Kranvatten?

KOLLOIDALT SILVER Jag har med visst intresse tagit del av den livaktiga debatten om kolloidalt silver på HBL:s insändarsidor och kan bara konstatera att de som debatterar pratar förbi varandra. Det är alldeles onödigt att skrämmas med förgiftningsfall. De är sällsynta. Det tyngsta argumentet är faktiskt att det inte finns några som helst belägg för att oralt intag av kolloidalt silver skul le ha några som helst positiva effekter, varken för att bota eller förebygga sjukdomar. Trots detta marknadsförs produkten i diverse slutna forum och är ett lönande geschäft för somliga.

Nanopartiklar av silver och silverjoner har antibakteriella egenskaper och har använts bland annat i förband, men även om ett plåster stoppar en blödning i huden så hjälper det inte att äta plåster om man har magsår. Nanopartik larnas egenskaper har även använts i klädesplagg för att motverka odörer och där orsakat stora problem eftersom de är farliga för, bland annat, vattenlevande organismer. Det finns således miljöaspekter som gör att man vill minska all användning av silver på detta sätt. Även som vattenreningsprodukt.

Då Yle gjorde en undersökning av de olika varianter av kolloidalt silver som såldes i Finland fann man att många av dem inte motsvarade märkningen på flaskan. Vissa innehöll större mängder än vad som angavs, andra mindre och vissa inget alls. Det finns således ganska stor chans att de som anser sig ”botats” av kolloidalt silver i själva verket druckit kranvatten! Diskussionen om kolloidalt silver är nu avslutad. Red.