Mikael Forss väntar på revolutionen
Mikael Forss har suttit i ledningen för Folkpensionsanstalten, som han kallar samhällets ryggrad, i fjorton år. Nu är han redo att rigga upp sin smedja i Jakobstad, och hoppas få se nya mekanismer för att fördela nationalinkomsten.
Uppgörelser i maktens korridorer kan ibland få stora konsekvenser för individen. Det vet Mikael Forss, som var chef för forskningsenheten på Folkpensionsanstalten när ett av toppjobben blev ledigt 2004.
– När Henry Olander (SFP) gick i pension var tanken att förordningen skulle ändras och att det inte skulle finnas någon uttryckligen svenskspråkig direktör. SFP, som satt i regeringen, tyckte inte om att den obligatoriska svenskan i studentexamen slopades och som kompensation ändrades inte FPA-förordningen.
När Forss går i pension i december behöver hans efterträdare bara ha nöjaktiga kunskaper i svenska, något den sista svenskspråkiga FPAdirektören verkar ta med ro.
– Jag har haft en svensk roll från och till. Svenskan sköts trots allt hyfsat bra på FPA, det finns starka svenskspråkiga lokalorganisationer och många duktiga översättare.
Ifall det brister i svenskan är det snarare ett internt problem än något som drabbar kunderna – det vill säga alla finländare.
– En språklig utmaning är att FPA är en stor och gammal organisation, med många termer som inte används på andra ställen.
Nytänkande krävs
I dag ansvarar Forss för informationsoch kommunikationsteknik och utveckling samt interna tjänster, men det som verkar ha gjort störst intryck är tiden som ansvarig för kundbetjäning och förmåner. När folk känner att de behandlats orättvist, kommer det respons.
– Om saker och ting inte fungerar står folk snabbt på riksdagstrappan. FPA är en stabilitetsfaktor i samhället.
Samtidigt vill han poängtera att det sociala trygghetsnätet inte är en lösning, det botar bara symtomen. Forss är orolig över att det han kallar våra industrialiserade strukturer inte lämpar sig för att en allt större del av nationalinkomsten genereras av annat än arbete. När de rikaste lägger beslag på tillväxten och blir mycket rikare, samtidigt som i synnerhet många unga män marginaliseras, ökar de sociala klyftorna snabbt.
Jag kan inte säga vilken typ av revolution som kommer att behövas, bara att den måste komma, eftersom det behövs en radikal förändring av tänkesättet.
Forss vill lyfta på hatten för att regeringen insett potentialen i att få småföretagen att våga anställa, men han är inte säker på att problemen går att lösa med lagstiftning.
– Det är möjligt att vi måste gå den hårda vägen, se på historien. Jag kan inte säga vilken typ av revolution som kommer att behövas, bara att den måste komma, eftersom det behövs en radikal förändring av tänkesättet. Vi behöver nya strukturer med fokus på kvalitet, inte på mera, billigare och snabbare.
Redo bli smed
Första halvan av Forss karriär var akademisk, hans doktorsavhandling i nationalekonomi handlade om spelteorin, det vill säga vilka val som är fördelaktiga för individen mot kollektivet. Även om han inte direkt har haft nytta av sin utbildning, har den gett honom glasögon.
– Jag ser det här hela tiden i lokalpolitiken, rikspolitiken och i företagsvärlden. Alla skulle vinna på samarbete, i stället drar alla åt sitt eget håll.
Inför pensioneringen är han inte villig att lista egna förtjänster, men hoppas att han bidragit till en öppnare dialog inom Folkpensionsanstalten. En hjärtefråga han inte kommer att hinna vara med och utveckla är tillgången till fysisk service för medborgarna. Trots att digitaliseringen gör att allt mer kan skötas på distans, kvarstår behovet av ett nationellt fysiskt nätverk för myndighetstjänster.
– Det skulle vara som den offentliga sektorns R-kiosk, med tjänster från FPA, magistraten och TEcentralen. Man skulle också kunna köpa fiskelov där. Visst skulle det ställa höga krav på personalen, men det går säkert att ordna en sådan utbildning!
Forss sista arbetsdag infaller på luciadagen, efter det är det Jakobstad som gäller. Lägenheten i staden köpte Forss och hans fru för flera år sedan, och nu har de också skaffat ett torp tio minuter från centrum.
– Jag har gått en smideskurs och har en smedja nerpackad. Jakobstad är en förvånansvärt rik kulturstad, med mycket musikliv. Det ska bli bra med tid för det. I mitt fall är pensionsåldern lämplig, det är dags att lämna över till någon annan.