Kvinnorna tar över ministerierna
Annorlunda jämställdhetsproblem – andelen män fortsätter att rasa
Andelen män i tjänstemannaskaran på ministerierna är mindre än någonsin tidigare – i medeltal 29,2 procent.
Det finns inga regler för hur könsfördelningen på ministerierna ska se ut, men det har blivit svårare för dem att följa jämställdhetslagen då bland annat arbetsgrupper utses. Bara en man finns bland de nitton medlemmarna i jämställdhetsenheten på Socialoch hälsovårdsministeriet.
Aldrig har andelen manliga tjänstemän på ministerierna varit lika låg som i dag. Enligt Statskontorets statistik har andelen män sjunkit från 38,8 till 29,2 procent under åren 2006–2018.
Andelen manliga tjänstemän har minskat på alla utom ett av de nio ministerier som det finns statistik för. Störst har minskningen varit på Social- och hälsovårdsministeriet, där andelen män har minskat med 20 procentenheter (från 40,5 till 20,5 procent).
På Justitieministeriet har andelen manliga tjänstemän minskat med 12,2 procentenheter, på Trafik- och kommunikationsministeriet med 11,3 procentenheter och på Inrikesministeriet med 10,7 procentenheter (se grafiken).
På Finansministeriet, Undervisningsministeriet, Utrikesministeriet och Arbets- och näringsministeriet har andelen manliga tjänstemän minskat med mellan 1,7 och 5,0 procentenheter.
Endast på Försvarsministeriet har andelen män ökat. Under de senaste tolv åren har andelen manliga tjänstemän stigit från 49,3 till 51,8 procent.
För Miljöministeriet, Jordoch skogsbruksministeriet, Handelsoch industriministeriet, Ar- betsministeriet och Statsrådets kansli saknas fullständiga uppgifter.
Svårt att följa jämställdhetslagen
Det finns inga regler för hur könsfördelningen på ministerierna ska se ut, vilket innebär att ministerierna kan anställa vem de vill oberoende av kön.
Däremot står det i lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män att båda könen ska vara ”representerade till minst 40 procent vardera” i ”statliga kommittéer, delegationer och andra motsvarande statliga organ”.
I lagen står också att myndigheter i all sin verksamhet ska ”främja jämställdheten mellan kvinnor och män” och ”befästa sådana förvaltnings- och tillvägagångssätt som säkrar främjandet av jämställdheten … i beredningen av ärenden och i beslutsfattande”.
I och med att andelen manliga tjänstemän har minskat har det blivit svårare för ministerierna att följa jämställdhetslagen. På Social- och hälsovårdsministeriet till exempel har man varit tvungen att bryta mot kravet att båda könen ska vara representerade till minst 40 procent när man utsett arbetsgrupper.
Detta leder till en situation där det manliga perspektivet riskerar att falla bort från beredningen av lagstiftningen. Den grundläggande tanken med jämställdhetslagen är att motarbeta detta.
Kan inverka på lagberedningen
Jyrki Lohi, ordförande för Mansorganisationernas centralförbund, är inte förvånad över att andelen manliga tjänstemän har minskat.
– Det stämmer överens med den uppfattning jag fått under åren när jag jobbat med de här frågorna. Det talar om att man i stället för en symmetrisk jämställdhet eftersträvar något annat, säger Lohi.
Han poängterar att jämställdhet inte ska vara en kapplöpning mellan män och kvinnor, utan ett gemensamt mål. Hittills har jämställdhetsarbetet prioriterat det kvinnliga perspektivet och glömt bort det manliga.
– Mansorganisationerna är betydligt yngre än kvinnoorganisationerna. Kvinnorna har jobbat med de här frågorna sedan början av 1900-talet och har gedigen erfarenhet. Men samtidigt är det väldigt kortsiktigt att ignorera det manliga perspektivet.
Situationen på Social- och häl-
Vi är ändå jätteglada över att vi har hittat en man till vår jämställdhetsenhet. Den bestod länge enbart av kvinnor. Päivi Sillanaukee kanslichef på Socialoch hälsovårdsministeriet
sovårdsministeriet är ett exempel. Ministeriets jämställdhetsenhet, som bereder och utvecklar regeringens jämställdhetspolitik och jämställdhetslagen samt jobbar för jämställdhet inom statsförvaltningen, har nitton medlemmar varav endast en är man.
– Det att de olika perspektiven inte kommer fram i lika hög grad har utan tvivel inverkan på beredningsarbetet, och beredningen har en jättestor inverkan på lagstiftningsarbetet, säger Lohi.
Jätteglada över en man
Social- och hälsovårdsministeriets högsta tjänsteman, kanslichef Päivi Sillanaukee anser att frågan om de manliga tjänstemännens sjunkande andel av ministeriernas personal är en viktig fråga.
– Som ministerium med ansvar för jämställdhetsfrågor är vi speciellt medvetna om den här frågan. Vi har också varit oroade för att män inte söker sig till den offentliga sektorn i lika hög grad som kvinnor, säger Sillanaukee.
Ministeriet anställer bland annat jurister och läkare för sina expertuppdrag. Andelen män som söker eller blir antagna till de här utbildningarna har likaledes minskat under de senaste åren.
– Vi är ändå jätteglada över att vi har hittat en man till vår jämställdhetsenhet. Den bestod länge enbart av kvinnor.
Hon förklarar att problemet med att få män till jämställdhetsenheten har att göra med kvalifikationen. De som jobbar med jämställdhetsfrågor på ministeriet kommer från universitetens jämställdhetsforskningsprogram och där studerar huvudsakligen kvinnor.
Sillanaukee vill inte ta ställning till om man eventuellt kunde kvalificera med en annan utbildning, men påpekar att det är en fråga som har diskuterats på ministeriet ur flera perspektiv.
Kvoter en potentiell lösning
När det gäller jämställdhetslagens krav på minst 40 procents representation av båda könen medger Sillanaukee att där finns problem, trots att man söker experter även utifrån.
– Vi är jättenoga med att få ihop minst 40 procent män, men alltid lyckas det inte. Men på till exempel Inrikesministeriet är det tvärtom.
Det här är beklagligt, anser Silllanaukee, speciellt då det finns flera social- och hälsovårdsfrågor som berör män i högre grad än kvinnor. Till exempel blir män utslagna i högre grad än kvinnor, begår fler självmord och är överrepresenterade bland missbrukare.
Kunde man tänka sig att införa manskvoter i rekryteringen för att garantera att mansperspektivet inte faller bort? – Situationen för närvarande är den att det finns områden där vi måste börja tänka på den här frågan, men tills vidare är det inte möjligt. Enligt lagen kan kön inte vara en faktor när det gäller rekrytering eller antagning till olika utbildningar, säger Sillanaukee.
Samtidigt påpekar hon att det inte är länge sedan könsbalansen på ministerierna var den omvända och att hon är den första kvinnliga kanslichefen på Social- och hälsovårdsministeriet.