Me­di­er­nas fel, sä­ger pre­si­dent Trump

Den här gång­en ha­de va­la­na­ly­ti­ker­na rätt. Re­sul­ta­tet av mel­lanårsva­let i USA låg myc­ket nä­ra pro­gno­ser­na.

Hufvudstadsbladet - - Nyheter - JOHN-ERIK JANSéN john-erik.jan­[email protected]­me­dia.fi

Efter det så kal­la­de mel­lanårsva­let gick Do­nald Trump till an­grepp mot bland an­nat en av me­die­bo­la­get CNN:s re­port­rar, kal­la­de ho­nom en oför­skämd, fruk­tans­värd per­son.

– Ni är fol­kets fi­en­de, sa­de han om me­di­er­na.

Att släp­pa kon­trol­len över re­pre­sen­tant­hu­set, som va­rit un­der re­pu­bli­kanskt sty­re de se­nas­te åt­ta åren, svi­der. Det kan sät­ta käp­par i hju­let för pre­si­den­tens po­li­tik.

En­ligt de fles­ta ame­ri­kans­ka pro­gno­ser lan­dar De­mo­kra­ter­na – in­nan al­la rös­ter slut­gil­tigt re­do­vi­sats – på om­kring 220 plat­ser mot 195 för Re­pu­bli­ka­ner­na. Men siff­ror­na går isär. En­ligt li­be­ra­la NBC News be­räk­ning­ar kom­mer De­mo­kra­ter­na att få 230 plat­ser och Re­pu­bli­ka­ner­na 205 plat­ser.

Många av de nya le­da­mö­ter­na är kvin­nor och re­pre­sen­te­rar mi­no­ri­te­ter. Ka­li­for­ni­en­de­mo­kra­ten Nan­cy Pe­lo­si, som de se­nas­te åren va­rit mi­no­ri­tets­le­da­re, blir san­no­likt ny tal­man.

De­mo­kra­ter­na fick ma­jo­ri­tet i re­pre­sen­tant­hu­set, för förs­ta gång­en på åt­ta år, men Re­pu­bli­ka­ner­na be­höll och till och med för­stärk­te sin ma­jo­ri­tet i kon­gres­sens and­ra kam­ma­re, se­na­ten.

Men det som be­skrevs som en blå – De­mo­kra­ter­nas färg – våg ute­blev. Det blev ing­en jord­skreds­se­ger, inga över­ras­kan­de de­mo­kra­tis­ka fram­gång­ar som kunde ha stärkt par­ti­ets po­si­tio­ner och själv­för­tro­en­de in­för pre­si­dent­va­let om två år.

Där­e­mot be­kräf­ta­de val­re­sul­ta­tet det som har va­rit tyd­ligt än­da se­dan Do­nald Trump kom till mak­ten. USA är po­la­ri­se­rat mel­lan två lä­ger som har helt oli­ka syn på lan­dets fram­tid.

Po­la­ri­se­ring­en var tyd­lig un­der val­kam­pan­jens slutskede. Pre­si­dent Do­nald Trump var sitt par­tis främs­ta val­ar­be­ta­re, och gjor­de enor­ma in­sat­ser för att mo­bi­li­se­ra si­na kärn­väl­ja­re, kon­ser­va­ti­va, miss­nöj­da, me­del­ål­ders vi­ta, fö­re­trä­des­vis, män.

De grup­per som Trump har ut­ma­nat i de­mo­krat­läg­ret lyc­ka­des ock­så med sin mo­bi­li­se­ring. Det märks bland an­nat i den star­ka fram­mar­schen för de­mo­kra­tis­ka kvin­nor. Re­pre­sen­tant­hu­set får ett re­kord­stort an­tal kvinn­li­ga le­da­mö­ter, och det har ald­rig förr valts in li­ka många nya kvinn­li­ga le­da­mö­ter i kam­ma­ren.

Kvin­nor­nas mo­bi­li­se­ring har stärkts un­der he­la Trumps pre­si­dent­tid, men vill man pe­ka på en en­skild hän­del­se kan det hand­la om det öpp­na kvin­no­förak­tet som kom till sy­nes un­der pro­ces­sen kring till­sät­tan­det av Brett Ka­va­naugh som do­ma­re i Högs­ta dom­sto­len.

