Tankar efter ett FamiljeKraft-läger

Varje gång jag väntar på att deltagarna anländer till ett nytt FamiljeKraft-läger fladdrar fjärilarna i min mage. Vilka är familjerna vi fått namnen på? Familjerna har blivit antagna till lägret på grund av depressioner, ångestattacker, överaktivitet, specialbehov, missbruksproblem, ensamhet, sjukdom, diagnoser, en kärv ekonomi eller annan belastning. Men en sådan beskrivning berättar aldrig något om en familjs helhetssituation. Det finns alltid alternativa berättelser – om gemenskap, resurser och svårigheter man tillsammans har övervunnit eller kämpar med att övervinna.

FamiljeKraft-lägren bygger på idén att det är etiskt att familjerna ska få vila ut. De ska få varva ner och gå till färdigt bord. Det finns ingen matlagning eller disk att tänka på. Ingen som klänger i byxbenet. Min uppgift är att leda samtalsgruppen med föräldrarna.

Vi har ett välstrukturerat program som inger trygghet och utrymme för återhämtning. Det senaste lägret hölls under höstlovet på Norrvalla idrottsinstitut i Vörå. I terapibassängen kunde barnen simma under lekledarnas övervakning. De hade tillgång till gymnastiksal, pysselrum, konstgräsplan och lekparker. Under eftermiddagarna har föräldrarna och barnen också gemensamma utomhusaktiviteter.

Vi lyssnar på föräldrar som alldeles för länge kämpat för att orka. När de sedan gått i väggen, har de insett att kommunen haft bra hjälp att erbjuda. Föräldrarna kan tipsa varandra om hemservice, stödfamilj, att det hjälpt att tala med en psykiatrisk sjukskötare. De delar erfarenheter av att övervinna skammen av att behöva hjälp och att kämpa med att de inte tidigare tagit itu med problemen. Det kan vara betydligt lättare att ta till sig förslag av en person som kämpat med liknande svårigheter än av en professionell.

De här lägren är ett samarbete med kommunerna som skriver rekommendationer om familjerna för att de ska få delta i lägret. Jag vill också tro att familjerna efter lägret bättre kan dra nytta av den service som kommunerna har att erbjuda dem.

Under veckan slappnar föräldrarna av och barnen blir så mycket gladare. På lördag kväll sitter jag vid bassängkanten och ser på barnen som leker i vattnet. Barnen dyker, hoppar och rutschar, men ett lugn har lagt sig över bassängen.

Även om jag är trött när jag kommer hem och slänger ryggsäcken i soffan efter fyra intensiva lägerdagar, känner jag mig tacksam och fylld av inspiration för att det här jobbet känns så meningsfullt. Katarina Fagerström, sakkunnig i förebyggande barnarbete, socialarbetare och psykoterapeut