Framåt för den amerikanska socialismen
I kapitalismens förlovade land USA var socialism länge ett skällsord. I dag växer en ny socialistisk rörelse fram särskilt bland unga amerikaner. Allt fler ifrågasätter det nuvarande systemet och många kastar därför blickarna på den nordiska socialdemokra
Socialism var tidigare helt tabubelagt inom amerikansk politik. I dag, i takt med att det blivit ekonomiskt allt kärvare, har vinden vänt. När den amerikanska drömmen slocknar vinner socialismen terräng. Den nordiska socialdemokratin ser många som en förebild.
Jared Watsons dyblöta flanellskjorta har sugit i sig så mycket regn att den hänger som en ringbrynja över hans kropp. Det hällregnar, men Watson ser helt oberörd ut trots att han inte har några regntäta kläder. Han står och håller i en banderoll utanför New Yorks domstol vid Foley Square.
– Jag personligen känner mig mycket bättre om jag inte bara sitter hemma och blir arg på tv:n utan går ut och jobbar för en bättre värld, säger han.
Watson är medlem i USA:s största socialistiska organisation, Democratic Socialists of America. Han är också ett exempel på en yngre generation amerikaner som inte minns kalla kriget och som inte räds för att kalla sig socialist.
Vi befinner oss på en demonstration mot den amerikanska migrationsmyndigheten Immigration and Customs Enforcement, ICE. Truppen har nyss överlåtit en namninsamling till delstatens högsta domare med kravet att sätta stopp för gripandet av migranter.
– Vi vill att ICE slutar gripa folk i domstolar, att man begränsar ICE:s tillträde. Det skapar ett klimat av rädsla för immigranter att dyka upp, att vittna, att samarbeta med myndigheterna. Det inkräktar på deras medborgerliga rättigheter och gör staden mindre trygg för alla, säger Pam Galpern, en av organisatörerna.
Att avskaffa ICE, att införa skattefinansierad hälsovård, att göra det lättare för fackföreningar att organisera sig är några av de frågor som DSA driver. För tio, tjugo år sedan var det ingen som såg det här som realistiska mål. Då var det fortfarande politiskt självmord att titulera sig socialist. Nu visar opinionsundersökningar att en majoritet av väljarna i USA stödjer skattefinansierad hälsovård – och synen på socialism har börjat förändras.
Ännu för några år sedan var DSA en liten organisation med 6 000 medlemmar som knappt någon hade hört talas om. Men sedan Hillary Clintons medtävlare i presidentvalet, Bernie Sanders, fört kampanj som socialist och särskilt efter att Donald Trump segrade i presidentvalet 2016 har organisationens medlemsantal ökat kraftigt. Nu ligger organisationens medlemsantal kring 50 000 medlemmar.
DSA grundades i början av 1980talet under Ronald Reagans marknadsliberalistiska era, då socialismen fortfarande var helt tabubelagd.
– Ökningen av inkomstklyftorna efter sjuttiotalets nyliberalism har lett till att allt fler amerikaner är missnöjda med sin ekonomiska situation. Det gjorde det möjligt för Bernie Sanders att bli så populär. Att han kallar sig demokratisk socialist och driver en kampanj på en mer progressiv plattform ökade ytterligare hans popularitet, säger Erin Neff, som sitter i styrkommittén för DSA i New York.
Vi träffas en solig lördag i en park i norra Brooklyn på lokalavdelningens picknick för nya medlemmar. Det är inte svårt att hitta socialisterna: ”Witches against Trump” (Häxor mot Trump) lyder en tygkassetext.
Neff säger att intresset för socialism har att göra med att allt fler tröttnat på det nuvarande systemet och söker alternativ. Det finns också en del opinionsundersökningar som tyder på detta. I en undersökning utförd av Harvarduniversitetet år 2016 svarade majoriteten av unga i åldern 18–29 att de inte stödjer kapitalism.
– Många unga har blivit intresserade av socialism eftersom valmöjligheterna är färre än tidigare, vi är väldigt desillusionerade. Jag personligen har över 200 000 dollar i stu dieskulder eftersom jag valde att ta en juridikexamen. Folk blir utexaminerade med tiotusentals dollar i skuld, det är väldigt svårt att bilda familj i den situationen. Människor söker något annorlunda, de är trötta på kapitalismen, säger Neff.
