Återanvänd grågrön ledare
Det var väntat att De gröna skulle välja Pekka Haavisto till tillfällig ordförande och det skedde med så förkrossande siffror att de inte ens nämndes när valet var klart.
Motkandidaten riksdagsledamoten Outi Alanko-Kahiluoto fick en enda röst, Pekka Haavisto fick 40 röster. Haavisto lotsar nu De gröna fram till den ordinarie partikongressen i mitten av juni, men inte längre än så.
Haavisto konstaterade i sitt tacktal och på presskonferensen efter mötet att hösten har varit svår för De gröna och att andra frågor än de politiska substansfrågorna har dominerat när partiet har diskuterats i offentligheten. Nu vill Haavisto lyfta fram det politiska arbete som har gjorts hela tiden, men inte synats på grund av den oklara situationen som uppstod då den tidigare partiordföranden Touko Aalto först blev sjukskriven och sedan meddelade att han lämnar ordförandeposten.
Det är ett faktum att det har hänt en hel del i höst där De gröna kunde ha hållit fanan högt – främst handlar det om diskussionen om klimatförändringen som uppstod efter IPCC:s rapport som visade på de stora skillnaderna mellan en uppvärmning på 1,5 och 2 grader. Här missade De gröna en chans att lyfta fram både sitt eget arbete och den sakkunskap som finns i partiet kring klimatfrågorna.
Ur De grönas synvinkel hade det varit särskilt viktigt med tanke på att den politiska offentligheten i övrigt har dominerats av regeringens planerade uppluckring av uppsägningsreglerna i små företag och motståndet från facket.
Den nyvalda partiordföranden Pekka Haavisto understryker att det inte finns något enkelt sätt att återskapa de fina opinionsmätningssiffrorna. Hans mål är att partiet ska gå framåt i varje valkrets i riksdagsvalet och till och med landa som ett av de tre stora partierna. Om man lyckas återskapa stödet kring 18 procent, som mättes i september 2017, kan Haavistos mål uppnås, men vägen dit är lång. Å andra sidan kan starten inför valkampanjen börja först nu när De gröna har en partiordförande igen.
I och med att Haavisto blev partiordförande ställer han upp i riksdagsvalet, tidigare var Europavalet också ett alternativ. Pekka Haavisto betonar också gång på gång hur avgörande Europaparlamentsvalet i maj är. Här är målet ett mandat till. Nu representerar Heidi Hautala ensam De gröna i Europaparlamentet.
Det val Haavisto inte alls nämner är landskapsvalet, som först var planerat att hållas i januari 2018 i samband med presidentvalet, sedan sköts upp till oktober i år, och nu är planerat till maj 2019. Enligt Haavisto har landskapsvalet glidit ur horisonten. Han hoppas att det valet inte hålls i maj, samtidigt som han ändå helst ser att vård- och landskapsreformerna godkänns av den här riksdagen.
Pekka Haavisto är ett tryggt val för De gröna. Han har varit med i den gröna rörelsen ända sedan början och var den som 1987 föreslog att rörelsen ska omformas till ett parti. Haavisto är alltså en veteran och betecknas som diplomatisk och pragmatisk. Samtidigt är han också målmedveten och det förekommer rykten som pekar på att han inte alls är så mjuk i nyporna som det ser ut.
Pekka Haavisto var De grönas första minister, han har lett partiet i två år i mitten av 90-talet och framför allt har han kandiderat i presidentvalet två gånger och kommit tvåa efter Sauli Niinistö. Därmed är han känd i hela Finland, vilket för De gröna i den här situationen inte var en ovidkommande faktor. De senaste åren har Haavisto fokuserat på utrikespolitik och fredsmäkling. Nu är han tvungen att intressera sig mera för inrikespolitiska frågor och den ringrostighet som kan anas i de frågorna är säkert snart borta.
Den tillfälliga ordförandes viktigaste uppgift är att lotsa De gröna till ett bra valresultat och representera partiet i regeringsförhandlingar om det blir aktuellt. Kanske det blir en tredje ministerpost för Pekka Haavisto i så fall. Men i juni ska en ny partiordförande väljas, och då sker det i normal ordning, med ordförandepaneler och medlemsomröstning.