O, ljuva överflöd
La Palma, Isla Bonita, Isla Verde. Ön fick mig att tappa hakan och mina läppar att formas till ett häpet ”o”. Den hårda och otillgängliga ön sägs vara världens brantaste. La Palma är känd för sin klara luft och sin gnistrande stjärnhimmel, som studeras av
Ön består av en samling vulkaner i olika utvecklingsskeden. En stor krater på den centrala delen Caldeira de Taburiente dominerar ön. Man mäter över 2 400 meter på Roque de los Muchachos, öns högsta punkt på den stora kraterns norra kant.
Djupa lodräta raviner strålar ut från öns mitt och gör det till en utmaning att ta sig fram i landskapet. Herdarna på ön utvecklade ett slags stavhopp för att lättare ta sig mellan ravinerna, en tradition och konst som fallit i glömska men nu håller på att återfödas som sport. I dag finns det ju bil och avstånden krymper, men inte ens bilandet sker utan påfrestning då vägarna ringlar sig fram i täta hårnålskurvor med dålig sikt, upp och ner i oändlighet. Det kan inte bli mycket uppmärksamhet över för att titta på landskapen.
La Palmas södra spets kring Fuencalientes är helt annorlunda, lägre, flatare, och på grund av färskare vulkanisk aktivitet har landskapet en mera månlik karaktär. Ön är inte större än 30x40 km, men på grund av sin stränga geografi verkar den ganska stor i alla fall.
Frodighet och mångfald
Det som fick mitt hjärta att slå dubbelmasurka var öns imponerande mångfald. Här finns ett hav av blommor, frodig grönska, fruktträd av alla de slag, olika biotoper i en blandning av medelhavs- och tempererat klimat. Geologiskt uppvisar ön vulkanöns alla nyanser: kratrar, basaltorglar, grottor, sedimentära klippväggar i färger mellan rött, gult, grått, grönt, svart och lila.
De olika mikroklimaten växlar