EU borde mer kritiskt uppmärksamma Spaniens växande brister i demokratin

KATALONIEN Sedan ett år är jag inlåst i en cell och tittar på himlen genom galler. Under den tiden har jag sett min 18 månader gamla son bara några timmar per månad.

Jag har ingen mobiltelefon eller tillgång till internet. I ett års tid har jag fått följa vad som händer i mitt företag på distans. Sedan ett år hålls jag fängslad utan borgen och utan datum för rättegång för att ha försvarat vad som är grundläggande rättigheter i alla demokratier, yttrandefriheten och rätten att hålla möten och protestera.

Sedan ett år är jag politisk fånge, jag hålls som gisslan av den spanska regeringen. Om Spanien är en demokrati, hur är detta möjligt? Hur kan det finnas politiska fångar om det nu är så att Franco-diktaturen upphörde för mer än 40 år sedan? Det finns inget enkelt svar. Spanien har ett enormt politiskt problem med Katalonien, men kan inte hantera det på det enda möjliga sättet för moderna demokratier, med en politisk lösning. I stället försöker de lösa det med polis och domare utan att inse att detta bara gör problemet större.

Om 80 procent av befolkningen säger att de vill rösta om sin politiska framtid, vilket är fallet i Katalonien, kan man inte bara låtsas att man inte uppfattar denna vilja. När Kanada och Storbritannien stod inför en sådan folkvilja beslöt de att förhandla med Quebec och Skottland om folkomröstningar. När mer än två miljoner katalaner valde att ändå rösta, den 1 oktober förra året, då skickar man inte ut den spanska polisen för att slå fredliga medborgare. Om man vill betraktas som en rättsstat kan man inte skicka oskyldiga människor i fängelse eller i exil, vilket nu är fallet i Spanien.

När jag greps för ett år sedan anklagades jag för uppvigling, för att ha klättrat upp på en spansk polisbil (med tillåtelse av poliserna) och det hävdades att jag hade gjort det för att uppvigla till belägring och våld – de i högsta grad fredliga demonstranter som jag försökte skingra. När det kom videoinspelningar som visade att jag bad de fredliga demonstranterna att åka hem ändrade den spanska regeringen anklagelsen från uppvigling till uppror. Nu anklagas jag för att ha uppmanat människor att delta i folkomröstningen den 1 oktober 2017 och för att ha uppmanat dem att blockera den spanska polisen när de våldsamt trängde in i vallokalerna för att stoppa röstningen.

Båda anklagelserna är falska och saknar helt bevis. Det är en fars. När min rättegång inleds blir det mycket svårt att underbygga anklagelsen om uppror, och om jag fälls kommer vi att överklaga till EU:s rättsliga instanser. Spanien har redan sett att varken Tyskland, Storbritannien eller Belgien har tillmötesgått deras begäran att genom en europeisk arresteringsorder utlämna demokratiskt valda medlemmar av den katalanska regeringen, vilka flytt för att söka skydd från liknande anklagelser. Dessa länders domare insåg att åtalspunkterna var ogrundade enligt spansk lag.

Är Spanien det enda land som inte vill se att det enda våld som begicks i Katalonien var när de egna poliserna miss-

Spanien gav sig ut på en farlig väg för några år sedan: en ökande kringskärning av individuella och kollektiva mänskliga rättigheter, till en grad att detta nu har nått en oacceptabel gräns.

handlade fredliga väljare i Katalonien, något som visades i tv och på tidningarnas förstasidor runtom i världen? Är det så svårt att förstå att valsedlar och valurnor inte är farliga vapen i en demokrati?

Spanien gav sig ut på en farlig väg för några år sedan: en ökande kringskärning av individuella och kollektiva mänskliga rättigheter, till en grad att detta nu har nått en oacceptabel gräns. EU fokuserar på Polen och Ungern i detta avseende, men skulle vara förtjänt av att titta med ett mer kritiskt öga också på Spaniens växande brister i demokratin. Sedan en längre tid är det inte bara katalaner som åtalas för att utöva sina grundläggande rättigheter, Spanien har också lagt ner webbplatser och tidningar och till och med dömt sångare och skådespelare för deras konstnärliga arbete.

Krisen i Katalonien har alltför länge befunnit sig i ett dödläge. Det är ett akut politiskt problem som kräver en politisk lösning. Sju företrädare för självständighetsrörelsen har gått i exil, däribland den katalanske presidenten Carles Puigdemont, och nio av oss sitter fängslade, utan borgen eller datum för rättegång. Utländska politiker av alla politiska kulörer, mottagare av Nobels fredspris, Amnesty International och Human Rights Watch har alla kritiserat situationen, efterlyst förhandlingar och krävt att vi friges.

Eftersom det inte verkar möjligt att göra framsteg med den spanska regeringen är det kanske dags för internationell medling där EU eller en europeisk regering kunde spela en roll. Det är helt enkelt inte rätt att det finns politiska fångar som jag i 2000-talets Spanien eller någonstans i Europa.