i rummet och sparar på krutet.
– Men när det gäller kan jag förstås visa vad jag går för.
Värdefulla minuter
I USA räknar man med att ett 30mi
En gång satt jag flera timmar i en trafikstockning och spelade på telefonen in sångstämmor som jag skickade över till beställaren. När jag kom fram var trummorna inspelade.
nutersavsnitt i en tvserie kostar i medeltal 3,5 miljoner dollar att producera och i de produktioner som Simons har jobbat med har ibland fyrtio musiker och upp till femhundra personer deltagit samtidigt.
Känner du dig som en obetydlig liten kugge i det maskineriet? – Nej, snarare tvärtom. Jag har lärt mig att jobba med nyckelpersonerna i projektet och kommunicera effektivt med regissören och producenten för att förstå vad de vill ha. Det goda med de stora produktionerna är att allt görs så väl när alla kan sin sak.
Själv tror sig Simons ha en konkurrensfördel genom sitt mångsidiga kunnande och sina djupgående kunskaper när det gäller att skriva, spela, spela in och producera musiken.
En av de viktigaste delarna i ar betsprocessen är utformningen av själva beställningen. Ibland kommer uppdraget i ett långt sms, men helst för Jan Simons en kort diskussion med beställaren.
– Jag försöker ju förstå vad de är ute efter. Om de efterlyser något i stil med ”light blue” utan att tala i musiktermer, skall jag förstå vad de menar.
Inget svammel
Beställningen är ändå aldrig flummig. Trots att tvproducenterna kan sakna terminologin, gömmer sig bakom de verbala beskrivningarna ofta tydliga uppfattningar om vad de är ute efter.
– Det bygger ofta på något som de har hört förut och då tänker jag tillbaka på vad jag själv har hört tidigare.
Jan Simons vill så gott som alltid ge mera material än vad som slut ligen används, kanske ett lite längre spår eller två alternativa. Överlag har tvproduktionerna utvecklat honom som kompositör, för musiken måste vara effektiv!
– Popmusiken har sina konventioner, men också film och tvmusiken har sina hooks. Om jag tidigare tänkte ”här kunde man jamma lite” är det elementet helt borta nu. Det finns ingen plats för svammel. De anlitar ju ett proffs!
Bortskämd med bra musiker
Jan Simons säger att han är bortskämd med att alltid ha fått jobba med bra musiker.
– När vi spelade in en cover på GooGoo Dolls Iris för Life In Pieces hade vi till exempel ett superband med trummisen Gorden Campbell som spelat med alla från Whitney Houston till Beyoncé, och hela bandet bestod av lika fantastiska typer. Det är då man hör spelglädjen i det hela.
Just nu är han begeistrad över att få spela in med nytillverkade bandmikrofoner signerade Wes Dooley.
Och i en tid när de kommersiella radiokanalerna har spelat ut sin roll som forum för ny musik, sträcker sig Simons till att se tv:n som det perfekta mediet för att jobba med musik med innehåll.
Simons använder sig ibland av midiljud på datorn, till exempel när han vill presentera en idé för beställaren. Ibland fastnar han också för midiljudet i slutprodukten om det är det ljudet han vill ha.
– Det bästa är ändå att ha det riktiga, det kommer man aldrig ifrån.
Avancerat, men inte svårt
På Youtube finns några klipp med scener där man kan höra Simons musik i sitt rätta sammanhang.
För tonårsserien Pretty Little Liars arrangerade han till exempel en cover på Dolly Partons Little Sparrow. Låten var bestämd på förhand och beställaren berättade att stämningen skulle vara ödslig.
Var det svårt att göra arrangemanget? – Det ska nog alltid vara lätt, för jag tror inte på det svåra. Det kan vara avancerat, men det är en annan sak.
För skräckserien Scream Queens skulle Simons skriva mexikansk mariachimusik för en scen med ett frieri.
❞
– De beställde musik av mig i mexikansk mariachistil så det var bara för mig att lära mig stilen. Jag lyssnade på de bästa mariachibanden och läste på om stilen. I Los Angeles märker man i hur hög grad tv-kulturen präglas av lokala fenomen som är verkliga där.
Du skrev alltså en pastisch i en stil som du inte behärskade. Hade det inte varit bättre att anlita någon som har skrivit tusentals mariachilåtar sedan tidigare? – Men återigen handlar det om att vara effektiv. Det jag kan är att läsa producenternas önskemål och ge dem vad de vill ha.
Vill bli huvudkompositör
Hittills har Simons inte verkat som huvudkompositör för någon serie, men det är definitivt något han vill göra i framtiden. När han är tilläggstonsättare (additional composer) får han jobba med många olika serier.
– Det finns ju serier med lite musik och sådana med mycket musik, men en viss produktion tenderar att ha ett visst sound. För huvudkompositören gäller det ofta att ackompanjera bilderna, medan jag gör rikti- ga låtar, i en viss stil för en viss scen.
Ibland har Simons till och med själv synts i bild, till exempel i covern på Iris för hångelscenen i Life In Pieces.
Så gott som alltid spelas också musiken in live. Men det där med liveinspelad musik är förstås en sanning med modifikation.
– Ofta spelar vi in musiken först och nöjer oss med första tagningen. Men sen kommer omtagningarna för bildernas skull, fem, tio eller femton från ett håll, och lika många från ett annat håll. Då mimar musikerna bara, med snäckor i öronen som är så små att de inte syns ens på närbilder.
Serierna som Simons har jobbat med har huvudsakligen sänts på Fox och Amazon Prime och har inte visats i Finland. Men också de finländska tv-tittarna får sin beskärda andel av Simons kunskap när han för sjunde året i rad leder orkestern på Folktingets svenska dagen-fest på tisdag som för andra året i rad sänds i tv.