Bland de in­val­da kvin­nor­na finns ock­så fle­ra re­pre­sen­tan­ter för oli­ka mi­no­ri­tets­grup­per.

Det fak­tum att Re­pu­bli­ka­ner­na nu mis­te ma­jo­ri­te­ten i re­pre­sen­tant­hu­set vi­sar att var­ken den ur­star­ka eko­no­min el­ler hot­bil­der­na kring il­le­gal in­vand­ring som Trump må­la­de upp med bre­dast möj­li­ga pen­sel var till­räck­ligt för att Re­pu­bli­ka­ner­na skul­le kun­na be­hål­la sitt oin­skränk­ta grepp om kon­gres­sen.

Trump har för­verk­li­gat en del av si­na vallöf­ten, men det har in­te gett ho­nom nå­got stöd ut­ö­ver det han re­dan har. Re­sul­ta­tet ger bå­da par­ti­er­na en hel del att tän­ka på. Ska Re­pu­bli­ka­ner­na fort­sät­ta att fram­stäl­la De­mo­kra­ter­na som en fi­en­de och ett hot, el­ler ska man slå an me­ra sam­ar­bets­in­rik­ta­de ton­gång­ar?

För De­mo­kra­ter­na gäl­ler det att väl­ja mel­lan att när­ma sig Trumps po­pu­lis­tis­ka lin­je och ska­pa fi­en­de­bil­der, el­ler in­rik­ta sig på tra­di­tio­nell sak­po­li­tik.

Med re­pre­sen­tant­hu­set i de­mo­kra­tis­ka hän­der skul­le det ver­ka me­ra kon­struk­tivt för Trump att to­na ner an­ta­go­nis­men, men efter två år med häf­ti­ga kon­fron­ta­tio­ner ver­kar det här in­te san­no­likt.

De­mo­kra­ter­na kunde gag­nas av att fram­stå som sak­in­rik­ta­de och strä­va efter håll­ba­ra po­li­tis­ka lös­ning­ar, men det är li­ka möj­ligt att par­ti­et går in för att brom­sa och bloc­ke­ra Trumps ini­ti­a­tiv, och sam­ti­digt an­vän­der makt­po­si­tio­nen för att star­ta ut­red­ning­ar av Trumps sam­rö­re med Ryss­land och hans pri­va­ta af­fä­rer.

I det av­se­en­det ser mel­lanårsva­let in­te ut att kun­na över­byg­ga splitt­ring­en som lam­slår den ame­ri­kans­ka po­li­ti­ken.

Op­ti­mis­ter på den här si­dan At­lan­ten tror att De­mo­kra­ter­na kan an­vän­da sin ma­jo­ri­tet i re­pre­sen­tant­hu­set för att ge USA:s eu­ro­pe­is­ka al­li­e­ra­de en stör­re tyngd i ut­ri­kes­po­li­ti­ken. Men mak­ten över ut­ri­kes­po­li­ti­ken finns i Vi­ta hu­set, och ingen­ting ty­der på att Do­nald Trump skul­le va­ra på väg att änd­ra sin kri­tis­ka in­ställ­ning till in­ter­na­tio­nell han­del, av­tal och or­ga­ni­sa­tio­ner.

”Ame­ri­ka först” var Trumps vik­ti­gas­te vallöf­te, och den här prin­ci­pen är och för­blir den cen­tra­la utri­kes­po­li­tis­ka dokt­ri­nen un­der hans pre­si­dent­skap.

När Trump och hans stab ana­ly­se­rar val­re­sul­ta­tet fram­står an­tag­li­gen löf­tet som en av de vik­ti­gas­te or­sa­ker­na till att De­mo­kra­ter­nas val­se­ger in­te blev nå­got jord­skred utan en gans­ka or­di­när mel­lanårs­skift­ning från pre­si­den­tens par­ti till op­po­si­tio­nen.

FO­TO: LEHTIKUVA/MICHAEL B. THO­MAS

■Josh Haw­ley med sin fru efter se­gern över se­na­tor Clai­re McCaskill.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.