En massa struntsnack – därför är Laine speciell
Chickenwings, videospel, bastu – mediedrevet snurrade kring Patrik Laine och Aleksander Barkov som en loppcirkus i en dammsugare. Ingenting som den dynamiska duon gjorde eller sade var för trivialt för att ge en klickrubrik – Laines tårar över att lagkamraterna sågade Finland förtjänar ett omnämnande i valet av årets idrottsögonblick.
Under tiden tangerade Sebastian Aho ett NHLrekord, som han delar med bland annat en viss Wayne Gretzky. Mikko Rantanen toppar poängligan som första finländare på tjugo år. Kasperi Kapanen gör sitt genombrott i Toronto. Ba ra de mest invigda (insnöade) är intresserade.
Varför? Laine är en stjärna. En stjärna som mäktat med en assist i spel fem mot fem innan NHLcirkusen anlände till Helsingfors.
Laine blev rikskändis när Finland firade JVMguld 2016 och fortsatte av bara farten i VM i Ryssland. Aho var kanske den viktigaste kuggen i PuLaAhokedjan, men det är inte riktigt lika hett att vara speldirigent, det defensiva samvetet och den som spelar fram till målen. Det är målen som tänder publiken. Rantanen var lagkapten och spelade en avgörande roll då Finland slog Sverige i semifinalerna i JVM. Kapanen satte det avgörande målet i finalen mot Ryssland.
Det som gör Laine speciell är hans sagolika förmåga att göra mål. En förmåga som han visade prov på då han mer eller mindre egenhändigt sänkte Florida med sitt hattrick i Hartwallarenan. Det är den förmågan som kan göra honom lika stor som en Teemu Selänne i Finland. En viss karisma och frispråkighet skadar inte heller.
Barkov? Svårt att ge ett objektivt betyg, men det är inte en överdrift att säga att han är Finlands bästa spelare för tillfället. Om inte hans spel, alla kloka beslut och alla smarta drag, övertygar tillräckligt är det bara att ta en titt på den avancerade statistiken som visar hur han dominerar varje gång han är ute på isen. Men det är till stor del osynligt arbete, inte flashigt.
I bästa fall var besöket till Helsingfors, den bekanta Hartwallarenan och hemmasupportrarnas stöd det som Laine behövde för att återupprätta självförtroendet och återfinna målkornet. Han har haft en trög start på säsongen, men det är absolut ingen som bryr sig om han finner rätt igen och Winnipeg avancerar långt i slutspelet i vår. Annars också känns det som att grundse
”Det som gör Laine speciell är hans sagolika förmåga att göra mål.”
MARCUS LINDQVIST
sportjournalist
rien i NHL får en alldeles för stor uppmärksamhet. Allt avgörs i playoffsen och Winnipeg har en hyfsad chans att klara sig ifall alla bitarna faller på plats.
En som också letar efter sitt självförtroende är Jesse Puljujärvi, PuLa-Aho-kedjans tredje länk. Han borde ha spelat ett par år till i ligan innan han åkte över till Nordamerika. Det var uppenbart att han inte var redo och i Edmonton har han från början blivit felbehandlad. Han var tillbaka i laguppställningen i matchen mot Chicago, men det ser inte bra ut. Ett byte av omgivning skulle göra gott, frågan är om Edmonton är redo att göra slag i saken.