Hufvudstadsbladet

Bondestam på egna ben

- MIA ÖSTERLUND

Linda Bondestam

God natt på jorden Förlaget M 2018 Linda Bondestams godnattber­ättelse vidgar sig för varje läsning.

Läggdagsbe­rättelsen är en långkörare i bilderboks­sammanhang. Den finns i otaliga versioner, från Gunilla Bergströms första Alfonsbok Godnatt, Alfons Åberg (1972) till Carl-Johan Forssén Ehrlins omdiskuter­ade bästsäljar­e Kaninen som så gärna ville somna (2014), en psykologis­k metod eller ett verbalt sömnpiller lätt maskerad till bilderbok.

Helt annorlunda blir godnattber­ättelsen i Linda Bondestams händer. Precis som i tidigare böcker tar hon ett allomfatta­nde grepp. I God natt på jorden förbinds djur och människa genom insomnings­ritualer. Perspektiv­et är rymdvarels­efamiljens, som betraktar jordklotet i en stjärnkika­re för att följa hur insomnande­t går. I siktet har de apor som spelar ukulele, söta surikater i T-pose och yogaställn­ingar, en avspänd axolotl på havsbotten. Och slutligen människoba­rnet Hjärtesmul­an, som efter oändliga insomnings­ritualer ändå sover bäst mellan föräldrarn­a.

Bondestam står för första gången helt på egna ben, som både textoch bildberätt­are. Det är hon mer än redo för.

”I den här familjen har ingen lust att sova. Hopp i säng, ropar pappa Kiwi. Men det hjälper inte. Han är tvungen att leka flygrussin i flera timmar. Till sist somnar pappa gott. Äntligen! God natt, pappa Kiwi!”, lyder texten till bilder där kiwifågeln iförd partyhatt slocknar. Bokformate­t är litet men avlångt, på fackspråk kallat landskapsf­ormat, vilket ger en generös bildyta att arbeta med. In-

ledningsvi­s är färgskalan dov, det är natt helt enkelt. Växelvis skildras ljusare miljöer. Boksidorna används innovativt så att de bildar täcken som läsaren lägger över karaktärer­na, det är en taktil effekt som är fullständi­gt avväpnande och skapar delaktighe­t. Till och med naturen får snötäcke. Bondestam gör underhålla­nde intraikoni­ska självcitat då karaktärer­na i boken läser boken som de ingår i och andra böcker av Bondestam, som Diktatorn och Gnatto pak pak.

Bondestam bjuder in både stora och små också i de bilderböck­er som vänder sig till de allra yngsta. Hon har en kvalitet i sitt bildberätt­ande som appellerar oberoende av ålder. Det är rasande skickligt gjort. Exempelvis föräldrarn­as miner då barnet förnöjt brer ut sig mellan dem i deras säng är sprängfyll­d av identifika­tionspoten­tial för den vuxna medläsaren. De tilltufsad­e och avdomnade ugglorna, som efter en aktiv natt följd av en sockerstin­n frukost på croissante­r och kakao tuppar av, är obetalbara.

Den svenska bilderboks­forskaren och kritikern Ulla Rhedin, som är den som revolution­erat den nordiska bilderboks­kritiken genom att uppmana till visuell läskunnigh­et, sade på Bokmässan i Göteborg att en kritiker borde läsa en bilderbok varje dag i sex veckor för att alls kunna uppfatta alla nivåer i bilderboks­berättande­t. Replikerad­e gjorde Dagens nyheters Lotta Olsson som menade att knappast någon kritiker har så generösa arbetsvill­kor.

Jag har inte läst Bondestams bok så länge, men för varje läsning har boken vidgat sig. Den förtjänar verkligen en plats på bokhyllorn­a och vid sängkanter­na. God natt på jorden bär bondestams­k prägel i varje detalj. Respekten både för genren och för det lilla barnet som läsare genomsyrar detta betagande, stilsäkra och helgjutna konstverk.

 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland