Ljuset i tunneln?

”Men givet vad vi känner till i dag om konjunkturbilden – baserat på inkommande data och ledande indikatorer – ser inte någon dramatisk förändring av efterfrågebilden ut att vara i antågande. Mer troligt är att det är frågan om en gradvis avkylning, där t

Efter ännu en turbulent vecka ser det i skrivande stund lite ljusare ut på världens aktiemarknader. De amerikanska börserna ligger på en högre nivå än i måndags, de europeiska marknaderna har rekylerat upp med nästan fyra procent på en vecka och även nordiska aktier är högre. Frågan är om den korrektion vi såg under oktober nu är över, eller om det bara är en temporär paus i en längre nedgång?

Erfarenhetsmässigt skulle jag säga att vi kommer att få se mer volatilitet i aktiemarknaderna ytterligare en tid. Många investerare som togs på sängen av nedgångarna under oktober kan vilja minska sin exponering mot aktiemarknaderna på uppgångar framöver. Vi befinner oss, trots allt, sannolikt i slutet av en relativt lång konjunkturuppgång. Samtidigt har den senaste månadens kursnedgångar skapat en värderingssituation som – givet att man inte tror på en fullständig kollaps i global efterfrågan – ser attraktiv ut.

Det finska HEX25-indexet har fallit med cirka 7,5 procent sedan utgången av september. De största nedgångarna har – inte helt förvånande – noterats i konjunkturkänsliga bolag som Outotec, Outokumpu, Nokian Renkaat och Stora Enso. Samtidigt har vinstprognoserna inte justerats ned i samma utsträckning.

Faktum är att analytikernas prognoser för 2019 sjunkit med blygsamma 0,1 procent under oktober, vilket förstås innebär att aktierna blivit ”billigare”.

Analytiker har inte alltid rätt (vilket jag själv är väl medveten om efter mer än 25 år som betraktare av verkstads- och teknologisektorerna i Norden). Det budskap som marknaderna sänder är därför att man förväntar sig ytterligare sänkningar av vinstprognoserna för 2019 och 2020 framöver. Men givet vad vi känner till i dag om konjunkturbilden – baserat på inkommande data och ledande indikatorer – ser inte någon dramatisk förändring av efterfrågebilden ut att vara i antågande. Mer troligt är att det är fråga om en gradvis avkylning, där tillväxttalen kommer ned något från dagens höga nivåer.

Tittar vi på vad det betyder för till exempel verkstadsbolagen så innebär det att vinstprognoserna för 2019 måste justeras ned med 10–20 procent för att de ska värderas i linje med historiska genomsnitt. Det säger i sin tur att intäkterna – allt annat lika – i princip inte förväntas växa under det kommande året. I mina ögon är det en väl pessimistisk syn på konjunkturen som åtminstone bör ge potential för en rekyl uppåt i närtid.

Vad krävs då för att marknaderna ska återfå självförtroendet?

Viktigast är en stabilisering av konjunkturindikatorerna i eurozonen, som för närvarande pressas av bland annat bilindustrins problem med nya avgasregler och svagare efterfrågan från exportmarknaderna. Därefter kommer en lösning på handelskonflikten mellan USA och Kina.

Kanske är president Trumps senaste utspel, där han ber kongressen att göra ett utkast till ett handelsavtal inför G20-mötet i slutet av november det ljus i tunneln vi väntar på. Eller så är det ett mötande godståg. Jag hoppas (och tror) på det förstnämnda.