Bondestam på egna ben

Linda Bondestam

God natt på jorden Förlaget M 2018 Linda Bondestams godnattberättelse vidgar sig för varje läsning.

Läggdagsberättelsen är en långkörare i bilderbokssammanhang. Den finns i otaliga versioner, från Gunilla Bergströms första Alfonsbok Godnatt, Alfons Åberg (1972) till Carl-Johan Forssén Ehrlins omdiskuterade bästsäljare Kaninen som så gärna ville somna (2014), en psykologisk metod eller ett verbalt sömnpiller lätt maskerad till bilderbok.

Helt annorlunda blir godnattberättelsen i Linda Bondestams händer. Precis som i tidigare böcker tar hon ett allomfattande grepp. I God natt på jorden förbinds djur och människa genom insomningsritualer. Perspektivet är rymdvarelsefamiljens, som betraktar jordklotet i en stjärnkikare för att följa hur insomnandet går. I siktet har de apor som spelar ukulele, söta surikater i T-pose och yogaställningar, en avspänd axolotl på havsbotten. Och slutligen människobarnet Hjärtesmulan, som efter oändliga insomningsritualer ändå sover bäst mellan föräldrarna.

Bondestam står för första gången helt på egna ben, som både textoch bildberättare. Det är hon mer än redo för.

”I den här familjen har ingen lust att sova. Hopp i säng, ropar pappa Kiwi. Men det hjälper inte. Han är tvungen att leka flygrussin i flera timmar. Till sist somnar pappa gott. Äntligen! God natt, pappa Kiwi!”, lyder texten till bilder där kiwifågeln iförd partyhatt slocknar. Bokformatet är litet men avlångt, på fackspråk kallat landskapsformat, vilket ger en generös bildyta att arbeta med. In-

ledningsvis är färgskalan dov, det är natt helt enkelt. Växelvis skildras ljusare miljöer. Boksidorna används innovativt så att de bildar täcken som läsaren lägger över karaktärerna, det är en taktil effekt som är fullständigt avväpnande och skapar delaktighet. Till och med naturen får snötäcke. Bondestam gör underhållande intraikoniska självcitat då karaktärerna i boken läser boken som de ingår i och andra böcker av Bondestam, som Diktatorn och Gnatto pak pak.

Bondestam bjuder in både stora och små också i de bilderböcker som vänder sig till de allra yngsta. Hon har en kvalitet i sitt bildberättande som appellerar oberoende av ålder. Det är rasande skickligt gjort. Exempelvis föräldrarnas miner då barnet förnöjt brer ut sig mellan dem i deras säng är sprängfylld av identifikationspotential för den vuxna medläsaren. De tilltufsade och avdomnade ugglorna, som efter en aktiv natt följd av en sockerstinn frukost på croissanter och kakao tuppar av, är obetalbara.

Den svenska bilderboksforskaren och kritikern Ulla Rhedin, som är den som revolutionerat den nordiska bilderbokskritiken genom att uppmana till visuell läskunnighet, sade på Bokmässan i Göteborg att en kritiker borde läsa en bilderbok varje dag i sex veckor för att alls kunna uppfatta alla nivåer i bilderboksberättandet. Replikerade gjorde Dagens nyheters Lotta Olsson som menade att knappast någon kritiker har så generösa arbetsvillkor.

Jag har inte läst Bondestams bok så länge, men för varje läsning har boken vidgat sig. Den förtjänar verkligen en plats på bokhyllorna och vid sängkanterna. God natt på jorden bär bondestamsk prägel i varje detalj. Respekten både för genren och för det lilla barnet som läsare genomsyrar detta betagande, stilsäkra och helgjutna konstverk.