HBL mötte omtalad karavan i Mexiko
Det som började med ett hundratal honduranska migranter är i dag ett hett ämne på den storpolitiska arenan. Tusentals centralamerikaner har anslutit sig till karavanen som sakta rör sig norrut mot USA. Donald Trumps hot om att sända tusentals soldater til
Solen bränner i nacken och Erica García Medina har stannat till vid vägkanten för att låta fötterna vila en stund och i hopp om att få skjuts. Hon har gått sedan klockan fyra i morse. Sonen Jeffery Steven ställer sig upp i barnvagnen som någon gav till dem i Tapachula, efter att ha korsat gränsen från Guatemala till Mexiko.
– Mina barn lider, för du ska inte tro annat än att det är svårt att gå i den här solen. Men alla hjälper oss här längs med vägen i Mexiko – alla kommer med mat!
Efter en liten stund kommer en ny grupp invånare. De har med sig små knyten med tamales, en mexikansk rätt gjord på majs och kött inlindat i majskolvsblad, som de delar ut. Några andra delar ut blöjor och dricka. Solidariteten tycks plötsligt inte ha några gränser. Längs vägen kommer hela tiden flera människor gående. När en lastbil eller buss stannar till börjar alla springa mot den för att få en plats.
Dyr och farlig rutt
Hundratusentals centralamerikaner gör varje år resan norrut mot USA och det är långt ifrån alltid de blir väl mottagna. Rutten kontrolleras av knarkkarteller, korrupt polis och andra kriminella, som utpressar, rånar, våldtar och mördar papperslösa längs vägen. Migration innebär stora pengar och tiotusentals har fått betala med sina liv.
Mexiko har sett flera karavaner tidigare, men den som startade med omkring tvåhundra personer i San Pedro Sula i Honduras den 12 oktober har hela tiden vuxit och är nu större än någonsin tidigare. Enligt kommunledningen i Juchitán handlar det om uppskattningsvis sextusen personer, varav de allra flesta kommer från Honduras. En samlad grupp som dessutom drar till sig en sådan här medieuppmärksamhet innebär färre faror.
– Jag känner mig säkrare och ber till Gud att han ger mig möjlighet att uppfylla mina drömmar så att mina barn kan få ett annat, bättre liv, förklarar García Medina.
Sonen Jeffery Steven är 1,5 år och storasyster María José fyller 4 år nu i november. Kvar i Honduras finns ytterligare två syskon på 5 och 6 år. Hemma i Tegucigalpa hade García Medina, själv 25, ibland haft korta jobb i affär eller som servitris, men pengarna räckte aldrig till.
– I Honduras tjänar man inte ens tillräckligt för att köpa mat. Om det finns pengar till mat finns det inte till hyran; om det finns till hyran finns det inte till mat och barnen behöver kläder och ett tryggt hem.
Hjälpstation i Juchitán
När karavanen kommer fram till Juchitán i södra Mexiko har myndigheter och frivilliga förberett med vattentankar, mat, sjukvårdstält och toaletter i anslutning till en oanvänd bussterminal. Människor ligger utspridda på filtar och plastsäckar över hela golvet och långa köer ringlar sig över betongplanen mot de bilar och uppställda bord där organisationer och frivilliga delar ut mat, frukt, tvål och andra hygienartiklar. Många har problem med skavsår och blåsor eller har bränt sig, hopträngda på flak som gett dem skjuts längs vägen.
– De behöver omplåstring och såren måste läkas för att de inte ska få infektioner som i värsta fall hindrar dem från att fortsätta, säger Daniel Santaella från mexikanska Röda korset.
Allvarligare problem skickar de vidare till delstatens sjukvårdspersonal eller vid behov till närmaste sjukhus. Längs vägen från gränsen har en person avlidit efter att ha fallit från en bil och ytterligare några har skadats. Här i Juchitán ges dessutom extra vård till barn och gravida.
