Nätdemokrati fångar väljare
Demokrati har visat sig vara ett bra politiskt system. Men nu finns tecken på att det krackelerar. Det kan behövas en uppdatering.
Iglobaliseringens breda kölvatten kan det finnas många väljare som känner sig osäkra, rädda eller helt enkelt besvikna – som förlorare. Det kan leda till att de inte längre har förtroende för traditionella partier och det politiska systemet.
Nya populistiska rörelser kan väcka intresse eller så kan det rådande styret upplevas förlegat och ineffektivt och man låter helt bli att rösta.
Reaktioner och tankar av det här slaget har på vissa håll gett kraftiga effekter som nu skakar om det gamla politiska systemet och hela demokratibegreppet.
Det har sannolikt aldrig skrivits så många böcker om demokrati som just nu. Det beror inte på att det är ett nytt fenomen, det är snarare fråga om ett gammalt som ruskas om.
Därför är det inte heller ovanligt med titlar som talar om ”demokratin i kris” eller ”hoten mot demokratin”. Auktoritära partier och ledare har stigit fram och fått en synlig plats i många länder, till och med där demokratin har långa traditioner.
Det kan vara dags att se på alternativa demokratimodeller. Det talar också lågt valdeltagande för.
Att ändra hela det politiska systemet med representativ demokrati känns avlägset och främmande och går inte över en natt. Men om ett parti eller en rörelse öppnar för ett nytt system med mer direkt demokrati och det visar sig locka folk och fungera kan det sprida sig.
Dagens digitala teknik ger stora möjligheter att smidigt, snabbt och billigt ta reda på hur folk förhåller sig till olika frågor och låta dem påverka.
Det är inte troligt att en gammal partielit är redo att ge avkall på sin makt, vilket det är fråga om ifall man genom nätdemokrati låter anhängarna besluta vilken inställning partiet ska ha i en viss fråga.
Om det ska experimenteras med nya demokratiska idéer ska nog initiativet komma från nya partier eller snarare rörelser.
Riksdagsledamot Harry Harkimo väckte en del uppmärksamhet i våras då han meddelade att han fått nog av Samlingspartiet och det sätt på vilket beslut fattas där – av en liten klick. Han lämnade partiet och meddelade att han tillsammans med några andra har grundat en ny rörelse, Liike nyt. Genom den vill Har- kimo och de övriga frontfigurerna skapa ett helt nytt sätt att aktivera människor och göra politik, närmast via digitala omröstningar i politiska frågor.
En förebild för Liike nyt finns i Italien i form av Femstjärnerörelsen (M5S). Den fungerar genom direkt demokrati och partiet involverar människor via en plattform på nätet där omröstningar ordnas kring allt från valprogram och kandidater i val till konkreta politiska frågor, lagförslag och till och med regeringsprogram. Sedan 2012 har omröstningar hållits var tredje vecka i snitt, ofta med vägledande uttalanden från sakkunniga, vilket kan ses som viss styrning.
M5S grundades för mindre än tio år sedan och har vuxit snabbt. I parlamentsvalet i mars blev det Italiens största parti. Det är ännu för tidigt att uttala sig om hur Femstjärnorna klarar regeringsansvaret, men början har inte varit lätt. Även om det blir ett fiasko betyder det i och för sig inte att det nya nätdemokratiska system som rörelsen har skapat skulle vara dåligt.
Partier som väljer att rådfråga anhängarna i det mesta har inte en egen uttalad linje, inte förrän anhängarna har sagt sitt. Det betyder att linjen formas efter hand. Samtidigt finns givetvis också risken eller chansen att linjen justeras om anhängarna blir fler eller annars ändrar åsikt.
En valslogan som säger att ”Vi vill det ni vill” kan låta lockande, men var finns trovärdigheten, stabiliteten och linjen? Om det som är populärt alltid är klokt och hållbart kan man också fråga sig.
Känns det ändå tryggare med representativ demokrati, med partier som förbinder sig till en viss sorts politik så långt det är möjligt? Eller är en kombination av traditionell och nätdemokrati den nya demokratiska lösningen?
Diskussionen om demokratin och dess former är i vilket fall som helst hälsosam och viktig.