Cykelhjälmen – en riskfaktor i trafiken?

Jag känner mig oerhört naken utan en cykelhjälm. Oskyddad. Då jag cyklar alltså. Inte då jag promenerar, springer eller kör bil.

Cykelhjälmarna har slagit igenom stort i Finland. Vilket är en bra sak. Troligen.

I länder som Danmark och Nederländerna är det en bråkdel av cyklisterna som använder cykelhjälm. Ändå: enligt olycksstatistiken sker det betydligt fler cykelolyckor med dödlig utgång per cyklad kilometer i Finland – och i andra länder där många använder cykelhjälm. Bakvänt?

Många jämför cykelhjälmen med ett säkerhetsbälte. Ingen kör längre bil utan säkerhetsbälte. Ingen vettig, nykter människa åtminstone.

Men det är vilseledande. En cykelhjälm erbjuder väldigt begränsat med skydd och kan i värsta fall skapa en falsk trygghetskänsla.

Cykelhjälmen minskar risken för huvudskador i samband med en olycka. Märkligt nog har undersökningar dock visat att användning av cykelhjälm inte minskar risken för att råka ut för en allvarlig olycka. Det kan till och med vara tvärtom.

”Cykelhjälmen är inte den universallösning som den ofta framställs som. Cykelhjälmen ersätter inte bristerna i trafikens infrastruktur, som gör att cyklister ständigt är utsatta för fara i trafiken.” MARCUS LINDQVIST

reporter

Finns många förklaringar. Som sagt, cykelhjälmen kan skapa en falsk trygghetskänsla. Cykelhjälmen är relativt tunn jämfört med exempelvis en motorcykelhjälm och skyddar endast huvudet. Enligt vissa rön kan cykelhjälmen till och med öka risken för nackskador i samband med en olycka. En cyklist med hjälm kan alltså vara benägen att ta mer risker.

En annan förklaring är att medtrafikanter bemöter en cyklist med hjälm annorlunda. I en omtalad brittisk studie kom psykologen Ian Walker fram till att bilister passerar en cyklist med hjälm med mindre avstånd än en cyklist utan hjälm. Innehåller troligen ett korn av sanning. Har märkt att bilister bemöter mig helt olika, beroende på hur jag är klädd och hurdan cykel jag har.

Cyklar jag med Jopon till butiken blir cykelhjälmen kanske hemma, men då jag tränar med tävlingscykel eller terrängcykel har jag alltid cykelhjälm. Jag rekommenderar inte heller att någon slutar använda cykelhjälm. Den kan rädda ens liv.

Den motstridiga statistiken visar dock med all önskvärd tydlighet att cykelhjälmen inte är den universallösning som den ofta framställs som. Cykelhjälmen ersätter inte bristerna i trafikens infrastruktur, som gör att cyklister ständigt är utsatta för fara i trafiken. Därför sker det relativt mycket färre allvarliga olyckor i Danmark och Nederländerna.

Jag har ett par gånger slagit huvudet och sannolikt blivit räddad av min cykelhjälm. Vid båda tillfällena var en bilist involverad – precis som oftast då en cyklist är med om en allvarlig olycka i Finland. Is, snö och våta löv kan förstås också vara förrädiska ibland. Precis som kombinationen av sprit och cykling.

Cykelhjälmen korrigerar inte det missförhållandet att hela vår infrastruktur är byggd för bilism. I offentligheten, i nyheterna, i kommentarsfälten är det alltid cyklistens fel om det sker en olycka. Cyklisten borde ha haft hjälm. Cyklisten borde ha förstått att sakta in före korsningen. Cyklisten borde ha anpassat sin fart. Brukar du använda hjälm när du kör bil? Brukar du sakta in före en korsning bara för säkerhets skull, även om du har förkörsrätt? Inte?

I praktiken anpassar en cyklist alltid sin körstil till trafiken. Kallas för självbevarelsedrift. Det är väl också vad cykelhjälmen representerar. Men en cyklist är fortfarande väldigt oskyddad i trafiken.