Trumphot
Medieuppmärksamheten runt gruppen har gjort att fler hört talas om den och velat ansluta sig. Att kunna resa säkert utan att behöva betala uppemot 6000 euro till en smugglare har lockat många. Samtidigt har den förvandlat karavanen till ett slagträ inför mellanårsvalet i USA. President Donald Trump har lovat skicka 15 000 militärer till gränsen för att hindra migranterna från att ta sig in i landet . Trump har hävdat att karavanen består av kriminella vars resa har finansierats av allt från Demokraterna till Islamiska staten.
Till en början försökte Mexiko stoppa karavanen från att ta sig in i landet, men väl här har polis från såväl nationell som delstatlig nivå främst synts patrullera längs karavanen för att garantera säkerheten för migranterna. Frågan är hur länge välviljan håller i sig. Karavanen har nämligen inspirerat till efterföljare. I måndags anlände ytterligare över tusen personer till gränsen mellan Guatemala och Mexiko och flera grupperingar har gett sig av från El Salvador för att komma efter.
Fattigdomen driver på flykt
Den norra triangeln bestående av Honduras, El Salvador och Guatemala präglas av fattigdom och gängvåld, men också av svaga statsapparater, demokratiunderskott, korruption, straffrihet och militarisering. Att så många trots hårda ord norrifrån väljer att försöka ta sig någon annanstans handlar ofta om att de inte ser någon annan utväg.
36-åriga Jairo Melendez kommer från honduranska Copán Ruinas och berättar att skörden varit så dålig fyra år i rad, att det helt enkelt inte gick längre.
– Det blir ingen majs längre och inga bönor. Allt har torkat i flera somrar nu, så det var därför vi bestämde att söka oss till ett nytt land med nya och bättre möjligheter så att våra barn inte ska behöva lida på samma sätt som vi.
Han är långt ifrån ensam. För många lantbrukare i den ”torra korridoren” som går genom Centralamerika blev ännu ett år utan en ordentlig skörd spiken i kistan. Kaffeodlingarna har drabbats av skadedjur och ger knappt någon inkomst och resten har torkat bort. Dessutom kommer gängen varje månad för att kräva in sina pengar.
– Problemet är om man inte ens
Det blir ingen majs längre och inga bönor. Allt har torkat i flera somrar nu, så det var därför vi bestämde att söka oss till ett nytt land med nya och bättre möjligheter. Jairo Melendez
har tillräckligt för att kunna äta. Men man gör vad man kan, för om man inte betalar den summa de säger kan de kidnappa ens barn eller döda en.
Melendez förhoppning är att kunna jobba ett eller två år i USA och spara ihop pengar så att familjen kan köpa en egen bit mark att bygga sitt hus på och att ha råd med barnens skolgång. Hade det inte varit för den dåliga skörden hade han varit kvar hos dem nu.
USA och jobb hägrar
Flera organisationer med erfarenhet från tidigare karavaner har slagit följe med gruppen och varje kväll kallas till stormöte för att bestämma och meddela planen för nästa dag. Då passar de också på att peppa varandra.
– Ingen får tappa sugen nu. För vi finns här i hela Mexiko för att stötta er, var budskapet i Juchitán.
Stämningen är förvånansvärt hög, någon har tagit dit högtalare från vilka det strömmar cumbia och ett gäng spelar fotboll. Erica García Medina är trött, men har inga planer på att ge upp. Hon vill jobba för att kunna ge sina barn ett tryggt hem utan att ständigt behöva flytta runt.
– Det är mitt mål, att komma till USA och jobba hårt så att mina barn kan få det som jag aldrig hade, först och främst ett hem och hjälpa min mamma som har lidit så mycket när hon har kämpat för oss.
Lyckas de inte ta sig till USA kan hon tänka sig att stanna i Mexiko och jobba här.
– Om Gud vill att jag stannar här kommer han att hjälpa mig och annars får jag åka tillbaka till mitt land och fortsätta kämpa för mina barn därifrån.