Fula avtryck i paradiset
I går hyllades tvåspråkigheten runtom i landet och svenska dagen fick stor synlighet i nyhetsflödet. ”Språkgrälen är ett minne blott. Eller är de?” undrade Kauppalehtis nyhetschef.
Människans påverkan på naturen är så tydlig att naturfotografikonsten inte kan förbise den. Utställningen Spår på Haltia i Noux tar fasta på att exempelvis plasten håller på att strypa naturlevande djur som sjölejonet. Konstnärerna hoppas att ångesten ska omsättas i handling för naturens bästa.
På svenska dagen var det många som grävde ner stridsyxan och hyllade det svenska språket. Med statsminister Juha Sipilä (C) i spetsen betonade politikerna nyttan av ett tvåspråkigt land.
– Det är viktigt att de båda inhemska språken syns och hörs i Finland. Svenskan och den finlandssvenska kulturen är en del av det finländska, skrev Sipilä på Twitter.
Kauppalehtis nyhetschef Janne Pyösti påminde om att dagen inte alltid varit en festens dag för svenskivrarna. Under 1930-talet, då språkstridigheterna var som värst, firades dagen bland finskivrarna som ”aggressiva imperialismens festdag” och gatuslagsmålen mellan språkgrupperna haglade.
– Tur att de tiderna är förbi, eller är de?
Men språkgrälen har varit en viktig del av vårt identitetsskapande, påpekar musikjournalisten Vesa Sirén i Helsingin Sanomat.
– En stor del av vår kultur har uppstått av dynamisk interaktion mellan två nationalspråk.
Han för läsarna tillbaka till slutet av 1800-talet och lyfter fram kompositören Jean Sibelius betydelse för de båda inhemska språken. Sibelius fungerade som en brobyggare mellan språkgrupperna under ofärdsåren och krigstiden.
– Redan Sibelius kände till styrkan med tvåspråkigheten, skriver Sirén och nämner Elias Lönnrot som ett annat exempel. Han hade finska som modersmål och talade finska med sin son men svenska med frun och döttrarna.
Sirén ser svenskan som ett verktyg för att förstå finskheten bättre.
– Utan det svenska språket skulle vår uppfattning om den finländska identiteten var ofullständig, skriver han och blir sedan mer konkret:
– Utan svenskan skulle vi inte heller få njuta av skandinavisk facklitteratur, eftersom bara en del översätts till finska och engelska.
Också Kauppalehtis Pöysti vill slå ett slag för fördelarna med svenskan och lyfter fram det finlandssvenskarnas sociala kapitalet.
– Vi vet ju att finlandssvenskarna lever 2–3 år längre än finländarna. Orsaken ligger inte i dieten eller genetiken, utan i det sociala kapitalet.
Gör som finlandssvenskarna, föreslår Pöysti, förhåll er lite lättare till livet och skapa bättre kontakter till Sverige.
Hyllningar på Twitter
På ledarplats i Helsingin Sanomat konstaterar Matti Kalliokoski att det svenska språkets ställning i offentligheten och inom servicesektorn tunnats ut.
– Många traditionella institutioner är bara skuggor av sitt forna jag. Svenskan har blivit ett privat språk som bara talas mellan släktingar, ett språk som har allt mindre naturliga livsmiljöer, skriver Kalliokoski.
Får man däremot tro de sociala medierna har var och varannan institution satsat stort på svenskan, åtminstone under gårdagen.
– Tvåspråkigheten är en rikedom och en resurs som vi har all orsak att vara stolta och glada över, skriver presidentfrun Jenni Haukio medan Elina Pirjatanniemi, professor i folkrätt och föreståndare för Institutet för mänskliga rättigheter vid Åbo Akademi, bjuder på sitt favoritord på svenska:
– Med varje språk öppnas nya världar, nya sätt att formulera sig, nya tankemönster. Och givetvis ska jag berätta favoritordet på svenska (ett av många): vimmelkantig. Att vara vimmelkantig, det är något det.
Krigsveteranerna påminde på Twitter att dagen uppmärksammar finlandssvenskarnas rätt att använda svenska språket i Finland och hedrar vårt gemensamma, tvåspråkiga fosterland.
Utan det svenska språket skulle vår uppfattning om den finländska identiteten var ofullständig. Vesa Sirén Musikjournalist