Vänstervindar bland Demokraterna
Det är inte bara attityderna som håller på att förändras. DSA håller också på att få mer inflytande och driver nu sin största valrörelse någonsin. Under sommarens primärval i New York lyckades 29åriga socialisten Alexandria Ocasio-Cortez slå ut en av de mest inflytelserika demokraterna i kongressen, Joe Crowley. Eftersom hon är uppställd i ett djupblått valdistrikt betyder det att USA efter mellanårsvalet den 6 november högst sannolikt får sin första senator som är DSAmedlem.
– Mycket har förändrats sedan Occupyrörelsen och Bernie Sanders kampanj. I dag finns det många politiker som yrkar på allmän hälsovård trots att de aldrig gjort det tidigare, säger Erin Neff.
Den ökade uppmärksamheten särskilt efter OcasioCortez skrällseger i somras har också lett till starka motreaktioner och ett slags uppmärksamhet en liten organisation som DSA inte är van vid. Stämningen på picknicken är till exempel glad och uppsluppen tills HBL:s utsände dyker upp. Då stelnar minerna något, en kille förklarar att en del medlemmar fått utstå näthat efter att de uttalat sig med namn och bild i medierna. Helt ostigmatiserande verkar socialismen inte heller vara, killen vill själv inte bli intervjuad eftersom han jobbar som lärare.
Vill få ökat inflytande
En av de största tvistefrågorna inom DSA är hur organisationen ska förhålla sig till Demokratiska partiet. Många tror att vänstervindarna bland Demokraterna kan bli avgörande i mellanårsvalet och aktivera de annars lata demokratväljarna. En del tycker att DSA inte borde ställa upp kandidater på Demokraternas listor.
Abdullah Younus förklarar att målet inte är att förändra Demokraterna, utan att få mera makt och inflytande.
– Demokratiska partiet såsom det existerar i dag är en del av samma infrastruktur som Republikanerna hör till. Vårt politiska system fungerar så att du har en väldigt rik del av befolkningen som bestämmer vem som kandiderar och vilka frågor de driver. Men vårt mål är att få inflytande och då är alla medel tillåtna. Därför ställer våra kandidater upp inom Demokraterna, men vi har också kandidater som ställer upp för De gröna eller som obundna.
Younus är en av DSA:s två ordförande i New York. För honom blev presidentvalet ett politiskt uppvaknande. Younus föddes i Brooklyn men tillbringade sin barndom i Pakistan innan han flyttade tillbaka till New York under högstadietiden.
Han säger att han redan då den högerpopulistiska Tea Partyrörelsen grundades oroat följde med hur attityderna mot muslimer i USA hårdnade.
– Då brukade jag fråga mina kom
pisar om de skulle gömma mig ifall de börjar låsa in muslimer. Men efter att Trump blev vald frågade jag inte längre om de skulle gömma mig, utan om de kommer att kämpa vid min sida för förändring.
Vill avveckla kapitalismen
Målet att införa skattefinansierad hälsovård är kanske inte längre helt onåbart, men samtidigt har organisationen mera radikala mål. På sikt vill DSA avveckla kapitalismen samt att arbetare och konsumenter ska äga och kontrollera de ekonomiska institutioner som påverkar dem.
– Mycket av det vi vill och jobbar för är att avlägsna vinstmotivet för stora industrier. Det kan innebära att nationalisera industrier, införa offentligt boende, nationalisera hälsovården, grunda offentliga sjukhus, öka finansieringen för offentliga skolor, införa skattefinansierad högre utbildning, förklarar Erin Neff.
DSA välkomnar medlemmar med väldigt varierande uppfattning om vad socialism är och om vad DSA ska vara. En del drömmer om en nordisk välfärdsmodell, andra vill ha ett mera renodlat socialistiskt samhälle. En del identifierar sig kanske inte ens som socialister, utan som något slags antikapitalister eller har en bakgrund i rörelser som Occupy Wall Street eller Black lives matter. Grundtanken inom DSA är att minska marknadskrafternas inflytande.
– Den nordiska socialdemokratin är miljoner gånger bättre än det system vi har i USA. Många av de mål vi jobbar för finns redan i Norden, till exempel allmän hälsovård, säger Neff.
Också Abdullah Younus säger att många inom DSA tycker att en nordisk modell skulle ett vara ett bra mål för det amerikanska samhället.
– Jag läste om hur trafikböter fungerar i Norden, hur de är inkomstbaserade, säger Younus och tillägger med ett leende:
– Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.