Al­la kän­ner Wal­lan­der

Hufvudstadsbladet - - Dagbok - SÖ­REN VIKTORSSON

I takt med att höst­mörk­ret sän­ker sig över lan­det är det skönt att ku­ra i säll­skap av en god bok.

En om­tyckt, över­vik­tig och all­mänt neu­ro­tisk kri­mi­nal­kom­mis­sa­rie vid po­li­sen i Ystad hör till den ska­ra riks­svens­kar som är rykt­ba­ra långt ut­an­för lan­dets grän­ser och har gett många go­da läs­stun­der. Att herrn ifrå­ga, känd un­der nam­net Kurt Wal­lan­der, blott och bart är en fik­tion tycks in­te spe­la nå­gon roll.

Gå in i en tysk bok­han­del och frå­ga efter Kurt Wal­lan­der-Kri­mis och du får en hel drös i din famn!

När jag i våras vil­le tacka min gre­kisklä­ra­re Ma­ri­na för vi­sat tå­la­mod, gick jag till den väl­sor­te­ra­de bok­han­deln Po­lite­ia i Aten och köp­te en ro­man med ti­teln I pemp­ti gi­ne­ka, ori­gi­nal­ti­tel Den fem­te kvin­nan.

– Kourt Va­lan­ter? Ho­nom har jag sett på tv! ut­brast hon för­tjust och syf­ta­de nog på skå­de­spe­la­ren Rolf Lass­gård el­ler Krister Hen­riks­son – el­ler kanske bå­da.

Film i all ära, men jag fö­re­drar böc­ker­na. Var­för har des­sa gjort så­dant se­ger­tåg i och ut­an­för Sve­ri­ge? Det är mån­ne en tri­vi­al iakt­ta­gel­se och har sagts för­ut, men jag tror det till stor del hand­lar om att kri­mi­nal­kom­mis­sa­ri­en ifrå­ga är så djupt mänsk­lig. I grund och bot­ten är han en rik­tigt hygg­lig prick, men yr­ket sli­ter. Ing­en går fri från li­vets tör­nar och har man dess­utom till yr­ke att ja­ga skur­kar, ja då sam­las sä­kert per au­to­ma­tik en del brå­te i sjä­lens göms­len och vrår.

Wal­lan­der är, tvek­löst, en su­pers­tar när det gäl­ler det pro­fes­sio­nel­la (det är för öv­rigt in­tres­sant att han själv så of­ta tviv­lar på sin kom­pe­tens, ett drag jag av och till tyc­ker mig ha märkt hos per­so­ner som i själ­va ver­ket är all­de­les ut­omor­dent­ligt duk­ti­ga i si­na värv). Men, pri­vat­li­vet är ack så be­dröv­ligt; En­sam­het – så­väl själs­ligt som ero­tiskt – och en ökan­de in­sikt om all­tings för­gäng­lig­het.

Hans läkar­be­sök är in­te hel­ler munt­ra, i den mån det nu hinns med någ­ra så­da­na. Be­sked om för­höjt blod­soc­ker får ho­nom att, om möj­ligt, stäl­la bi­len samt att bör­ja äta nyt­tigt. Ja, i al­la fall un­der någ­ra da­gar...

Det är fa­sci­ne­ran­de med Hen­ning Man­kells an­ti­hjäl­te – är ve­der­bö­ran­de in­te egent­li­gen gans­ka he­ro­isk och där­till, för att va­ra en fik­tion, i högs­ta grad le­van­de?

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.