Han ger inte upp drömmen om den nordiska unionen
Gunnar Wetterberg, mannen som argumenterat kanske högljuddast för en nordisk förbundsstat, tycker att det nu om någonsin är dags att förenhetliga socialförsäkringarna och aktiebolagslagstiftningen i de nordiska länderna.
Det har gått nio år sedan Gunnar Wetterberg skrev en debattartikel i Dagens Nyheter om det han kalllade en historisk möjlighet att skapa en ny nordisk union. Tankarna förädlades i Nordiska rådets årsbok Förbundsstaten Norden, som kom ut året därpå. I flera sammanhang har han sedan argumenterat för att de fem nordiska länderna borde gå samman och inför en gemensam valuta, arbetsmarknad och utrikesoch säkerhetspolitik.
Att unionstankarna inte har avancerat tar Wetterberg inte som något personligt nederlag, visar det sig när han i går besökte Helsingfors för att tala på ett seminarium, arrangerat av Handelsgillet tillsammans med Ekonomiska samfundet och Hanken. Ur historikerns perspektiv behöver allt inte ske direkt.
– När jag presenterade boken var det många som sa att förbundsstaten är en god idé, men att den bara kan bli aktuell ifall det blir en kris. Nu är krisen här.
Han syftar på euron och Italien, flyktingkrisen och ökade säkerhetspolitiska spänningar.
– Vi har ett Ryssland som blir allt mer aggressivt och ett USA vi inte vågar lita på. I Norden kan vi finna trygghet i varandra.
Som Wetterberg ser det kan EU i dag köra över de enskilda länderna
men det skulle vara svårt att ignorera Norden, som också skulle vara en självklar deltagare i G20-sammankomster.
– EU och Norden kan befrukta varandra. Vi borde återuppliva det nordiska juristsamarbetet, och släppa loss våra bästa jurister för att se vad som kan göras åt socialförsäkringar och skatter. Allt är inte EU-fixerat, vi kan ta egna initiativ.
Wetterberg erkänner att det saknas politiskt intresse för att påbörja en femtonårig process mot en förbundsstat.
– Men politiken har förändrats. När jag var liten pojke kom initiativen inifrån partierna, nu har partierna blivit reaktiva.
Med det menar han att politikerna och partierna reagerar på det som händer i samhället. Ifall näringslivet, organisationerna och medierna lyfter fram de nordiska möjligheterna, kan saken också komma upp på den politiska agendan.
I Finland är vi ibland lite sura på att svenskarna inte verkar visa intresse för det som händer här. Håller det på att ske en förändring? – Sverige är det mest insulära landet i Norden, tyvärr. Men nu är Sverige stukat och tilltufsat, de andra nordiska länderna är på många sätt mer framgångsrika.
Språket ett hinder
Den största utmaningen för den nordiska förbundsstaten är språket, enligt Wetterberg.
– Förbundsstaten skulle ha tre språk: skandinaviska, finska och isländska. Engelska skulle vara smörjmedlet det första årtiondet, sedan skulle intresset för att lära sig varandras språk öka. Det såg man när Finland var en del av Sverige, då fanns det rikssvenskar som lärde sig finska.
Om tjugo år kanske språkproblemen är historia, med översättningstjänster
som aktiveras av våra tankar?
– Det där tror jag inte på. Man måste leva i språket för att behärska det. Dessutom överskattar vi hur snabbt tekniska förändringar sker.
Wetterberg har tidigare sagt att han tror på en fem procents sannolikhet för en nordisk förbundsstat. Nu har han justerat sin prognos till åtta procent. Men själv kommer han inte att öka sitt engagemang i offentligheten.
– Det är inte bra om en enda person tycker till för ofta.
Gränshinder måste erkännas
Wetterberg var inte ensam om att ha nordiska åsikter på seminariet. Bland annat Risto E. J. Penttilä som numera är vd för konsultbolaget Nordic West Office, och Kenneth Broman, stabschef vid Nordiska ministerrådet, deltog i en paneldebatt om gränshinder. Enligt Broman handlar det om att erkänna att det finns gränshinder.
– Det fungerar inte så effektivt som vi tror, säger han och nämner olika standarder inom byggbranschen som ett exempel.
Broman ser arbetsmarknaden som det största gränshindret.
– I alla fem länder sitter vi med gamla strukturer i stängda rum, när vi borde öppna upp.
Penttiläs dröm är elektroniskt medlemskap för alla i Norden.
– Men det är omöjligt, EU låter inte oss göra det. Men ett starkt nordiskt block inom EU vore en stor vinst för oss alla. Norden borde ta Storbritanniens roll.