Tunnlar, tunnlar, mera tunnlar

Ingenting är så lönsamt för planerare och byggare som järnväg och – tunnlar. Så ser det ut när man tittar på alla planerna.

Spåren som järnvägsspåren lämnar är just nu inte vackra. Statsbolaget VR kämpar ständigt med höstlöv och snöyror som orsakar förseningar, arkitekterna bakom den förarlösa metron förklarar i tingsrätten varför det inte blev något av automaten utan tvärtom behövs nya busslinjer och byggandet av Spårjokern ska börja nästa år men projektet saknar upp till hundra miljoner euro.

Utbyggnaden av huvudstadsregionens kollektivtrafik är också ett genialt koncept. Avigsidor som tunnelseende och korkade byggbeslut kan alltid avfärdas med miljöargument. Men konstigt nog verkar en alternativ dragning för Centrumslingan, som enligt projektledningen ska spara tid och pengar, inte duga trots att det ännu på våren backades upp av Kommunikationsministeriet?

Gemensamt för många upphandlingar tycks vara att det startas upp lukrativa projektledningsorganisationer inom den offentliga förvaltningen. I dem ingår konsulter vars utredningar sällan avviker från de spår som politikerna redan stakat upp. Och det lobbas friskt, säger kritikerna. Motivationen är pengar.